Vi älskar lokal sport!

Writer's corner

  • Knogslagsmål, överkonsumtion och återvunnet förtroende

    Writer's Corner, lördag 21 december 2013, 10:24

    Hej.

     

    Först och främst vill jag varna för att denna text riskerar att bli lång men förhoppningsvis intressant, åtminstone delar av den. Ni som orkar orkar. Om orken tryter: spola framåt!

     

    Jag gillade hockey på den tiden Mats Waltin gjorde sina traditionella åttor runt buren och tekningscirklarna letandes efter lämplig Tre Kronor kollega att leverera gummit till. Eller när Thom Eklund räddade ett givet mål ståendes på knä i målgården (SM-final -86 SSK -Färjestad) och plockade pucken snyggt på ett närskott. Se länk: https://www.youtube.com/watch?v=NZRswkZUuJ4

    Minns även ett skönt tryck i Rosvallas gamla hall på den tiden då Dala, Vovven, Stippe m.fl. snurrade runt och gladde Nyköpingspubliken med show och hjärta. Publiken var på den tiden ytterst engagerad och bjöd på lika mycket show de med en rad mer eller mindre förfriskade Nyköpingsprofiler på barrikaderna.

    Nå väl, visst fanns även en viss fascination under Foppas glansdagar men gradvis därefter har åtminstone mitt intresse nästan helt försvunnit. Varför kan man undra då jag är intresserad av den mesta sport?

    I mitt fall handlar det bl.a. om att hockeyn på alla plan blivit för girig/kommersiell. Extremt långa, utdragna och ointressanta serier – för att tjäna pengar såklart. En lång flora av internationella turneringar utan mening för Tre Kronor. VM på tok för ofta. Många lag som spenderar långt mer pengar än de har och låter näringslivet i utsatt stad få stå för förlusterna när tveksamma rekonstruktioner blir lösningen. Oengagerade hockeyarbetare som byter lag/arbetsgivare som underkläder och stoppar upp utvecklingen av klubbens juniorer och riskerar dessutom att rasera ekonomin när styrelsen har sagt ja till att sportchefen överkonsumerar.

     

    En annan orsak till mitt ointresse är att jag upplever att hockeyn har blivit mer av ett gladiatorspel än vacker sport. Överdrivet spelförstörande, hakningar, slashingar, interference ben och huvudtacklingar och i vissa fall renodlad misshandel (sanktionerade primitiva knoguppgörelser) får på tok för stort utrymme och själva spelet får lira andrafiolen. En annan aspekt på just slagsmålen är att jag tycker det sänder ytterst tveksamma signaler till ungdomar och knappast gynnar hockeyn som sport. Ska det vara okej att slå in en motspelares tänder på isen??? Är det okej att göra det på skolgården??? Eller är det ok att göra det på stadens vattenhål när man blir äldre??? Bara en gråhårig reflektion från min sida…

     

    Nu ska denna text inte handla om mig och varför jag inte längre fascineras av hockey men kanske finns det någon annan som resonerar likartat när det kommer till hockey och därför inte besöker den lokala hockeyarenan?

    Historiskt finns det gediget ok publiksiffror för hockey för att vara lilla Nyköping. Dessutom har näringslivet ställt upp mangrant och sponsorintäkterna har varit långt större än i någon annan förening i Nyköping. Vad är då anledningen till att publiken och en del samarbetspartners nu sviker just hockeyn?

     

    Många är de turer med avskrivningar av stora hyresskulder, lån av företagsledare som inte betalas åter, tveksam bokföring, ÖVERKONSUMTION, rena tiggarkampanjer som passerat under åren. Brister i åtaganden gentemot samarbetspartners, leverantörer, spelare, ledare och inte minst föräldrar har under många år nästintill varit ett stående inslag i snacket kring NH, tyvärr. Vad som är sant och vad som är rent förtal vet bara ett fåtal. Nuvarande och tidigare styrelsemedlemmar eller välinsatta medlemmar sitter på svaren. Med denna historia spelar det dessvärre ingen roll vad som är sant eller inte för hockeypublik eller samarbetspartners. Det är dessvärre inte så konstigt om en del samarbetspartners till slut drar öronen åt sig och lägger pengarna på något annat. Det är heller inte konstigt om publiken sviker i en tämligen ointressant grundserie där man t.ex. kan låta halva laget sitta på en testcykel medan den andra halvan läxar upp stackars Nacka (som verkar vara på en helt annan nivå) sen skiftbyter och låter cyklisterna ta vid och ändå göra slutresultatet till hela 8-2. Vem vet, denna skröna kanske till och med är sann? Jag vet såklart inte, men spelar det verkligen någon roll? Vill man betala för att titta på undermålig kvalitet eller bristande engagemang?

     

    Nu har klubbens medlemmar slutit upp och räddat NH. Åtminstone är beslutet taget på det extrainsatta mötet som hölls häromdagen. Imponerande och hedervärt att inte ge fordringsägarna en ”ytterst tveksam julklapp” utan att istället ge spelarna i A-laget, alla hockeyintresserade och i viss mån även sina aktiva barn en riktig juklapp istället. Det enda hållbara alternativet som fanns att välja om hockeyn skulle vara kvar i stan på rimlig nivå och förhoppningsvis fylla vår lätt överdimensionerade ishall. Att göra rätt för sig är a och o för trovärdigheten vilket i och med detta beslut nu är möjligt även om det sannolikt kommer att ta tid.

    Jag tycker dock att det är märkligt att det inte hörts mer i varken mediaflödet eller det aldrig sinande ryktesflödet om eventuella krav medlemmarna rimligtvis borde ställa på de som ytterst ansvarar för verksamheten? Skulle jag själv vara medlem så skulle jag nog gärna se någon form av säkerhet på att liknande situation inte inträffar inom kort igen innan och skjuter in nytt blod i verksamheten i form av 1700kr.

     

    Nu återstår bara följande (min strikt personliga åsikt och förslag till handlingsplan) för att NH och dess styrelse ska kunna återvinna förtroendet hos sina samarbetspartners och framförallt sina medlemmar som man svarar inför:

     

    • Få in 1700kr från 84% av medlemmarna och avvärja den mest akuta likviditetskrisen

     

    • Öppna upp den ekonomiska byken för medlemmarna. Ta professionell hjälp, undrar om +Mattias vill hjälpa till? Information och tydligare kommunikation för att få bort den eviga ryktesfloran hur jobbigt läget än må vara. Total transparens är den enda lösningen för att nå ett bestående förtroende och bättre vårda sitt varumärke.

     

    • Tvätta bort strutsstrategin som åtminstone historiskt har funnits??? på jobbiga fakturor, bokför och lägg samtliga till den långa kön av betalningar. Fakturor på plan och lokalhyror som inte betalas i tid eller inte alls kliar sannolikt otroligt mycket i ögonen på de föreningar som faktiskt gör rätt för sig.

     

    • Redovisa era resultat rättvisande för era medlemmar. Inga bokföringstekniska skönmålningar av verkligheten.

     

    • Anpassa era utgifter till era intäkter. Det håller inte att säga att det ligger inom ramen för budgeterade kostnader. Dippar någon av intäktsposterna betänkligt av någon anledning så måste utgifterna strypas med lika mycket – enkel företagsekonomi.

     

    • Ta väl hand om era egna produkter, Nyköpingspubliken vill t.ex. se grannens son lira istället för att dega spelare som inte ryms i budgeten och riskerar fälla föreningen med sina löner.
    • Fortsätt amortera så mycket det bara går för att så snart som möjligt betala av ryggsäcken. Håll en tät och engagerad dialog med alla era fordringsägare.

     

    • Lyssna på medlemmars förslag och viljor. Knyt näven i fickan och kämpa.

     

    • Slutligen se till att upprätta en rad kontrollpunkter för er löpande ekonomi/verksamhet så att ni inte hamnar i denna situation igen.

     

    Ni som orkat läsa ända hit vänligen fortsätt en liten stund till för nu kommer det viktigaste.

     

     

    Jag är trots mitt eget ointresse självklart av den uppfattningen att det ska finnas ett hockeylag i stan. Det är bra för alla. Vad ska vi annars använda vår ishall till? Var ska annars hockeyintresserade ungdomar ta vägen? De som vill se på hockey ska inte behöva åka från stan - såklart.

     

    Jag hoppas att NH gör rent hus i Allettan och att ekonomin får en bra skjuts i rätt riktning och att framförallt fordringsägare, föräldrar och medlemmar på sikt kan få tillbaka sina investerade slantar på ett eller annat sätt. Vidare hoppas jag på att all hockeyintresserade nu ger NH ett antal chanser att imponera med det skönspel som förhoppningsvis kommer i Allettan och att man dessutom betalar för det och inte smiter in någon bakväg. Lokal sport ska givetvis helst ses på plats, det förordar Lokalsporten med.

     

    NH har sin ekonomiska ryggsäck och tveksamma historiska beslut kopplade till densamma. Bissarna lider fortfarande i viss mån av den gamla storebrorsproblematiken som grundlades av ett antal arroganta gärningar och attityder redan på -70 talet.

     

    Jag tror att föreningar generellt har mycket att vinna på att lägga större resurser på att vårda sitt varumärke. Det håller inte att skitsnacket och jantelagen växer sig stark runt klubbarna. Förbättra och utveckla sina matcharrangemang. Se till att ta väl hand om sina samarbetspartners och gärna överleverera då och då är bara ett par grundläggande tips. Vidare så är det otroligt viktigt att ta hand om sina ungdomsledare, tränare, funktionärer övrigt ideellt arbetande. Visa uppskattning och låt dem synas och vara delaktiga och verkligen känna sig betydelsefulla. Samma sak gäller givetvis för de ofta mycket hårt arbetsbelastade anställda. Sen kan ju en fest, hemlig resa eller annan tecken på uppskattning med jämna mellanrum räcka för att de ska vilja fortsätta engagera sig med hull och hår. Jobba med mjuka värden. Satsa på de lokala ungdomarna och bygg från grunden istället för att till stor del köpa in kompetensen. Se till att spelarna och föreningen är mer synliga lokalt med jippon, tävlingar, event och arrangemang – på stan, köpcenter och spelbutiker t.ex. Engagera föreningen och ta ett socialt ansvar i den mån det går och få med näringslivet på tåget o.s.v…

     

    Nähä, nu går ögonen i kors även på mig som skriver så nu är det dags att jag avrundar mitt alltför långa inlägg.

     

    Lycka till i Allettan NH!

     

    Och till alla sportintresserade Nyköpingsbor uppmanar jag er alla att stötta era lokala lag och uppleva deras matcher på plats så ofta det går. Förhoppningsvis tar de väl hand om er när ni kommer och levererar en bestående upplevelse och odlar ett fortsatt intresse.

     

    Stort tack till Lokalsporten för allt ni gjort och gör för den lokala sporten!

     

    God jul på er alla!

     

     

    / Björn Antonsson

  • Vad händer med damfotbollen i Nyköping?

    Writer's Corner, onsdag 23 oktober 2013, 16:17

    Som alla vet är det en trend att allt fler seniorlag läggs ner på grund av spelarbrist. För att få ihop lag ”tvingas” allt yngre spelare bli seniorspelare.

    Jag ska fokusera på flick- och damfotbollen samt lite om flick- och damidrotten i Nyköping i följande inlägg.

    Jag har i min närhet sett två flicklag i två olika sporter läggas ner bara det senaste året. Det är en av anledningarna till varför jag skriver detta inlägg. Den andra anledningen är att jag vill ha och tror att det går att ha ett fotbollslag i minst den näst högsta damserien, som kommer från Nyköping.

    All seniorverksamhet börjar med flick- och ungdomsidrott. Idag tas allt yngre tjejer in i seniorverksamheten för att kunna fylla ut trupperna. Min åsikt är att tjejerna skall spela ungdomsfotboll istället för seniorfotboll. Om jag ska precisera min åsikt anser jag att inga spelare under 17 år skall spela seniorfotboll (med några undantag). Är det genomförbart i Nyköping? Finns viljan? Återkommer till det längre ner.

    I dagsläget finns 8 seniorlag i Nyköping. För att kunna bedriva en verksamhet som är hållbar över en hel säsong krävs ca 20 spelare i varje trupp. Detta innebär att det måste finnas 160 damspelare i Nyköping. Finns det så många? Jag kan inte svara på det.

    Hur ser det ut underifrån?

    Hur många flickspelare finns det att tillgå de närmaste åren i Nyköping. Jag har roat mig med att gå in på Nyköpings fyra föreningar Tun, Harg, Bissarna och IFK:s hemsidor för att få en överblick. Jag räknade ihop de spelare som finns på respektive lags trupper.

    Självklart stämmer siffrorna inte exakt men det ger ett hum om hur många som spelar idag.

    I åldersspannet:

    00-98 finns det ca 80st

    03-01 finns det ca 110 st

    06-04 fnns  det ca 145 st

    Sammanlagt finns det ungefär 335 flick/tjejspelare som spelare fotboll idag. De yngsta jag räknat är 7 år och skulle vara seniorspelare om 10 år om debuten inte sker innan det året de fyllt 17 år.

    I genomsnitt skulle det innebära att drygt 30 tjejer skulle bli seniorer varje år i 10 år framåt. Men…

    Jag läste i en rapport att 50% av tjejerna slutar med sin idrott innan 20 års ålder med ett extra stort tapp i åldern 13-15.

    Om vi tror att 50% av de tjejer som idag spelar fotboll i åldrarna 7-15 år slutar skulle knappt 170 spela fotboll om 10 år. Då är inte dagens seniorspelare samt inflyttade inräknade.

    I teorin skulle det gå att Nyköping fortfarande har 8 seniorlag om 10 år.

    Men i praktiken tror jag tyvärr inte att det kommer att fungera. Varför? Jag tror att det kommer att sluta fler tjejer än 50 % inom 10 år och den största anledningen stavas ointresse till samarbete mellan föreningarna och då menar jag samarbete som leder till något konkret och inte till prat som inte leder till någonting i praktiken!

    Hur ser det ut i verksamheten idag i Nyköping?

    Bissarna har ett seniorlag idag. Deras äldsta flicklag är födda 2000. Enligt min syn ska de spela ungdomsfotboll i 3 år till. Detta innebär att de måste värva spelare från andra lag de närmaste åren. Vilket lag drabbas?

    Harg har 2 st seniorlag och har redan tjejer i seniorlaget som enligt mig är för unga. Äldsta flicklag är födda 01 förutom ett några som är födda 99 och spelar killfotboll fram till idag.

    IK Tun har också två seniorlag och deras äldsta lag är födda 98-00 och innehåller ca 19 spelare.

    I IFK:s seniorverksamhet finns idag 3 lag. På flicksidan ser det bra ut ett par år då de äldsta flicklagen skulle kunna fylla på seniorverksamheten med ca 15 spelare per år. Men inte nästa år om de som jag hoppas kan spela flickfotboll i ett år till.

    Sammanfattning:

    - Tjejer som inte fyllt 17 år ska spela ungdomsfotboll.

    Diskussion

    Några saker som kommit upp när man diskuterat saken med andra fotbollsintresserade.

    - Tjejer som är 15 är mogna för att spela seniorfotboll.

    - Det finns inga tjejserier för de äldsta.

    - Det finns inga spelare, det går i vågor.

    - Det ser likadant ut i alla lag.

    - Det ser likadant ut i hela Sverige.

    - Det finns inga ledare.

    - Det finns inga halltider.

    Går det att göra någonting åt dagens situation?

    Det första som måste ske är att riva murarna mellan föreningarna. Som det är idag gäller att äta eller ätas. Det gynnar ingen i längden! Jag är för konkurrens, något som handbollen och innebandyn saknar helt, men det är en annan diskussion som jag gärna återkommer till senare. Det finns säker många olika saker som har hänt genom åren. Men två saker vill jag nämna som konkurrensen bidrar till. Lag som läggs ner p g a att spelare ”värvas”. Gäller både på ungdoms- samt seniornivå.

    Sen, dessa bollskolor. Varför börja så tidigt???  - Nej, det handlar inte alls om pengar!

    Jag tycker att alla föreningar gör ett fantastiskt jobb. Det finns så otroligt många personer som gör att alla tjejer får spela fotboll. Tyvärr tror jag inte att dessa insatser hjälper i framtiden.

    Dagens samarbete mellan föreningarna i Nyköping borgar inte för något elitlag på damsidan på lång sikt. Man är för rädd om sitt egna istället för att värna om damfotbollen i stort.

    Hur ser seniorverksamheten ut i Nyköping idag?

    IFK har gjort en mycket stark prestation detta år. Det är bara att buga. Underifrån kommer det de närmaste åren ganska mycket tjejer. Men på sikt är IFK:s verksamhet ihålig.

    Bissarna har redan idag det största antalet flickspelare i Nyköping. Om 3 år kommer de att ha överlägset flest flickfotbollsspelare. Bissarna gör ett bra jobb med att locka spelare till sin verksamhet.

    Harg och Tun har sina upptagningsområden och det går i vågor i antalet utövare.

    Trots att jag ser ganska negativt på utvecklingen för damfotbollen i Nyköping (den största anledningen till det är att de murar som föreningarna byggt upp under tiotals år inte verkar gå att rasera) tror jag att det finns en lösning både på kort sikt och på lång sikt.

    Alternativ 1

    Detta alternativ bygger på att föreningsverksamheten ser ut som idag.

    En viktig aspekt är vilka visioner de två största föreningarna idag, Bissarna och IFK, har för sin flick- och damverksamhet.

    Särskilt viktigt är att veta vad Bissarnas vision är eftersom att de kommer att vara den största föreningen på flick- och ungdomssidan om några år?

    För att ge lite perspektiv vill jag att du som läser denna text tänker att du har en dotter som är 9 år och som spelar fotboll i en klubb i Nyköping. I hennes lag finns det åtta kamrater som också tycker att det är roligt att spela fotboll. Det finns ett problem. Redan när dottern fyller 12 skall spelarantalet på plan vara 9 st.  I grannklubben finns ett lag i samma ålder som består av 30 spelare.

    Hur skulle du tänka som förälder i en sådan situation?

    Hur tänker du som ansvarig för flick- och damfotbollen i din förening?

    Hur gagnar detta Nyköpings fotboll i stort?  Detta är grunden för framtidens flick- och damfotboll i Nyköping!

    Dessa frågor hoppas jag att någon som är ansvarig för flick- och damfotbollen i Nyköping kan svara på.

    Har föreningarna inga svar på dessa frågor som leder till något konkret finns stora farhågor att antalet flickor/damer som spelar fotboll om 10 år är mycket mindre än de knappt 170 tjejer som i teorin spelar.

    Alternativ 2

    Jag tror att den enda lösningen för att behålla dagens antal flick- och damspelare i fotboll på samma nivå och eventuellt öka antalet är att det bildas en ny förening i Nyköping. Min lilla erfarenhet samt känsla säger att det inte på många år kommer att infinna sig något större samarbete mellan föreningarna. Banden till ”min” förening är för stark. Tror inte att det är någon slump att det är 300 åskådare på Bissarnas och IFK;s hemmamatcher tillsammans trots att de är topplag i respektive serie och spelar en underhållande fotboll.

    I en ny förening skulle man kunna samlas och skapa bättre förutsättningar för alla.

    I vilken form föreningen skulle se ut finns säkert många olika lösningar på men jag tror även att föreningarna som skulle tappa de inkomster som flicklagen genererar genom bidrag skulle kunna bli vinnare t ex genom planhyra och köpta kanslitjänster.

    Jag är inte för att det bara finns en förening i staden. Att FF Trollarna 1 2 3 och 4 skulle mötas är kanske inte det roligaste. Men roligare med FF Trollarna Tun – FF Trollarna Harg än ingen match alls.

    Jag tror att dagens bästa damlag, IFK, skulle kunna bli ett starkare varumärke i en ny organisation utan att konkurrera mot vare sig en herrverksamhet eller en annan sport. Det där att de gynnas av en förening med många medlemmar stämmer inte alls om man tittar på publiksiffrorna.

    För övriga föreningar skulle seniorverksamheten kunna se ungefär likadan ut som idag. Den största vinsten skulle bli på ungdomssidan. Målet för en sådan verksamhet skulle vara att öka antalet tjejer som spelar fotboll. Den chansen skulle öka med en ny förening genom att geografiskt styra vilka lag flickorna ska spela i. Ett problem (som jag belyst tidigare) finns idag är att det är 30 spelare i vissa lag och i ett lag i samma ålder i en annan förening är det 10. Sådana problem skulle vara lättare att lösa i en ny förening.

    När jag ändå är inne på flickidrotten tror jag inte det räcker med en damförening i fotboll. Jag anser att den föreningen skulle ligga under en neutral förening eller samarbeta med Onyx, Basketklubben och IFK handboll och kanske även någon mer förening. Detta samarbete skulle bara gälla när flickorna är i åldern 7-8 år.

    Det är den neutrala föreningen eller föreningarna tillsammans som ska hålla i all form av bollskola för tjejer. Detta är enligt mig den största möjligheten till att få fler tjejer till fotbollen och till övriga sporter i Nyköping.

    Om jag ska ge exempel: I min dotters lag som innehåller positiva fotbollstjejer finns det 4 tjejer som utövar en annan bollsport. Av ca 28 tjejer.  Det tror jag inte skulle vara fallet ifall det fanns ett samarbete mellan föreningarna när flickorna är 7-8 år.

    Om det är någon styrelsemedlem, tränare, spelare, eller publik som har något bättre förslag för att göra damfotbollen starkare på sikt, varsågod och kom med något konkret förslag.

    Tack för ordet!

    Magnus Jonsson, f.d tränare och styrelsemedlem, numera fotbollsförälder 


  • Nyköpings FCHC Boys

    Martin Brunelius, fredag 18 oktober 2013, 15:54
    För ganska exakt två år sedan såddes ett frö. Ett frö som bestod av ett gäng Nyköpingsbor i exil som med blandad framgång spenderat otaliga timmar nere på Rosvalla. En del hade representerat Nyköpings BIS, några fler hade spelat för IFK Nyköping och vissa hade sin karriär innanför sargens karga kanter och med Nyköpings Hockeys emblem på bröstet. Resten är, som man brukar tjata om, historia. Nyköpings FCHC Boys (Football Club Hockey Club) föddes någon gång i början av 2012 och har inte slutat vinna sedan dess.

    Första säsongen spelade man i Div7, en serie man ganska bekvämt kunnat jogga hem om det inte vore för antagonisterna Joy Division. Men motståndet till trots, för exakt ett år sedan kunde denna nyskapade klubb vinna sin första titel under sitt blott första levnadsår. Förväntningarna inför årets säsong var självklart oerhört stora!

    Men döm till lagets förvåning när det visar sig att även Joy Division fått avancera upp till Div 5. Korpen förbryllar, minst sagt och även denna säsong kom att sluta i ett 2-lagsrace mellan lokalpatrioterna från Nyköping och det märkliga ihopkok av människor som utgör Joy Division. Inför sista omgången skiljde endast en poäng till FCHCs fördel. Joy Division hade enklast tänkbara motstånd i Soporna som enbart knåpat ihop 6 poäng under hela säsongen. Nyköpings FCHC Boys hade däremot Sotanorsu på motsatt planhalva, ett erkänt spelskickligt lag med en innermittfältare som inte bara hade Juventusspelare Marchisio på ryggen, utan även påminde om en av det italienska landslagets förgrundsfigurer.

    Efter att Joy Division planenligt demoliserat sitt motstånd i omgångens tidiga match med hela 5-1 hade man alltså tagit över serieledningen med 2 poäng till godo. För Nyköpings FCHC Boys fanns det alltså bara 3 poäng som gällde. Härföraren på mittfältet och poängkungen Hampus Asp hade bokstavligen flygits in och även fått expresstransport hela vägen från Centralstationen till Mälarhöjdens IP. I målet stod Runtunas bästa B-lagsmålvakt genom tiderna, Oscar Berggren, uppbackad av en backlinje bestående av Jonas Götell, Gustaf Granqvist och Benjamin Jernberg. 

    De två sistnämnda har kamperat ihop sedan tiden i Nyköpings BIS pojklag medan Jonas Götell kommit in i laget under de sista tre omgångarna och inte gjort någon besviken snarare tvärtom. Jonas besitter ett lugn och en passningsfot som skulle göra MK avundsjuk! Utöver dessa 4 utespelare placerades Jacob Ånelöf och Per Thunström längst fram med uppdraget att jaga andrabollar och slita sönder motståndet. Per har ett målfacit från pojklagsåren som imponerar på de flesta med Jacob Ånelöf är den där terriern som alla lagkaptener drömmer om att ha. Ånelöf är inte spelaren som tänker först utan går alltid in med 110% i varje löpduell, omöjlig eller inte.

    Matchen i sig började avvaktande. Samtidigt som Nyköpings FCHC Boys hade svårt att skapa något framåt, höll man ändå Sotanorsu på behagligt avstånd. Men efter ca 10 minuter in i första halvlek kom det där förlösande 1-0-målet. Hampus får bollen centralt i banan, avancerar några meter och precis som man pratat om innan matchen tog han ett avslut på avstånd. Bollen borrar sig snyggt in i målvaktens nedre hörn och segerjublet visste inga gränser. Vid det här läget tog FCHC över fullständigt och spelade sin bästa fotboll någonsin. Även 2-0 hann komma innan paus, helt logiskt sett till matchbilden och den här gången var det Per Thunström som fick sätta den avgörande sparken. En tilltrasslad situation leder till en retur där Thunström helt respektlöst dunkar dit den. 2-0 i halvtid alltså och det var klang och jubelföreställning i halvtidspausen.

    När andra halvlek sedan började växlade Sotanorsu upp tempot och hade en skrämmande bra period. Hörnorna avlöste varandra och Nyköping fick mest ägna sig åt att slå bort bollen och hoppas på att Crouchesque Niki Jernberg kunde suga ner den och invänta en löpning från seriens mest bolltekniska spelare, Marcus "Frallan" Fransson. Bakåt höll man ändå stången ganska stadigt med tyngden och stabiliteten i Nyköpings Hockeys gamla backbjässe Daniel "Fogge" Fager flankerad av Dan Levin. Just nämnde Levin hade innan match flaggat för att han gärna spelade så lite som möjligt sett till matchens betydelse och hans egen bedömning av form och facit för säsongen. Men Levin spelade till slut och gjorde sin livs match då han bjöd på såväl volleyrensningar som Dani Alves-finter på egen planhalva. De stora matchernas man är vad han är Levin!

    Nyköpings FCHC Boys jagade i det här fallet det så förlösande tredje målet och chansen att få stänga matchen en gång för alla. Till slut kom det också! En snabb omställning, inte helt olik den som Sverige genomförde hemma mot Spanien för ex antal år sedan och segern var ett faktum. Resten av matchen såg ungefär ut som hela andra halvlek hade gjort. Sotanorsu hade mycket boll men skapade sällan några större farligheter. Nyköpings FCHC Boys kunde gå ifrån till såväl 4 som 5-0 och först då lyckades Sotanorsu spräcka suveräna Oscar Berggrens nolla. Ett chansavslut, en misstänkt armbåge i magen på nyss inbytte Anton Johansson och den olyckliga styrningen i eget mål var oundviklig. Just Anton Johansson har inte haft någon lätt säsong då en efterhängsen knäskada spoilerat större delar av den resliga högerbackens fortsatta framfart. Nu fick han göra ett par minuter och som han såg ut att njuta. Just skadebekymren har haglat så här på slutet av säsongen med Tobias Granqvist helt borta från spel sista matcherna och Andre Kvamme har varit helt frånvarande. Carlos Said, lagets tilltänkta målvakt, har slitits mellan det privata och fotbollen där det privata verkar ha tagit överhanden, vilket även gällt "Farsan" Elbander. Jimmie Sörensen har varit en viktig kugge under slutomgångarna även om hans löpvillighet tyvärr saknades just under sista matchen.



    Det slutade alltså med seger för Nyköpings FCHC Boys i både den avgörande matchen och serien. Med andra ord har den unga men ambitiösa klubben nu tagit back-to-back-segrar och ser ut att göra en resa inte helt olika den Dalkurd gjort genom seriesystemen. Inför nästa säsong väntar med största sannolikhet div 4. Hur det blir med antagonisten Joy Division är det ingen som i dagsläget vet men ingen blir förvånad om den gamla toppduon återigen slåss om seriesegern under hösten 2014. 

    Vid pennan
    /Kapten Gustaf Granqvist
  • Varför blir man domare?

    Martin Brunelius, torsdag 10 oktober 2013, 21:31

    Varför blir man domare? Det finns ju aldrig någon som är nöjd med dig oavsett hur du dömer eller vilka beslut du tar. Skulle du sedan göra ett misstag så sågas du jäms med fotknölarna. I dagens mediasamhälle så skärskådas domarna in i minsta detalj. Det är lätt att säga att assisterande domaren missat en offside när man kan se repriser från många olika vinklar. Varje vecka visas domarnas ”misstag” eller ”felaktiga” beslut! Att man måste bestämma sig på en hundradels sekund, det bortser man ifrån.

    För att återgå till frågan varför man blir domare.

    För min del så är det kärleken till idrotten, Har man själv spelat fotboll i många år och upplevt den gemenskap som finns inom idrotten så är det svårt att vara ifrån den. Att bli domare är en möjlighet att fortsätta vara en del av idrotten. Andra blir tränare, arbetar i styrelser eller står i kiosken vid matcher. Jag valde att bli domare!

    En annan faktor för min del var att jag måste träna för att kunna döma fotboll eller innebandy vilket jag också gör. Det går inte att vara otränad om man ska döma och dessutom har vi vissa fysiska prov vi måste göra för att få döma! Jag har ingen lust att vara otränad när det är dags för match så därför är detta att träna viktigt för mig!

    Sedan ska man inte heller bortse att man får ersättning för det jobb vi gör. Även om det beskattas så blir det ändå lite extra pengar. Att vi får betalt innebär att vi måste göra ett bra jobb oavsett om det är småflickor eller seniorer vi dömer. Veckans match är höjdpunkten för dem och det är vad de ser fram emot. Därför är varje match lika viktig för mig!

    Tyvärr finns det domare som enbart dömer för pengar och inte har den inställningen som jag har. Trist är det och vi kommer nog alltid att ha dessa domare. Att pengarna är en viktig del ska vi inte hymla om. Skulle domarna inte få betalt, skulle vi inte ha några domare

    Nu vet ni alltså varför jag blev domare: Gemenskapen, att man måste hålla igång och träna samt att man får betalt för sitt nöje – det är mina anledningar!

    Att man sen får ”bestämma” lite, det är också kul!

    Sigge Maurer

  • Nya hallen är efterlängtad

    Martin Brunelius, fredag 20 september 2013, 17:48
    Det börjar vara lite kyligt på morgonen. Barnen har fortfarande utegympa några veckor till och när jag skickar med gympakläder kan jag tycka att det härdar att vara ute när det är lite kyligt och är snubblande nära att berätta om när man tränade fotboll på en grusparkering i några decimeter snö och minus femton grader ute.

    Hur som helst börjar det vara dags för ungdomslagen att köra igång inomhusträningarna, handboll, basket, innebandy, volleyboll och andra idrotter drar igång. Varje år fördelas tider så rättvist det bara går mellan föreningar och lag. Det har varit tufft genom åren och är extra tufft i år. Hallen vid Gripenskolan byggs också om just nu och är inte klar än på några veckor. Hallen ute på Skavsta som ägs av flygplatsen har ett tak som gör att hallen inte kan användas.

    Allt som allt är det tufft i höst och personalen på vår lokalbokning gör förstås sitt allra bästa för att göra det så bra som möjligt för alla föreningar. Vi har förstås sett det här. Därför började vi också planera för en ny hall på Rosvalla med tre fullstora planer. Det tar tid, därför har vi en tuff höst framför oss. Men nästa år blir det bättre så lite handlar det om att övervintra.

    Hallbygget går bra. Vintrarna är den stora risken men till den kommande vintern är taket på och vi räknar med att vara klara helt enligt tidplan. Det innebär också inflyttning för de hyresgäster som ska finnas på Rosvalla. Ett starkt önskemål från de som finns på Rosvalla är att det ska finnas ett gym. Därför har det kommunala bolaget som står för driften tecknat avtal med ett gym via bolagets VD. Vi måste ta ut hyra som är marknadsmässig men också agera för att få in pengar till bolaget och hallen.

    Man kan alltid diskutera upplägget, men i grunden tar vi betalt enligt marknadsmässiga villkor och hyr ut till en verksamhet som många är angelägna ska finnas på Rosvalla. Det bidrar till anläggningens attraktivitet. Nästa höst får ungdomsidrotten dessutom äntligen de förutsättningar som behövs och som ungdomsidrotten förtjänar. Det är jag verkligen glad över.

    Urban Granström, kommunstyrelsens ordförande i Nyköping
  • Försvarstal för lokalidrotten

    Martin Brunelius, måndag 16 september 2013, 08:29

    Då skriver vi in ytterligare en premiärförlust i hockeyn, den tredje i rad. NH visar återigen att man har svårt att prestera inför premiärpubliken. Vad detta beror på kan man bara spekulera i. Kanske är det så att det inte är lika lätt att skrinna in och leverera inför närmare 1500 personer som är där av en enda anledning. Att döma dig. Inte 1500 personer som vill heja fram dig, är stolt över att vi faktiskt har ett hyggligt hockeylag i en bra hall på rätt hög nivå med goda framtidsutsikter. Vad vet jag men det är tanken som slår mig.

    Det senaste debaclet i söndags är dock inte vad som besvärar mig. Det är reaktionen på det som fångar min uppmärksamhet. ”Aldrig mer”, ”bortkastad tid”, ”skulle stanna hemma” etc. Nyköpingsfolket visar upp småstadssyndromet på ett utomordentligt tydligt sätt där inte ens det bästa inte är gott nog. Det här gäller inte bara NH eller idrott utan all verksamhet i Nyköping. Om något är bra så ska man likt förbannat leta upp något dåligt och raljera över till leda. Det gör mig innerligt trött och är orsaken till varför jag flyttade från Nyköping till Stockholm för ett antal år sedan. Jag orkar helt enkelt inte röra mig i ett samhälle som sprider negativ energi kring alla försök att utveckla samhällsgynnande verksamheter, i mitt fall är detta idrotten.

    Det är ju trots allt så, att Nyköping levererar på många plan. När jag tänker på Nyköping så tänker jag på sköna somrar i hamnen med vänner, fin natur, den potentiellt framtida plats där jag kan fostra mina framtida barn och i mitt fall även Nyköpings Hockey.

    Jag har följt Nyköpings Hockey på alla nivåer sedan jag lämnade staden. I division 1 har bortaplan blivit hemmaplan. I allsvenskan blev det resor till Västerås, Södertälje, Hovet och Almtuna. Jag har varit stolt över att se mitt lag och faktiskt en bit av Nyköping representeras i landet. Jag har också fått mycket positiva reaktioner där jag bor för att jag står upp för mitt lag, även fast jag nu snart har varit fem år i exil. Folk förstår och respekterar vad det innebär här uppe. Kommer jag dock ned till Nyköping med tåget och frågan kommer upp vad jag ska göra i staden varav jag svarar: ”Jag ska se NH spela mot lag X”, så får jag oftast ett hånskratt tillbaka och en himlande blick. Inte utan att man känner sig felplacerad, trots att reaktionen kommer från någon som springer till kommunfullmäktige så fort en kullersten ligger på fel plats, typ.

    Det finns många som är stolta och vill något med föreningslivet. Det handlar inte om någon lokalpatriotism utan att vårda de värden som finns på den ort man bor på. Du som läser detta kanske hellre tyckte att dina skattepengar skulle gå till att asfaltera om flättnaleden istället för att bygga en ishall. Jag är ledsen men så blev det inte. Istället fick vi en ishall på högsta nivå och nu även en multihall i sin linda med potential att utveckla ungdomar till mer än att rulla EPA längs storgatan. Besvärar det dig? I så fall varför? Det finns otroligt många progressiva krafter som verkligen försöker göra Nyköping till en levande plats, där idrotten är en av faktorerna som har mest utvecklingspotential. En plats där människor får möjligheten att växa och skapa värden för hela staden.

    Oavsett idrott, oavsett position så uppmuntrar jag dig, som utövar eller följer lokalidrott, att du alltid sträcker på dig när du möter människor med negativ attityd mot Nyköpings idrottsföreningar. Det har du all anledning att göra. Du främjar något som folk tycker är obehagligt, en önskan om förändring och drömmar om något större. Tysta surmunnarna genom att vara ett gott ett exempel för det som kan vara en positiv injektion i en annars till stor del sovande stad.


    Gustaf Lundgren

Vem som helst

Vill du uttrycka din åsikt? Det kan du göra här så länge du inte är anonym. Maila texten till kalle@lokalsporten.se eller martin@lokalsporten.se.

Andra bloggare

© Lokalsporten 2012 - 2016 | Webbyrå Tankbar