Vi älskar lokal sport!

  • Årskrönika 2016

    Lasse Jansson, fredag 30 december 2016, 12:23
    Hur summerar man ett sportår? Jag kan definitivt inte. Oavsett hur mycket tid och engagemang man lägger ner kommer bevakningen ändå bara att vara ett litet skrap på ytan. Även om det begränsas till den lokala idrotten i Nyköpingsområdet sker otroligt mycket under ett kalenderår. Tävlingar på hemmaplan är en sak men minst lika mycket sker på arenor utanför vårt täckningsområde. Lägg till alla träningstillfällen där kunskaper skaffas och förfinas. Den mindre uppmärksammade barn- och ungdomsidrotten plussar på omfattningen ytterligare.

    När en krönika om sportåret 2016 ska skrivas får det bli med enbart mitt perspektiv. Med de begränsningar och ramar som utgörs av det lilla jag hunnit med under året. I ärlighetens namn tangerar och passerar jag min övre gräns lite för ofta. Mycket annat än sportbevakning rör sig i livet och tyvärr står också en hel del saker tillbaka för att jag ska kunna fotografera och blogga om den lokala sporten i Nyköping med omnejd. Jag har varit på fel sida utmattningsgränsen och borde tänka mig för mer än jag gör...

    När 2016 kommit till vägs ände visar det sig att jag varit ute på 50 sportbevakningar. Ett par av dem har varit tvådagarsevenemang. Fotboll är min basföda, som för väldigt många andra, och av de 50 bevakningarna har 23 handlat om fotboll. Det blir ingen uppräkning av alla 50 bevakningarna men däremot kommer de 13 olika sporterna som bevakats i bildform här nedan:

    Katrineholm Bandy
    Bandy, Katrineholm Bandy på Backavallen i Katrineholm

    Erik Skoglund boxning
    Boxning, Erik Skoglund i Rosvallas A-hall

    Fotboll Oxelösunds IK
    Fotboll, här Oxelösunds IK mot Tystberga GIF i en tidig träningsmatchpå Ramdalens plastgräs

    futsal IFK Nyköping
    Futsal som givetvis ska räknas som en separat sport skild från fotboll

    Handboll IFK Nyköping
    Handboll, här IFK Nyköpings handbollsherrar som kvalspelade våren -16 mot en div 1-plats (tyvärr räckte de inte hela vägen)

    Innebandy
    Innebandy, i bilden representeras sporten av FBC Nyköping

    ishockey Gripen HC
    Ishockey, Gripen HC har varit i mitt fokus några gånger

    rallycross
    Rallycross på Björshultsbanan

    speedway Griparna Magnus Zetterström
    Speedway, på bilden Griparnas Magnus Zetterström

    rugby 7s
    Rugby 7s under SM-veckan men jag såg det även tidigare under året i Norrköping

    dynamiskt skytte
    Dynamiskt skytte eller IPSC som det också heter

    tyngdlyftning Hampus Lithén
    Tyngdlyftning när Hampus Lithén tog SM-silver under SM-veckan

    Volleyboll IFK Nyköping
    Volleyboll, IFK Nyköpings damer i Sporthallen


    Tre av sporterna jag sett under året har varit nya bekantskaper. Det är både utmanande och roligt att ta till sig nya saker. Lika svårt som det är att greja timingen i fotograferandet är det att få till någon läsvärd text när man kanske inte är 100% insatt. Jag har välkomnat bandy, rugby och tyngdlyftning till samlingen och jag är grymt glad för det!

    Vissa sporter och tävlingstillfällen har varit skilda från den lokala Nyköpingssporten. Det får skyllas på min nyfikenhet som är drivkraften i mycket av det jag gör som Lokalsporten-bloggare. Förhoppningsvis vidgar jag inte bara mina egna vyer när jag dyker ner i sportmyllan på andra platser. Självklart skulle jag vara ännu gladare om vi t.ex. hade haft bandy och rugby på hemmaplan. Så är det inte i skrivande stund och sydöstra hörnet av Södermanland kommer även i framtiden att sakna en del idrotter som utövas på andra håll. Så är det bara, oavsett hur stort och "fint" det är vid Rosvalla och Ramdalen.

    Några enskilda bevakningar har fastnat extra mycket hos mig efter sportåret 2016. Det behöver inte bero på bilderna jag lyckats fånga. När känslorna och utövarnas engagemang är extraordinära eller yttre omständigheter varit speciella är det lätt att få feeling även vid sidan av tävlingsytan. Här kommer några av de saker som fastnat i mitt annars heltäckande teflonminne:

    Kim Lindström Gripen HC
    Trotjänare i Gripen HC hyllades under Gripendagen i Rosvallas Stora hall den 6/2. Här får Kim Lindström lite extra uppmärksamhet inför storpubliken.

    Onyx Filip Mbanza
    När Onyx innebandyherrar kvalspelade sig upp till allsvenskan under våren trodde jag definitivt inte på möjligheten efter att ha sett dem i grundserien. De lyfte och kunde flyga högre! Här Filip Mbanza som visar prov på just detta den 20/3.

    Göteborgsjubel rugby 7s
    Två dagar av dallrande hetta på Bollsparkaren i Norrköping den 9-10/7 gav mig massor av minnen och coola bilder. 7-mannarugby är bland det häftigaste jag tagit del av! Här jublar Göteborgstjejerna efter det bärgade guldet.

    Hargs BK 2 Råby-Rönö IF
    Efter en period då internationell fotboll på landslags- och klubbnivå gett mig avsmak för allt vad seniorfotboll heter återfick jag hoppet efter en division 6-match på Krikonbacken den 8/8 mellan Hargs BK 2 och Råby-Rönö IF. Jodå, den lokala idrotten kan förmedla själen i idrotten bättre än vad den penningtörstande sörjan som TV-apparaten sänder ut.

    Västerås BK 30 Ulrika Rejdemark
    Jag hamnade i Västerås eftersom min hustru skulle ansluta till ett USA-resesällskap den 16/10. Därför fick jag se Västerås BK 30 ta Elitettan-platsen framför näsan på gästande Jitex Mölndal BK på en vackert höstinramad Ringvallen.

    Linköpings FC prisutdelning
    Det årliga besöket på Linköping Arena blev i damallsvenskans avslutande omgång med Eskilstuna United på besök den 5/11. Snöflingorna i luften byttes ut mot guldkonfetti och ballonger då redan klara mästarinnorna Linköpings FC hyllades av hemmapubliken.

    Erik Skoglund
    Att fota boxning ringside under en gala är nog det allra mäktigaste jag testat. Det ​kostar också extremt mycket energi (men det är ingenting mot hur de har det inne i ringen). High Stakes-galan den 9/12 på Rosvalla där Erik Skoglund vann på knock i 11:e ronden ligger mig varmt om idrottshjärtat.

    annandagsbandy Katrineholm Bandy
    Att gå på bandy under annandag jul har varit en av de starkaste sporttraditionerna i landet. Nu har även jag tagit del av detta fenomen och jag fick se Katrineholm Bandy ta säsongens första seger den 26/12 inför knappt 1000 åskådare på Backavallen.

    Mycket mer än detta har jag inte att bjuda på. Givetvis går det bra att scrolla igenom bloggen Fotbollslasses perspektiv för att titta och minnas tillbaka på året som gått. Ur mitt perspektiv.

    Gott Nytt År!
  • Annandagsbandy, the Swedish way to do it

    Lasse Jansson, tisdag 27 december 2016, 09:24
    Engelsmännen kan få hållas med sitt bollsparkande på annandag jul. Mitt i vintern. Vi i Sverige vet ju att det är bandy som är sport nummer ett när julhelgen ska avslutas. Få fenomen inom sportens värd är så förankrade och traditionstyngda som annandagsbandyn.

    We do it the Swedish way

    bandypublik Backavallen
    Helt enligt traditionen tar sig den jullediga publiken till bandyarenorna på annandag jul

    Det är inte för att vara motvals som jag hållit mig borta från bandyplanerna tidigare. Å andra sidan är det aldrig för sent att ändra sig, bättra sig enligt vissa, och därmed var jag på mitt livs första annandagsbandymatch när året skrevs 2016 i historierullorna. Spelplatsen var Backavallen i Katrineholm där det allsvenska mötet mellan Katrineholm Bandy och Jönköping Södra gick av stapeln. Ett bottenmöte i den södra allsvenska serien, måste man nog tillägga.

    Katrineholm Bandy
    Katrineholm Bandy redo för annandagsmatch hemma på Backavallen

    Jönköping Bandy
    Gästande Jönköping Bandy redo att göra livet en smula surare för Katrineholmsspelarna på annandag jul

    Bottenmöte? Innan måndagens match hade Katrineholm Bandy fått ihop 1 ynka poäng på 8 omgångar tack vare en oavgjord match. Sist i tabellen. Gästerna från Jönköping hade 4 poäng tack vare en vinst och två oavgjorda matcher på sina 8 spelade matcher. I toppen av tabellen återfinns IFK Motala som i stor stil ångar på som om det inte finns någon morgondag.

    Adam Jokinen Jörgen Lundqvist Gustaf Brunberg
    Domartrion under det allsvenska annandagsmötet var huvuddomare Adam Jokinen flankerad av assisterande domarna Jörgen Lundqvist och Gustaf Brunberg

    Det knappa 1000-talet åskådare som sökt sig från sina hem under annandag jul fick uppleva saker de säkert känner sig trygga med sedan flera år tillbaka. Jag räknas in som nybörjare och är ju dessutom inte ens katrineholmare, vilket innebar vissa mått av huvudbry under inledningen av matcharrangemanget. Det inkluderade både en oväntad förekomst av saxofonist på Backavallens is och en mystiskt utklädd åskådare.

    saxofonist på Backavallen
    Plötsligt stod han bara där på isen. Det visade sig bero på att nationalsången skulle framföras.

     maskot Katrineholm Bandy
    Som ett mysterium stod plötsligt denna figur i ena änden av läktaren på Backavallen. En konstigt klädd bandyåskådare? En korsning mellan Kalles Kaviar och Tintin? Eller är det en maskot? Oklart.

    Allt för sent beslutade jag att trotsa min förkylning och åka hemifrån Stigtomta för att bevaka denna match. Med endast någon minut tillgodo kom jag fram till Backavallen och matchstarten klockan 13.15. Katrineholm Bandy hade slagit på stort och gjort ett fint matcharrangemang som inkluderade rallybilsförevisning, Räddningstjänstens uppvisning, hästar, glögg & pepparkakor m.m. Gratis entré var det dessutom och den som uppskattade det som bjöds av underhållning var välkommen att swisha ett valfritt belopp till arrangören.

    Familjeunderhållning på Backavallen
    Hästarna stod för en del av familjeunderhållningen på Backavallen under annandag jul

    Givetvis fanns ett tidigare beslut från min sida som innebar att jag "bara var tvungen" att se annandagsbandy på Backavallen. Tack vare förkylningen var det tveksamt in i det sista och jag åkte tämligen oförberedd till arenan. Med andra ord hade jag inte lagt ner en enda sekund på att kolla väderprognosen innan jag åkte. Att det blåste blev jag varse tämligen direkt. Solskenet hemma i Stigtomta byttes under vägen västerut till en allt mulnare himmel. Duggregnet föll under en del av första halvlek och det var ju retligt men uthärdligt. Några solglimtar hittade dock fram mellan molnen men jag hade hoppats på mer för bildernas skull...

    solnedgång Backavallen
    Några gyllene solstrålar hann titta fram innan solen gick ner och molnen täppte igen de sista luckorna på himlavalvet över Katrineholm

    Mitt anteckningsblock gapar förvånansvärt tomt på anteckningar efter det bandyallsvenska julmötet. Som tur är har jag bilder att backa upp hela historien med. Några ytterst korta ord ska jag i alla fall få ur mig om matchen. Det var onekligen två otroligt viktiga poäng som stod på spel i sista omgången innan serien vände. Spelarna och lagledningen i Katrineholm Bandy hade det klart för sig, annandagspubliken bör ha vetat om det och framförallt klacken gjorde allt för att bära fram sitt lag till säsongens första seger.

    Katrineholm Bandy klacken
    Klacken på Backavallen höll igång under hela det allsvenska mötet mot Jönköping Bandy

    I det stora hela var det en match som präglades av två lag som tålmodigt åkte runt och letade luckor hos varandra. Tyvärr skapade de inte riktigt luckorna själva i den utsträckning som hade underlättat. Nu visade det sig att hemmalaget ändå hade bäst koll på grejorna och på de fasta situationerna. Säsongens första seger bärgades, 3-2 (1-2) efter bland annat ett hörnmål och ett straffmål för Katrineholm Bandy.

    Initiativet i matchen flyttades fram och tillbaka under första halvlek innan hemmalaget tog tag i taktpinnen i andra halvlek. Segern blev resultatet av en hetare vilja att vinna hos Katrineholm och ett uppoffrande slit i andra halvlek. Spelmässigt går det säkert att plocka fram mer men att vinna tack vare stenhårt jobb är inte det sämsta.

    Gästerna från bibelbältets centralort Jönköping inledde målskyttet innan hemmalaget kunde kvittera i samband med en hörna i matchminut 33. Hörnskytten med bra skärpa var Joakim Olofsson.

    Viktor Gogman Joakim Olofsson Katrineholm Bandy
    Till vänster ser vi Katrineholms Viktor Gogman och till höger står hörnskytten Joakim Olofsson

    Några minuter efter hemmalagets kvittering tog gästerna åter ledningen. Till halvtidsvilan stod de irriterande siffrorna 1-2 på resultattavlan över klubblokalen på Backavallen. Nu var uppenbarligen pausvilan nyttig för Katrineholmsspelarna eftersom de redan ett par minuter in på andra halvlek åter lyckades kvittera. Linus Doktare stod för lagets enda spelmål under matchen och 2-2 gav hopp om mera.

    Linus Doktare Katrineholm Bandy
    Två olika anledningar att skrika på Backavallen; Linus Doktare i förgrunden har i alla fall ett måljubel som far över läpparna medan Jönköpingsspelaren i bakgrunden kämpar med sin besvikelse.

    I 78:e minuten tilldöms Katrineholm en straff som Viktor Gogman kliver fram för att slå. Utan tvekan trycker han till och ser bollen gå in i nätmaskorna samtidigt som han också fastställer slutresultatet. Gott så.

    Viktor Gogman Katrineholm Bandy
    Katrineholms Viktor Gogman blev genom sin säkra straff matchvinnare mot Jönköping Bandy på annandag jul

    Efter några tilläggsminuter kunde slutligen hemmalagets spelare vråla ut sin segerlycka samtidigt som publiken från läktarplats kunde bjuda på en tvättäkta bandyapplåd. Inte för att kylan var påtaglig men handskar alternativt vantar var likväl det som satt på de flesta par händer längst Backavallens långsidor.

    bandyapplåd
    Hela bandyupplevelsen på annandag jul avslutades med det dova ljudet från en tvättäkta bandyapplåd till hemmalagets ära

    Ännu en sak kan bockas av på min bucketlist, bandy på annandag jul är nu något jag upplevt. Mina bilder från matchen hittar du i mitt galleri HÄR>>>

    Tack för mig!
    Tags
    • Katrineholm Bandy
    • Allsvenskan Södra bandy herrar
  • Gripen slingrade sig ur Lindens grepp

    Lasse Jansson, fredag 16 december 2016, 19:02
    Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen:

    Gripen HC har många potentiella målskyttar och matchvinnare.

    Efter tisdagsmatchen mot Eskilstuna Linden var jag dock närmast helt ​förbryllad över vad jag sett. Jag fattade inte riktigt. Men det var underhållande. Det va la gött för Nyköpings stoltaste hockeykrigare att vinna den sista matchen i Alltvåan Östra innan det evighetslånga juluppehållet. Att Linden var det klart bättre laget under de två inledande perioderna tycker jag ändå jag kan hävda utan att få en spark på smalbenet. När Gripen lyckades trixa sig ur bortalagets grepp i tredje perioden så kunde vi slutligen summera hela rasket med de ilsket lysande siffrorna 7-5 på resultattavlan i Rosvallas Lilla ishall.

    När inte ens Gripen-tränare Owe Holmberg fick ihop analysen då Södermanlands Nyheter frågade efter matchen, citat "Hockey blir man aldrig klok på", så kan ju inte heller jag leverera någon förnumstig sanning. Eller hur!?

    Owe Holmberg Gripen HC
    Gripen-tränaren Owe Holmberg bet ihop och uthärdade när det inte riktigt stämde för laget under matchen mot Linden

    Jag har grubblat i några dagar  för att få ihop texten om denna ishockeymatch. Det är sannerligen en fröjd att gå och kolla på ishockey, tro inte att jag tycker annat, men att återge ​sporten i bild och text är banne mig svårare för någon som har tagit sig ett artistnamn som börjar med Fotboll(slasse). Inte blev det lättare av att jag bara förstod små fragment av ​varför domaren visade ut spelare till höger och vänster i denna match.

    ishockeypublik Lilla Hallen Rosvalla
    Antagligen hade den hängivna och trogna hockeypubliken i Nyköping bättre koll på matchen än jag denna gång. Hela 743 åskådare fanns på plats i tisdags kväll.

    I den allra mest torftiga matchrapporten, skrivet av någon med Gripen-ögon, skulle följande kunna stå:
    0-1
    1-1, Freddie Byström
    2-1, Andreaz Nordlie
    Periodpaus. Skott i 1:a perioden 12-10
    3-1, Eric Örtegren
    3-2
    3-3
    3-4
    4-4, Andreaz Nordlie
    Periodpaus. Skott 15-11
    4-5
    5-5, Mathias Löf
    6-5, Mathias Löf
    7-5, Andreaz Nordlie
    Slut. Skott 16-22, totalt 43-43

    Grippe
    Har han inte en lite aggressiv uppsyn, den där Grippe?

    Om den ovanstående knastertorra presentationen av matchen ska få något mer kött på benen så blir det på följande sätt:
    Jag uppfattade Eskilstuna Linden som det bättre laget under framförallt de första två perioderna. De agerade med ackuratess, stuns och rapphet. Gästerna var klart ivrigare i sin skridskoåkning och distinktare med puck och klubba. Individuella prestationer hos hemmalaget bromsade hjälpligt upp gästernas framfart. Nej, jag tycker inte att Gripen agerade som en välsmord lagmaskin i denna match.

    KG Z Fougstedt i eländeskuren
    Om jag ska döpa denna bild till något får det bli "Fotograf K-G Z Fougstedt i eländes-kuren". Bakom ​herr Fougstedt finns ju ett riktigt muntert gäng grabbar... (Bilden tagen i första halvlek strax innan Freddie Byström kvitterar.)

    Om jag istället kommer med personliga reflektioner i punktform från matchen får det bli som följer:
    • Mest lättad efter Gripen-segern torde burväktare Marcus Axbom vara. Han var strålande bra när han höll sig inne i målet. Inte riktigt lika glimrande denna gång då han skulle använda spaden för att få iväg pucken till medspelare... Två Linden-mål får nog Marcus ta på sig. ​Med det skrivet hävdar jag med bestämdhet att Marcus var grym och räddade sitt lag bl.a. i tredje perioden.
    • Är allmänhetens förväntningar på laget för höga? Nej, jag tror inte det. Däremot tror jag att laget själva, framförallt i vissa spelares huvuden, sätter onödig press på sig. Det finns så mycket potential i detta gäng och om man kan få ut energin på rätt sätt blir det varken kravfyllt eller stressat. Balansgången mellan disciplinerad taktik och sprudlande kreativitet är svår.
    • I mina ögon var det precis rätt kille som gjorde Gripens första mål, det som ledde till en kvittering fram till 1-1. Freddie Byströms hela första period var rejäl, laddad och mycket bra. Kanske får han en extra kick av att lira mot Eskilstuna-lag?
    Freddie Byström Gripen HC
    Gripens Freddie Byström fick stänka in lagets första ​mål mot Linden i bortre krysset

    • Låt gå för att vi inte fick se något mål denna gång från de spelare som under fjolårets spel i Alltrean skämde bort oss med poäng. Det finns andra som kliver fram och allra bäst exempel på detta blir denna gång Andreaz Nordlie. Tre fullträffar, say what!! Andreaz visade exempel på både sniper-kunnande, iskyla och viljestyrka där även monsterpassningen från Emil Karlsson fram till matchens sista mål måste berömmas.
    Andreaz Nordlie Gripen HC
    Gripens Andreaz Nordlie gjorde succé i målprotokollet mot Linden

    • Spelare med rutin, erfarenhet och kunnande från högre divisioner får gärna kliva fram när det blåser småsnålt. Det gjorde sannerligen Mathias Löf när han i tredje perioden vände på steken och visade vägen för hela laget. Hans kvittering fram till 5-5 och sedan ledningsmålet till 6-5 var precis så viktigt som det ser ut på pappret. (Därmed inte sagt att det inte krigades hejvilt från många håll bland Gripen-spelarna för att Mathias mål skulle bli verklighet. Hockey är ett lagspel, det handlar om så mycket mer än vem som lyckas peta pucken i mål.) 
    Mathias Löf Gripen HC
    Mathias Löf blev den i Gripen HC som till sist fick vågen att väga över åt rätt håll under tredje perioden mot Alltvåan-konkurrenten Eskilstuna Linden

    • När inte fjolårets back-skyttar Gustav Berlin och Emil Karlsson står för fräsande skott får tidigare nämnda Freddie Byström och t.ex. Eric Örtegren kliva fram. Den sistnämnda drog på för kung och fosterland och gav Gripen chansen tidigt i andra perioden. En chans som tyvärr inte laget tog utan de lät istället gästerna äta sig in i matchen och målprotokollet på nytt.
    Eric Örtegren Gripen HC
    Eric Örtegren gav verkligen Gripen HC chansen i inledningen av andra perioden med sitt jätteskott fram till 3-1

    • Markus Andersson har nyligen kommit tillbaka efter ett längre skadeuppehåll. Men oj vad han kan grejor. Det blixtrar till ibland och jag imponeras. Likaså är Albin Ivarsson Hamberg från en annan planet emellanåt när han briljerar med en klubb- och skridskoteknik som ingen annan i Gripen kommer i närheten av. Jag småskrattade förnöjt vid ett par tillfällen när Albin visade upp vad han kan under matchen.Snart knyter dessa två herrar ihop hela säcken och då blir det förhoppningsvis åka av för hela laget.
    •  Ishockey är en aning hett och känsloladdat. Ibland brinner det till lite mer än det borde. Ok, det är kanske så det blir när hockey är så pass fysiskt utmanande. Vi fick se många numerära över- och underlägen i matchen men inte särskilt bra powerplay från något av lagen. Linden var i så fall snäppet bättre på att ställa upp och kontrollera i numerärt överläge. Att Gripen redde ut slutfasen av matchen med avsevärt färre spelare på planen, där även Linden plockade ut målvakten, var dock strongt och bra krigat!
    Jesper Boklund Eskilstuna Linden
    Eskilstuna Lindens målvakt Jesper Boklund fick lämna målet med dryga halvminuten kvar av matchen. Till ingen nytta.

    Nu dröjer det ända tills den 10:e januari 2017 innan Nyköpingspubliken kan få bänka sig för hockey i Lilla Hallen nästa gång. Juluppehållet får sitt slut i och med att Linden ännu en gång kommer till Nyköping för seriematch i Alltvåan. Vi får hoppas att korven gick åt under Luciakvällen för i annat fall vill jag inte att den värms på igen den 10:e januari...

    korvkö Lilla Hallen Rosvalla
    Full fart i periodpauserna när Gripen HC som vanligt drar mycket folk till ishallen

    Bildgalleri då? Jodå, det blev det även denna gång. Jag måste erkänna att jag blev smått irriterad under tisdagen. Irriterad på mig själv och min oförmåga. Jag vet vad jag vill lyckas med för typ av hockeybilder men jag klarar det inte. Missar alla avgörande grejor. Vissa händelser kan jag inte fota när jag står mellan lagen i båset, andra saker går mig förbi p.g.a. taskig timing. Nu önskades det jubelbilder från Gripenhåll och därför var det extra kul att det blev hela sju hemmamål. Bildgalleriet hittar du HÄR>>>
    (Och om du stör dig på bildordningen i bildgalleriet så ber jag om ursäkt. Det finns en lång teknisk förklaring som jag inte tänker gå in på men det stör mig alldeles förbaskat att Google Foton fungerar som det gör och att den gamla tekniken inte längre är tillgänglig.)

    Tack för uppmärksamheten!
    Tags
    • Gripen HC
    • Alltvåan Östra
  • Nyköpings tredje boxningsgala kröntes med Skoglundknock

    Lasse Jansson, måndag 12 december 2016, 21:52
    Boxningsgalorna på Rosvalla duggade tätt under slutfasen av 2015. I alla fall om man tänker på hur frekvent det arrangerats proffsboxning i Nyköping de senaste decennierna. För de av oss som tack vare Erik Skoglund, Team Sauerland och Nordic Fight Night-konceptet hittat till denna eminenta livesport har det efter september och december 2015 varit en lång, lång väntan. När det ​närmade sig en ny gala under tidiga hösten 2016 blev det stopp, stanna och belägg eftersom pappersexercisen inte skötts till 100%. Vi fick slutligen vår gala, High Stakes, och vilka matcher vi fick se!

    På förhand kändes Sauerlands program lite tunt denna gång. Riskerade fredagen den 9:e december 2016 att blott bli en parentes i Nyköpings boxningshistoria? Namn som Anthony Yigit och Otto Wallin saknades mig, även om det fanns förklaringar, och deras öden kanske aldrig samman​flätas med Nyköpingspubliken ​igen. När sedan Daniel Hartvig tvingades lämna ett förkylningsåterbud endast dagar innan galan återstod fem boxningskamper. Förvisso med en uppsnackad fajt om ett svenskt mästerskapsbälte och givetvis dragplåstret Erik Skoglund högst upp på publikmagnetlistan. Vi ska inte heller glömma Mikaela Lauréns återkomstmatch sedan den upphaussade förlustmatchen mot Klara Svensson.

    Det komprimerade programmet gjorde att första matchen startade klockan 18.45. Skoglunds möte med Shala var utlyst till klockan 22.00 och särskilt länge efter den ​utlysta tiden behövde inte publiken vänta. Som det såg ut och lät på läktarna vid den tiden på dygnet var det hyfsat välfyllt i Rosvallas A-hall. De initierade vet också hur det gick i alla matcherna. De som inte har 100% koll sedan tidigare lär få det genom detta blogginlägg. ​Hoppas jag.

    Redan före vår polariserade nutid fick boxningen statusen som antingen älskad eller hatad. Personligen försöker jag hålla mig neutral men jag har alltid accepterat sportens premisser och respekterat den trots dess märkligheter. De olympiska spelens kubanska boxare imponerade på en ung Fotbollslasse och intresset svalnade inte förrän alla skandaler under OS i Sydkorea. Tungviktsklassens giganter fick mitt fokus (på en allmängiltigt hållen nivå) men jag får erkänna att jag idag inte alls har koll på om det finns några stora respekterade namn. Jag kan i sammanhanget klargöra att jag inte tolererar vissa saker som skriks från läktarplats under galorna i Nyköping men jag gissar att det är som så oftast annars, där alkoholen går in går vettet ut.

    ringpojke
    Så länge boxningen inte begriper sig på att avskaffa ringflickorna får givetvis Mikaela Laurén hålla sig med ringpojkar

    Match 1, Patricia Berghult vs Monika Antonik (Polen)
    När Nyköpings andra boxningsgala genomfördes den 19/12 2015 gjorde Patricia proffsdebut. Hon hade innan fredagens gala hunnit boxas 4 matcher och vunnit samtliga. Skånska Patricia hade inte tillstymmelse till problem med att bemästra Monika Antonik över 6 ronder.

    Monika Antonik
    Monika Antonik

    Patricia Berghult
    Patricia Berghult

    Du hittar ett 50-tal bilder från Patricias match HÄR>>>

    Match 2, Hampus Henriksson vs Przemyslaw Binienda (Polen)
    I en 4-rondare såg vi unga och atletiska Hampus Henriksson göra sin tredje proffsmatch. De två tidigare har också avgjorts på Rosvalla i Nyköping vilket innebär att Hampus inte varit uppe i ringen sedan 19/12 -15. Nu startade han fantastiskt bra mot polacken med det svårstavade förnamnet och fick ner motståndaren för räkning i första ronden. Därefter flöt det väl inte på superbra men Hampus gjorde det som krävdes.

    Przemyslaw Binienda
    Przemyslaw Binienda

    Hampus Henriksson
    Hampus Henriksson

    Även från Hampus match mot Przemyslaw har jag redigerat och sammanställt 50-talet bilder som du kommer till HÄR>>>

    Match 3, Mikaela Laurén vs Szilvia Szabados (Ungern)
    6-rondaren mellan Mikaela Laurén och Szilvia Szabados blev en match vars upplösning och slut bjöd på mer drama än nödvändigt. 26-åriga ungerskan Szabados hade på sina tidigare 21 matcher vunnit 14 men den rutinen var inte mycket att vifta med i jämförelse med vad 40-åriga Laurén hade med sig i bagaget. Mikaela gick ner en viktklass för att möta Klara Svensson den 10/9 2016 och sällan har en boxningsmatch mellan två svenskar haft sånt buzz omkring sig. Den blev en svidande förlust för Mikaela som efter det mötet fick en rad med 31 matcher varav 4 förluster.

    Mikaela kommer att jaga vidare för att återta sitt tidigare WBC-bälte och ungerskan fick känna på tyngden i svenskan slag gång efter gång. En räkning i 5:e ronden följdes upp av en skur av slag i inledningen av 6:e ronden då domaren gick in och bröt, TKO. Szilvia tog inte detta så särskilt bra, milt uttryckt. Med någon decimeter tillgodo klarade sig min kameragranne Hugo Leijon (SN-sporten) från en svepande spark mellan ringrepen och sedan fick Viasats kameraman ett både fysiskt och verbalt påhopp. Lite förvånad blev jag också av att höra en av journalisterna bakom mig hävda att det var en av de värsta domarskandalerna han sett. Vi som såg vad som hände (!) konstaterade att ungerskan inte längre fick upp händerna till ansiktet och hon stod alltså försvarslös och tog emot slag efter slag från Mikaela. Inte för att jag är någon boxningsexpert men i det läget ska och måste en domare gå in och bryta.

    Szilvia Szabados
    Szilvia Szabados

    Mikaela Laurén
    Mikaela Laurén

    Den ganska blodiga matchen mellan Mikaela Laurén och Szilvia Szabados lämnade efter sig ett knappt 70-tal bilder som du hittar HÄR>>>

    Match 4, Sven Fornling vs Naim Terbunja
    Boxning ska tydligen vara show också. Det var i alla fall det Terbunja med sitt entourage visade. Men vapenskramlet och den kaxiga texten på jackan under inmarschen skulle följas upp i ringen också. Den tillresta Linköpingspubliken som höll tummarna för Naim Terbunja dominerade men skånske Sven Fornling hade stöd han också. Båda boxarna hade snackat upp denna match i förväg och det var inga varma och ömma känslor som boxarna visade varandra.

    Fornling har vi i Nyköping sett på de två tidigare galorna på Rosvalla. Hans obrutna segerrad på 10 matcher bröts sedan plötsligt i början av juni då han förlorade i Tyskland på TKO. Naim Terbunja hade innan fredagsmatchen en identisk rad, 10 vinster och en förlust (i juli 2014). Jag hade Fornlings röda ringhörna inom armlängds avstånd och hans coach uppmaningar ringer fortfarande i mitt vänsteröra. Tungviktaren Adrian "Gäddan" Granat varvade tydligen TV-kommenterandet med att coacha sin skånske kompis som kallas Benton. "Kom igen, Benton. Ta det lugnt, Benton. Gå på, Benton." På allra, allra bredaste skånska. Jodå, så att.

    För mig var denna match helt vidöppen på förhand. Terbunja började möjligtvis bäst av de båda boxarna men sedan tar Fornling över och styr skeendet. Fornlings träffar hittade fram medan Terbunja tröttnade allt mer och tydligare. I 6:e ronden är Terbunja i rejäl gungning och efter 8 ronder stod Sven Fornling som säker segrare med ett nytt svenskt mästarbälte runt midjan.

    Naim Terbunja
    Naim Terbunja (notera vad som står på jackans bröst...)

    Sven Fornling
    Sven Fornling

    Drygt 100 bilder blev det i galleriet från denna match som du hittar HÄR>>>

    Match 5, Erik Skoglund vs Timy Shala
    Det finns något fascinerande med Nyköpings boxningskung Erik Skoglund. Att en människa som kan se så timid och förlägen ut precis innan match kan få ur sig så mycket kraft och energi i en sport som boxning minuterna senare är för mig en gåta. Kanske är det en kombination av nervositet och koncentration som får honom att blygt titta under lugg under inmarschen där andra boxare kliver in och tar all plats de bara kan för att visa vem som är top dog.

    1D4_4822_JonathanFröberg
    Jonathan Fröberg sjöng nationalsången

    Nu efter tre boxningsgalor på Rosvalla kan jag inte lyssna på Bob Marleys "Three Little Birds" och den inledande strofen "Don't worry about a thing" utan att rysa. Stämningen i den kokande arenan är mäktig (även om inget kommer att slå Eriks första fajt på hemmaplan den 19/9 2015). Eriks inmarschlåt säger kanske en del om hans sinnesstämning inför match och vad han behöver säga till sig själv som ett mantra.

    Till min stora glädje blev det en öppen och spännande boxningsbatalj som utspelade sig framför våra ögon. Timy Shala stod upp, slog bra och vi slapp alla dessa ideliga låsningar och hängandet på varandra. Det var två ytterst vältränade herrar som gjorde upp om segern. Trots allt så tog det inte mer än någon rond förrän man såg vem som hade bäst tryck i nävarna, mest rörlighet och störst smartness. Tack, det gjorde bevakningen mindre anspänd. Tyvärr blev det en hel del blod i alla fall. De fick in sina slag och kanske en och annan skalle vid fel tillfälle.

    Henrik Lundevall
    Henrik Lundevall var tävlingsläkare och kontrollerade boxarna direkt efter matcherna

    Jag försökte anteckna lite kort mellan några av ronderna och min upplevelse var att 1:a ronden var jämn, den andra och tredje tillhörde Erik för att sedan följas upp av en fjärde som var jämn. I 7:e ronden gick ett jack upp under Eriks ögonbryn och då spädde det på blodflödet innan de fick stopp på det och därefter var det inget problem under återstoden av fajten. 8:e ronden var Eriks men Shala var fortfarande med och fick in sina slag. Det fortsatte i rond 9 och 10 som Erik styrde men inte med stor marginal. Därefter inträffade det som inte Nyköpingspubliken fått se Erik göra, han fick vittring i 11:e ronden och efter tre nedslagningar av kosovoalbanske Shala så bröt domaren matchen.

    Erik Skoglunds proffsboxningsrad är nu 26 raka segrar. Noll förluster. Som 25-åring har han nu stora chanser till en tyngre titelmatch. Den sympatiske Timy Shala får skaka av sig förlusten och står efter fredagsgalan på 21 segrar, 2 förluster och 1 oavgjord.

    Timy Shala
    Timy Shala

    Erik Skoglund
    Erik Skoglund

    Från Erik Skoglunds match mot Timy Shala har jag sammanställt ett bildgalleri med drygt 150 bilder som du hittar HÄR>>>

    Jag roade mig med att plåta några bilder runt omkring vid boxningsringen och dessa 20 bilder hittar du HÄR>>>

    Givetvis var mediabevakningen i paritet med storleken på tävling. Det är inte lika tätt med pressfolk när Tystberga GIF spelar hemmamatch på Tyrsvallen. Typ. Viasat fanns på plats med expertkommentatorer och kameror och tidigare nämnda Adrian Granat (Gäddan, ni vet) hade sällskap av Klara Svensson. Av folk i min vänskapskrets har jag fått höra att jag syntes mycket och ofta i TV-apparaterna och det var ju precis det jag var ute efter när jag ​gjorde denna bevakning... 

    Viasatstudion
    Viasats studio ​med en kortare paus i sändningarna för mobilkoll och vatten

    Vår lokaltidning har verkligen gått all in när boxningsgalorna gått av stapeln på Rosvalla. Jag förstår dem. Dels har det ett stort allmänintresse och dels ska det publiceras i alla möjliga och omöjliga mediakanaler. Liverapporteringar, tidningstexter, bilder i alla tänkbara flöden m.m. Jag försökte uppdatera en liten pytteliten bloggtext under galan och hann inte ens med det. Kudos.

    SN sportredaktionen
    SN-journalisterna hade fullt upp under fredagskvällens boxningsgala


    Hugo Leijon SN
    Den febersjuke Hugo Leijon fotade för SN och var min närmaste fotogranne under galan. Jag ber om ursäkt för allt från knuffar, armbågar och spillt vatten. Verkligen!

    Att fotografera boxning från ringside-plats är nog det mest inspirerande och häftiga jag gjort i sportfoto-sammanhang. Nu har jag känt på denna hetluft två gånger och jag måste nog skryta upp mig själv lite grann och påstå att i mina ögon är de bilder jag lämnat ifrån mig denna gång sammantaget är det bästa jag hittills gjort vad gäller sportfoto. Men det kan jag förhandla om ifall någon har en annan åsikt. :-)

    Utöver de intressanta matcherna samt Gäddans "Benton" ringande i öronen tar jag med mig bilderna på Erik Skoglunds och Naim Terbunjas underbara fightingfaces samt Patricia Berghults till synes ständigt leende ansikte från boxningsgalan High Stakes.

    Tack för uppmärksamheten!
    Tags
    • Rosvalla
    • Erik Skoglund
    • Boxning
  • Glimtar från boxningsgalan High Stakes

    Lasse Jansson, fredag 09 december 2016, 18:03
    Fredag kväll den 9:e december 2016 och vi har ännu en boxningsgala på Rosvalla i Nyköping. Det är inte bara vi i Nyköpingstrakten som har Erik Skoglund att tacka för proffsboxningens återkomst till den svenska idrottsscenen. Som huvudattraktion sträcker sig Eriks aura långt mycket längre än till sydöstra hörnet av Södermanland. Å andra sidan skulle jag nog aldrig sett en boxningsgala live om det inte vore för unge herr Skoglund.

    Boxningsgalan High Stakes
    Ringen en timme före första fajt

    När den tredje proffsgalan på Rosvalla hålls under fredagskvällen är det under namnet High Stakes. Mycket står på spel för galans huvudperson Erik Skoglund. En seger öppnar definitivt upp för de heta titelmatcherna. Så långt har han kommit vid denna punkt av karriären. Som ovan boxningsåskådare kan jag dock inte släppa tanken på att en enda träff från motståndaren kan sänka även den mest vältränade och förberedde. En ingrediens i denna sport som både lockar och skrämmer.

    Team Sauerland

    Nu är det långt ifrån bara Erik Skoglund och hans motståndare Timy Shala som gör upp under Team Sauerlands gala. Det finns både intressanta och heta matcher dessförinnan på programmet.

    Viasat
    Kanalen för den som inte kan vara på Rosvalla under fredagskvällen

    Först ut har vi Patricia Berghult som möter polska Monika Antonik i en 6-rondsmatch. Beräknad matchstart klockan 19.00. Patricia var helt överlägsen sin motståndare i alla ronder.

    Andra matchen är Hampus Henrikssons möte med polska Przemyslaw Binienda. Detta är en match som avgörs över 4 ronder. En tidig nedslagning med efterföljande räkning satte Hampus i förarsätet i denna match. Motståndet inte alls oävet men Hampus rättmätig vinnare efter fyra ronder.

    Tredje matchen går mellan Mikaela Laurén och ungerska Szilvia Szabados. Detta blir Mikaelas första match efter förlusten i prestigematchen mot Klara Svensson och matchen avgörs i 6 ronder. Mikaela slog tyngre, var bättre och vann på teknisk knockout i den avslutande ronden. Motståndaren mer eller mindre vansinnig på domslutet...

    Mikaela Laurén
    Mikaela Laurén vann på TKO tidigt i sista ronden

    Fjärde matchen är den som dragit till sig mycket uppmärksamhet i förväg tack vare en hel del skopor med uppnosigt trashtalk från de båda boxarna. Svensk-möte mellan Sven Fornling och Naim Terbunja. I en 8-rondsmatch gör de upp om det svenska mästarbältet. Vilken härlig fajt detta blev! Inledningsvis lite trevande men snart nog tog Sven tag i taktpinnen och som han slog, orkade och styrde. Terbunja rejält i gungning under de tre avslutande ronderna och enhällig seger till Sven Fornling.

    Huvudmatchen och fajten som satt titeln High Stakes på galan går alltså mellan Erik Skoglund och kosovoalbanen Timy Shala. En 12-rondsmatch som beräknas börja klockan 22.00.

    arbetsplats ringside
    Min hörna av världen under boxningsgalan

    Jag ska försöka uppdatera detta inlägg som hastigast under den pågående boxningsgalan med resultaten i de olika matcherna. Huvudfokus för mig blir dock att plåta så mycket jag bara kan och då blir rapporteringen och bilderna något jag delar med mig av inom ett par dagar.

    Erik Skoglund KO
    Så fick Erik visa hemmapubliken hur man boxas och dessutom bjuda på en KO i 11:​e ronden

    Erik Skoglunds match mot Timy Shala blev en intressant uppgörelse mellan två vältränade boxare. Eriks boxningskunskaper och smartness i kombination med slagserier som inte kosovoalbanen hade gav KO-seger i 11:e ronden.

    Jag kommer med mer material under senare delen av söndagen!

    Nu kör vi!
    Tags
    • Rosvalla
    • Erik Skoglund
    • Boxning
© Lokalsporten 2012 - 2016 | Webbyrå Tankbar