Vi älskar lokal sport!

  • Osis Tun men vädret var najs

    Lasse Jansson, onsdag 28 juni 2017, 21:57
    Alla årstider har sina egenheter och sin charm. Måhända får man skrapa duktigt mycket för att bli exalterad under november men där är vi trots allt inte ännu. Att uppsöka en lokal fotbollsmatch en solig kväll i midsommartid är däremot något som ger plus på energikontot. Ingen dallrande högsommarvärme med tung luft att andas för de aktiva och ett alldeles förträffligt ljus när matchstarten är klockan 19.30.

    Funkar för mig.

    midsommarstång Enstaberga IP
    På Enstaberga IP har midsommarstångens ytskikt knappt vissnat sedan firandet häromdagen

    Tisdagen den 27:e juni tog IK Tuns damer emot gästande Älvsjö AIK FF B för seriematch i 10:e omgången av division 2 Östra Svealand. Inför ögonen på de 62 åskådarna såg Stockholmslaget till att ta med sig alla ​tre poängen i och med slutsiffrorna 0-2 (0-1). Det finns givetvis ytterligare några saker att skriva ​kring denna sommarkvällsupplevelse.

    domartrio Enstaberga IP
    Domartrion från Södertälje bestod av huvuddomare Johannes Ellio flankerad av assisterande domarna George Izgin och Simon Khatchadourian

    Drygt halvvägs in i seriespelet är division 2-tabellen en tämligen jämn historia. Den kommer att toppas av katrineholmarna i DFK Värmbol under sommaruppehållet. Laget har samlat ihop 19 poäng men Södersnäckorna, som har en match mindre spelad, kan komma att segla upp i topp vid vinst den 5/8. Efter tisdagens match har även Älvsjös andralag 19 poäng men något sämre målskillnad än Värmbol. I andra änden av tabellen släpar strängnästjejerna i IK Viljan med sina 4 poäng. Närmast över sig har de Mariebergs SK och dessa två lag möts i ett tvättäkta bottenmöte under onsdagskvällen. I det jämna skiktet bakom täten återfinner vi IK Tun med 14 poäng.

    Björnfot och Sannert IK Tun
    IK Tuns huvudtränare Henrik Björnfot ser inte helt bekymmersfri ut under matchen mot Älsvjö på Enstaberga IP. Assisterande Henrik Sannert tittar fram i bakgrunden.

    Det finns egentligen ingenting som pekar på annat än att Tuns damer ska kunna plocka poäng under andra halvan av seriespelet i samma takt som under våren. Annat var det i fjol då det plötsligt tog tvärstopp och hösten blev en enda krampaktig kamp som innebar nedflyttningsstrid ända in mot målsnöret. Laget har två rejäla styrkor, som jag ser det, och det är erfarna förvärv samt inslussningen av allt fler egna produkter. Och så har de ju spetskompetensen i Emmelie Jönsson och Lovisa Ederström. Förstås. Jag har svårt att se något annat än skadesituationen som tänkbar​t hot ​inför hösten.

    Tyvärr var det nog skador som under tisdagen satte de största käpparna i Tun-hjulet. Inledningsvis såg det riktigt bra ut för hemmalaget och under 15 minuter hade man ganska bra kontroll på motståndarna. När sedan ​Hanna Lundmark (f.d. Johansson) tvingades kliva av ställdes både tränarnas matchplan och lagkamraternas förväntade matchbild på ända. En omstuvning senare och anfallsesset Emmelie Jönsson stod i backlinjen. Därefter fick även Lovisa Ederström kliva av, i halvtid, och innan matchen var över tvingades slutligen Melinda Hall utgå. Domin​erande spelare på sina positioner som definitivt sätter avtryck på matcherna.

    Hanna Lundmark IK Tuns avbytarbänk
    IK Tuns Hanna Lundmark grinar illa av sin baksida-lår-skada framför fötterna på bl.a. Ellen Ivehammar, Björn Carlsson och Kjell Hallkvist (samt tidigare Tun-spelaren Erica Thorell, om jag inte ser fel).

    Det spännande med IK Tun är att de har nya talanger att slänga in på planen i de lägen då de etablerade spelarna tvingas halta av planen. Några kända av mig sedan tidigare, andra har klarat sig förbi under min radar. Med självklarhet trampar Johanna Turesson (från Nyköpings BIS numera nedlagda damlag) in. Tyra Lantz, från klubbens unga U-lag, placeras som mittback och inget i hennes uppträdande tyder på varken nervositet eller tveksamheter. Som en iller far kvicksilvret Elin Edberg fram, även hon från Tuns 01/02-lag, och stressar motståndarbackar till misstag.

    Emmelie Jönssons ribbträff
    Närmare än Emmelie Jönssons ribbträff på frispark i första halvlek kom inte IK Tun mot Älvsjö AIK FF B denna gång

    Ett rakt och direkt spelande IK Tun funkar som allra bäst med Emmelie Jönsson som target och anfallare. Den riktiga spetsen försvann alltså mot Älvsjö efter att Emmelie tog Hanna Lundmarks plats i backlinjen. Älvsjö å sin sida presterade riktig klurig fotboll med kvicka väggspel och snabba förflyttningar i kombination med några spelares tvålhala egenskaper i anfallszonen. Halast av dem alla var aviga och giftiga Line Chiara Jukkola. Hon servade Ylva Rodriguez Tidevall fram till 0-1 och i andra halvlek gjorde hon själv 0-2. ​För rättvisans skull ska också nämnas att inte bara Tun träffade virket denna afton, gästerna drog ett stenhårt skott i stolpens övre delar under andra halvlek.

    Ylva Rodriguez Tidevall Älvsjö AIK FF B
    Ylva Rodriguez Tidevall i Älvsjö AIK FF B jublar och tackar för assisten i samband med 0-1 på Enstaberga IP

    Line Chiara Jukkola Tyra Lantz
    Älvsjös Line Chiara Jukkola, som fastställde slutresultatet till 0-2, jagas av Tuns Tyra Lantz i tisdagens division 2-möte

    Den kokta korven i Tun-kiosken var ovanligt god. Solen sken men den riktiga värmen infann sig aldrig. Mitt bildgalleri har denna gång kvällssolen som starkaste ingrediens. Jag tackar alla inblandade för en helt okej division 2-match och efterlämnar mitt arv i form av bilder från matchen HÄR >>>

    Ha en utsökt och läkande sommarvila!
    Tags
    • IK Tun Fotboll Damer
    • Div 2 Östra Svealand Damer
  • 2-dagars folkrace på Björshult

    Lasse Jansson, tisdag 13 juni 2017, 22:39
    Det är hög tid att vädra petroliumångorna ur skallen och återinsätta de röda blodkropparna i blodomloppet istället för bensinen. Motorlasse behöver lämna plats för Fotbollslasse. Med detta skrivet tvingas jag ändå erkänna att jag inte kunde motstå frestelsen att åka till folkrace-festen på Björshultsbanan i helgen.

    folkraceaction
    Action på Björshultsbanan under Mekonomen Vårby racet i helgen

    In i det sista tvekade jag om jag skulle avsätta någon tid för tvådagarstävlingen på Björshult som SMK ​Nyköping arrangerade. Med 180 deltagande ekipage samt en stor och entusiastisk publik var det givetvis ​en tävling som förtjänade uppmärksamhet i form av en bevakning. Om nu jag kan göra den rättvisa är en helt annan femma.

    Björshultsparkering
    All ledig yta inne på tävlingsområdet gick åt till depå vilket gjorde att den tillresta publiken fick finna sig i en promenad från en närliggande odlingsyta som tillfälligt utgjorde parkering

    Nu blev det en helg-kompromiss och jag valde att fokusera min kvarvarande energi på finalpasset som drog igång vid 15.30-tiden på söndagen. Synd för alla deltagare som inte kvalificerat sig till någon av de många finalerna men de som kommit så långt får i alla fall chansen att se sina fordon i mitt bildgalleri. Alltid något.

    proppfullt depåområde Björshultsbanan
    Det proppfulla depåområdet sjöd av liv och aktiviteter när jag kom till Björshultsbanan under söndagseftermiddagen

    Mekonomen Vårby racet, som tävlingen döpts till, maxade antalet deltagare utifrån bedömningen om vad som skulle hinnas med under två hela tävlingsdagar. Dispens för tävlande efter klockan 18 på lördagskvällen gick inte att få. Intresset för folkracetävlingar verkar otroligt stort och säkert fanns det många fler som gärna hade varit med och kört i helgen. Antalet besökare vid banan gjorde att kioskerna tömdes snabbare än beräknat. Nu gjorde kanske inte detta jättemycket med tanke på att söndagseftermiddagen avslutades med regnskurar och man ville nog hellre stå och kura under sitt paraply än att äta en uppblött hamburgare i regnet.

    tävlingsledare
    Inför finalpasset var det oerhört hektiskt för tävlingsled​ningen att räkna ut vilka bilar som skulle göra upp om klassegrarna

    Arrangemanget var stort och för de som av olika anledningar inte kunde vara på plats så direktsändes tävlingen på webben. En lift med kamera på hög höjd bredvid speakertornet försåg alla distansintresserade med ljud och bild. Utöver denna live-bevakning gav lokaltidningen tävlingen utrymme och sedan var jag i gott sällskap av många entusiast-fotografer runt banan (eller på innerplan).

    fotoposition Björshultsbanan
    Min vana trogen tog jag position längst ner på banan i rundeln där jag också hade uppsikt över liften med livekameran

    Det nästintill unika inträffade att det inte dammade när jag besökte en motortävling. Istället fick jag och framförallt kamerorna utstå en hel del väta från ovan. Vatten i måttliga mängder är avsevärt skonsammare mot fotoutrustningen så jag klagar inte. Däremot blev det nog väldigt slipprigt ute på banan för finalisterna som oftast passerade de såphala asfaltspartierna på tvären. Fråga SMK Nyköpings Robin Norling vad som händer om vindrutespolningen slutar funka när leran sprutar från alla håll och kanter. (Han tvingades bryta B-finalen i framhjulsklassen på grund av detta.)

    folkrace regnskur
    Regnskuren ​pågick som tur var inte under hela finalpasset på Björshultsbanan

    Jag blir imponerad över kunnandet hos förarna när det gäller folkrace. Egentligen kan ju precis vad som helst hända i denna motorsportgren. Och hur bra du än kör finns alltid risken att du tvingas bryta. Bilarna är ju liksom inte några monster-WRC-fordon med ett serviceteam som matchar ett Formel 1-stall. När det är dags för finalerna har dessa bilar fått utstå en hel del plågsam behandling under många heat.

    Folkrace - när aerodynamik inte är en issue

    Jag tyckte det blev extra charmigt att se finalerna då bilarna var halvt sönderslagna, misshandlade och knöliga. Många av dem stånkade och hostade, bolmade och knäade. Inte en kvadratmillimeter av karosserna var rena. Ändå står folk i långa köer efter tävlingen, beredda att betala 200 kronor i anbud, för en av dessa fordon. Svårdefinierade till märke och modell när inte en enda originallinje finns kvar från ursprungsritningarna på fabriken. Att merparten är Volvo behöver jag inte skriva, det är underförstått.

    folkrace anbud
    Många, många valde att lämna anbud på någon eller några av de bilar som hade tävlat på Björshultsbanan under helgen

    Det fanns flera insatser på banan som stack ut. Jag såg hemmaåkare som gjorde det bra även om det inte räckte hela vägen. Jag såg klassvinnare som var otroligt säkra. Jag såg vildsinta satsningar och vågade manövrar. Och då var jag endast på plats några få timmar. Folkrace är sannerligen en ypperlig sport. Och drägligt ekonomiskt överkomlig.

    Vi gratulerar följande segrare i de olika klasserna:
    Damer: My Adolfsson, Haninge MK, nr 304
    Juniorer: Dennis Arthursson, Norrköpings MK, nr 203
    Veteraner: Börje Adamsson, MK Ramunder, nr 422
    Seniorer bakhjulsdrivet: Jesper Sundström, Jungnerligans RC, nr 41
    Seniorer framhjulsdrivet: Kim Christensen, SMK Vingåker, nr 128
    samt segraren i Superfinalen: Marcus Svärd, MK Orion, nr 126

    Hela resultatlistan med samtliga deltagare hittar du HÄR >>>

    rullning Johan Andersson
    Johan Andersson, MK Ramunder, bjöd på denna rullning i bakhjulsklassens C-final

    Jag tackar för mig med en länk till ett bildgalleri som innehåller drygt 200 bilder. Du hittar folkrace-galleriet HÄR >>>

    Nu får jag nog ägna fotbollen lite tid så att de inte tror att jag glömt bort dem!
    Tags
    • SMK Nyköping
    • folkrace
    • Björshultsbanan
  • Semifinal för damerna i rugby 7s

    Lasse Jansson, söndag 11 juni 2017, 11:49
    Det är fullt förståeligt att man ideligen tittar sig över axlarna när man fått en rugbyboll i händerna. Det finns ingenting annat som lockar motståndarna så mycket som att få tag på den bollen. Till vilket pris som helst. Du kan antingen göra dig redo för att bli bryskt tacklad till marken eller springa utav bara sjutton. Vill du slippa uppvaktningen kan du förvisso göra dig av med bollen, och det gör du regelrätt genom att kasta den snett bakåt till en lagkamrat som då får motståndarnas fokus. Schysst. Eller annars försöker du sparka bollen åt något håll, och ingen verkar veta vilket riktning den orunda bollen väljer.

    rugbyboll
    Rugbybollens lockelse

    Tjusningen med rugby är stor. Mycket stor. Och det är en alldeles charmant sport att bevaka. Trivsamt förpackad i 7-mannavarianten blir rugbyn än mer publikanpassad med händelserika och intensiva matcher. Rugby 7s är numera en OS-gren och detta ger ytterligare publicitet till sporten.

    Norrköpings Rugbyklubb Troján arrangör semifinal dam
    Norrköpings Rugbyklubb Troján arrangerade 7s semifinal för damerna i Norr under lördagen

    Det börjar närma sig SM-slutspel för den svenska rugbyn 7s. Precis som i fjol avgörs finalsspelet under SM-veckan ​och detta år går tävlingarna av stapeln i Borås den 30/6-7/7. Rugby-finalspelet pågår den 1-2 juli. Damernas semifinalspel har delats in i två regioner, Nord och Syd. Fem lag i varje region ska skalas ner till sammanlagt åtta deltagande lag i SM-slutspelet, ingen större utrensning med andra ord. Jag valde ​att lördagen den 10/6 att åka till Bollspelaren i Norrköping där den lokala rugbyklubben Troján stod som delarrangör till den norra regionens semifinalspel. Samma plats som fjolårets SM-slutspel avgjordes på. Trivsamt.

    Bollspelaren Norrköping
    Bollspelaren är rugbyns hemvist i Norrköping

    Bollspelaren rugby
    En något grådassig himmel gjorde lördagens spel till en lagom varm aktivitet i Norrköping

    I Norrköping tävlade Exiles Ladies, Linköping Ladies (med representanter från Norrköping RK Troján), Enköping RK, Vänersborg RK och Uppsala RFC om fyra platser i finalspelet den 1-2 juli. Samtidigt på Pilevallen i Trelleborg gjorde fem lag upp om den södra regionens platser i finalspelet och anmärkningsvärt där var att fjolårsmästarna Göteborg RF kom sist och därmed inte kommer att försvara sitt guld. För att föregå handlingarna och slutföra stickspåret kring den södra gruppen så gick följande lag vidare därifrån; Kalmar Södra IF, Malmö RC, Lugi RK samt Pingvin RC A.

    sekretariat Bollspelaren
    Sekretariatets plats på Bollspelaren i Norrköping avslöjar ​var SM-veckan arrangerades 2016

    På Bollspelaren spelades fem omgångar och redan tidigt såg man lagens styrkeförhållanden gentemot varandra. Vi få som fanns på publikplats fick se en hel del bra laginsatser, starka individuella prestationer och härlig mental laddning. Det gick också att utläsa hur tufft det är att spela fyra 7-mannamatcher under några få timmar. I sista omgången var det mer "kliv, kliv, överlev" än skönspel. Lag som egentligen var underlägsna sin motståndare lyckades streta emot riktigt bra på ren och skär vilja.

    publik Bollspelaren
    Man lyckades nog inte nå ut till allmänheten i Norrköping kring detta arrangemang och läktarna stod tämligen tomma under semifinalspelet

    rugbykiosk Bollspelaren
    Partytältets tak över kiosken på Bollspelaren kom till nytta då det duggregnade lite i slutet av tävlingen

    Dagens alla matcher bjöd på totalt två gula kort och mindre än en handfull skadeavbrott. Båda dessa detaljer förvånar mig som erfaren fotbollsbevakare. I min värld skulle matcherna vara helt förryckta av utvisningar och rullande i gräset på grund av smällar man fått. I rugbyvärlden tar man en smäll med jämnmod och sällan eller aldrig tappar man humöret. Befriande och en hel del likt handbollen som har samma livsåskådning.

    skador rugby
    När det väl inträffar en skada i rugbyn kan man utgå från att den drabbade inte kan delta något mer i spelet den dagen

    rugbyskavank
    Äsch då, det är bara en liten skavank

    När samtliga lag spelat fyra matcher vardera, alla mötte alla med andra ord, så kunde vi summera tabellen enligt följande:
    1. Exiles ladies, 8 poäng
    2. Vänersborg RK, 6 poäng
    3. Uppsala RFC, 4 poäng
    4. Linköping Ladies, 2 poäng
    ---------------------------------
    5. Enköping RK, 0 poäng

    Den officiella tabellen hittar du här >>>

    Stockholm Exiles ladies
    Segrande Stockholmslaget Exiles ladies i semifinalspelet på Bollspelaren i Norrköping

    Exiles ladies tog sig alltså genom semifinalspelet som fullpoängare. De övertygade verkligen och hade en oerhörd rörlighet och flyt i sitt spel. Att Enköping RK förblev poänglösa är inte helt rättvisande då de minsann visade prov på stort kunnande. Inget lag som föll ur rugby-ramarna med andra ord.

    rugbyaction
    En stor dos av rugbyaction fastande på kamerans minneskort

    Jag delar glatt med mig av ett bildgalleri från lördagens semifinalspel. De 177 bilderna visar förhoppningsvis upp all action som rugbyn har att erbjuda. Du hittar bildgalleriet HÄR >>>

    Stort lycka till för alla deltagande lag i det kommande SM-slutspelet!
    Tags
    • Rugby
  • När rallyt kom till byn

    Lasse Jansson, söndag 04 juni 2017, 14:29
    Med åren har det blivit svårare och svårare att få acceptans för att genomföra rallytävlingar på våra grusvägar. Markägare och vägsamfälligheter är helt enkelt inte lika sugna på att upplåta ​vägsträckor för motorsporten. Även om vägarna återställs efteråt. (Det handlar om ganska stora summor som arrangören måste lägga ut för att hyvla vägarna till ursprungligt skick. Jag hörde under lördagen talas om belopp runt 60-70 000 kronor för Gästabudstroféns 6 specialsträckor.) En annan sak som jag tror långsamt ändras till det sämre är allmänhetens vett och etikett i samband med rallytävlingar. Till exempel att parkera sin bil på anvisad plats och inte på ställen som försvårar utryckningsfordons framfart. Är rally som folklig publiksport på väg att försvinna?

    ss 4 Gästabudstrofén 2017
    Delar av den för stigtomtabor så bekanta Salingerundan var avstängd under lördagen eftersom specialsträcka 4 lagts på denna grusväg

    En månad tidigare än vad som skett de senaste åren arrangerade SMK Nyköping sin klassiska Gästabudstrofé på grusvägar i södra Södermanland. Om vi ska benämna tävlingen rätt så heter den Heda Gästrabudstrofén och då vet man också vilket företag som är huvudsponsor till rallyt. Gästabudstrofén är deltävling nummer två i Svenska Rallycupen som i år består av totalt 7 deltävlingar.

    gamla stations- och industriområdet
    Det gamla stations- och industriområdet i Vrena sjöd av liv under lördagen

    Vrena är på många sätt speciell som ort. Det är mycket "före detta", "gamla" och "förr i tiden" när man pratar om platser i byn. Å andra sidan har orten många fördelar och en alldeles särskild Vrena-anda. Motorsport står också högt i kurs hos Vrena-borna och en lämpligare plats som centrum i en rallytävling är svår att hitta i Södermanland. Nu valde SMK Nyköping att förlägga Gästabudstroféns start och depåområde i Vrena och därmed utgjorde byn mellan Hallbosjön och Långhalsen själva epicentrum i rallytävlingen ​under ett intensivt dygn. Närliggande småorter fick också delar av kakan då tävlingens 6 specialsträckor placerades i utkanten av Ripsa, Bettna, Stigtomta, Stavsjö och slutligen Björkvik.

    Strandängen gamla bandyarenan
    Vid den gamla bandyanläggningen Strandängen skedde starten i Gästabudstrofén

    Det är inte bara de tävlande som behöver förbereda sig och sina fordon inför en rallytävling. Arrangörens arbete med allt från ansökningar till funktionärsbemanning av stationer, material, trycksaker, säkerhet m.m. tar enorm tid med en absolut deadline vid tävlingsstart. Då måste allt klaffa och vara på plats. En så pass stor tävling som Gästabudstrofén är inget man rakar av på en fikarast. För att klara av det stora behovet av funktionärer under rallyt samarbetar SMK Nyköping med närliggande orter såsom t.ex. Flen och Katrineholm. När de har tävlingar är det "bara" att bjuda igen för SMK Nyköpings medlemmar.

    startredo deltagare Gästabudstrofén
    Strax efter klockan 09.00 på lördagsförmiddagen stod de första ekipagen redo för starten klockan 10.00 nere på Strandängens gräsmatta

    För den som av någon anledning inte tål Volvo innebär moderna rallytävlingar stor risk för grava utslag och klåda. Det svenska bilmärket dominerar bland ekipagen. Nu fanns det givetvis många andra bilsorter ute på specialsträckorna och transportsträckorna och ville man se fyrhjulsdrivna fartmonster eller klassiska godingar fanns det även sådana exemplar i det cirka 160 bilar starka startfältet.

    Gästabudstroféns depåområde
    Runt den nedlagda fabriken i Vrena trängdes servicebilar och rallybilar inför starten klockan 10.00

    Det lilla jag vet om rally är inte värt att nämna. Egentligen. Men inför denna traditionella rallytävling har jag förstått att det finns fler i min omgivning som vet ännu mindre om rally. Jag har förklarat specialsträckor, transportsträckor, tävlingsregler och bilar för nyfikna åhörare. Kanske är det så att jag under min uppväxt ute i Bränn-Ekeby fick min beskärda del av både sommar- och vinterrallyn. En sak som är avsevärt bättre idag är resultatrapporteringen. Under lördagens tävling gick det att löpande få sträcktider och placeringar från www.tavlingsconsult.com. Resultatet efter årets Gästabudstrofé hittar du hos dem i efterhand via denna länk. Förr stod man som ett levande frågetecken i skogen när en bil passerade.

    transportsträcka
    Bakom Djälps lada dyker en bil upp på transportsträckan mellan ss4 och ss5 (via Enstaberga och gamla E4:an till Stavsjö)

    Mitt upplägg för detta års rallytävling var att skaffa bilder från start- och depåområdet i Vrena på morgonen. Därefter ville jag ha några bilder från starten av specialsträcka 4 eftersom min plan var att stå i slutet av denna sträcka och fota hela det kvarvarande startfältet. Den geografiska närheten för mig som stigtomtabo var ypperlig och sträckans första starttid var klockan 13.20. Perfekt.

    Ryanair inflygning Skavsta
    Att fota rally bakom Djälp innebar också att man hade Skavsta inom ett par stenkasts avstånd

    När jag gick upp mot Stora Ramshult på Salingerundan var det för att få en bild på startlinjen för ss 4. Ett par funktionärsbilar stod på vägen och givetvis var Stora Ramshults ägare framme för att prata med dem. Man kan lugnt säga att han vet en del om motorsport den där Gummse. Nu är rallycross hans gren men han tyckte i alla fall att de där rallyåkarna kunde ha fått åka över hans gårdsplan för att ta sig vidare mot Salinge. Nu blev det inte så utan sträckningen låg på utsidan av gården. Man kan inte alltid få som man vill, Lars-Johan.

    Stora Ramshult Gummse
    Stora Ramshult egen rallycross-kung Lars-Johan "Gummse" Gummsesson var givetvis framme och pratade med ett par av SMK Nyköpings funktionärer vid starten av ss 4

    Snacket på byn var annars den obehagliga och olyckliga brand som tidigare på lördagsmorgonen härjat på Bagghult. Boningshuset brann ner och det fanns risk för att alternativvägen för utryckningsfordon för rallytävlingen på ss 4 skulle hindras. Nu utgjorde detta inget hinder och sträckan behövde inte strykas. Jag hade de rykande ruinerna framför ögonen hela tävlingen där jag stod och fotade och det är få saker som ger såna obehagskänslor som husbränder. Usch. Ingen kom till skada denna gång och det är en tröst mitt i allt elände.

    Bagghult ruiner
    De pyrande resterna av Bagghult och en skorstensmur var det enda som var kvar efter boningshuset

    Hemmaförarna lyckades bra i årets upplaga av Gästabudstrofén. I klass 4, C-förare 2WD, vann Hampus Jakobsson. Inte illa för en ung och omskolad rallycrossåkare. I den mindre klass 7 C-förare/Grupp E vann Alexander Broberg. Robin Norling tog en fin 2:a-plats i klass 10, 1300 Rallycup. En lika fin placering tog Andreas Hultström i klass 5. Pallplatser i form av tredjepriser gick till Vrena-sonen Eric Johansson i klass 2, Michael Svärdh i klass 8 samt till Nicklas Gustafsson i klass 7. Jag hänvisar ännu en gång till resultatlistan via denna länk för en komplett bild över hur det gick för alla förare.

    Jag valde alltså att endast stå på en enda punkt vid denna rallytävling. Prioriteringen var att försöka få med alla kvarvarande ekipage. Om jag jagat halva Södermanland runt, eller för den delen valt att försöka flytta på mig efterhand som specialsträcka 4 avgjordes, skulle jag ha missat fler fordon än vad jag skulle lyckas fota. Nu hittade jag ett hörn av världen där jag som bäst kunde få tre olika vinklar och avstånd till de förbipasserande fordonen.

    Robin Norling SMK Nyköping
    Första synliga kurvan där det i denna bild är Robin Norling som kommer ångande

    Hampus Jakobsson SMK Nyköping
    Efterföljande storsväng förevisas i bilden av Hampus Jakobsson

    Eric Johansson SMK Nyköping
    Slutligen fanns den raksträcka som tillät mig att försöka panorera då rallybilarna for förbi. I denna bild är det Eric Johansson som fastnat på bild. I bakgrunden ser du gården Hjälma.

    Jag valde position utifrån möjligheten till olika vinklar men allra mest för att det illgula rapsfältet var en åtråvärd komponent i rallybilderna. I mitt bildgalleri har jag, förutom de allra först passerande bilarna, lyckats publicera två biler per tävlande. Det blir onekligen mastigt, tjatigt och enahanda att se samma böj och rapsfält i bild efter bild men på detta sätt blev det så "rättvist " som möjligt för alla deltagare. Du hittar mitt bildgalleri med 312 bilder HÄR >>>

    Detta var utomordentligt trevligt. Måhända har jag en och annan åsikt att framföra till SMHI som utfärdat en molnig men regnfri dag. Den sista timmen frös jag så förskräckligt om fingrarna i det tilltagande regnet att lag nästan inte lyckades ända inställningar på kameran.

    Har du inte sett rally någon gång måste du givetvis bege dig ut i den svenska klorofyllen och ta del av denna eminenta sport. Punkt.
    Tags
    • Svenska Rallycupen
    • SMK Nyköping
    • Gästabudstrofén
  • Torsdagsrallyt ur mitt perspektiv

    Lasse Jansson, lördag 27 maj 2017, 15:38
    För mig har det alltid varit självklart att poängtera att det är mitt perspektiv som kommer fram när jag bevakar och rapporterar om sporthändelser. Allt är i olika grad subjektiv​t och ​efter torsdagens upplevelser på Ekebybanan utanför Eskilstuna blir det ännu svårare att vara objektiv.

    Rallylasse
    För en kort stund blev jag Rallylasse istället för Fotbollslasse

    Opel Ascona JP Racing
    Här är den rallybil jag fick sitta med i under ett heat av Eskilstuna Sprintcup. JP Racing-stallets Peter Johansson har en riktig pärla i denna Opel Ascona från 1981, 2410 cc och 280 hk som ska förvaltas på bästa sätt längst ​banorna den far fram på.

    Eskilstuna MK arrangerade på Kristi Himmelsfärdsdagen den andra deltävlingen i Eskilstuna Sprintcup och tävlingen gick under namnet Torsdagsrallyt. En rallysprint där man åkte på den 2,1 km långa Ekebybanan (i Hällbybrunn) utan noter. Det sistnämnda öppnade upp för mer annorlunda konstellationer i rallybilarna än brukligt då någon kartläsare inte behövdes. Det är dock inte så enkelt att vem som helst kan sätta sig på passagerarplatsen i rallybilen. Nej, en tillfällig licens måste lösas i tävlingssekretariatet.

    EMK temporärlicens
    En temporärlicens löstes åt mig på torsdagsmorgonen för att jag skulle få sitta med under ett heat av rallysprinten. Notera även den enorma mängd pokaler som är uppradade i bortre delen av rummet. Något som skulle delas ut senare under dagen till välförtjänta pristagare i alla olika klasser.

    Redan i februari bjöds jag in att delta som passagerare under ett av heaten i torsdagens tävling. Den framåtsträvande och offensiva Peter Johansson i JP Racing-stallet tackade på detta sätt för bilder jag tagit och dessutom gav han mig en upplevelse att bära med mig för all framtid. Utöver en betydligt större förståelse för motorsporten fick jag även en djupare insikt i depålivet och allt som är runt omkring en tävling. Ovärderlig erfarenhet för mig som då och då bevakar motorsport.

    baninspektion Ekebybanan
    Förarna gick längst banan under torsdagsmorgonen för att memorera sträckningen

    Sprintcupen förarmöte
    Med en halvtimme kvar till första start genomfördes ett kortare förarmöte klockan 09.30 på Ekebybanan

    Mitt fokus denna tävling var naturligtvis det egna åket i en rallybil. Inte alla förunnat att få uppleva en sådan sak. Nu åker jag sällan någonstans utan kamera och givetvis försökte jag bitvis dokumentera tävlingen när jag ändå fanns på plats. Mitt huvudintresse låg på JP Racing-stallet vilket gjorde att den första hälften av startfältet blev fotograferad men jag släppte fokus för de med startnummer på den andra halvan. Cirka 130 ekipage deltog och tyvärr missade jag åkbilder på t.ex. SMK Nyköpings bäst placerade deltagare. Mer om det lite längre ner i texten.

    Ekebybanans depåområde
    Myllret, mullret och trängseln i depåområdet på Ekebybanan var påtagligt

    Med sin stora servicebuss stack JP Racing ut i depåområdet. De rullade in med bussen redan under onsdagskvällen och kunde då göra den obligatoriska besiktningen av bilen samt i lugn och ro gå baninspektionen. Jag dök upp vid 08.30 på torsdagsmorgonen för att fixa den tillfälliga licensen samt testa ut overall, hjälm, provsitta bilen för fyrpunktsbältets skull m.m.

    serviceplats i depå för JP Racing
    JP Racings serviceplats på depåområdet låg en bit från de övriga deltagarna

    Då jag satt på passagerarplats redan i första heatet och Peter hade startnummer 8 var det snabbt dags för eldprovet. Ner med ändalykten i racingstolen, tajta till fyrpunktsbältet och koppla in sig på intercom-utrustningen. Efter att vi rullat genom depåområdet till starten bakom en långt hus värmdes motorn upp till bra arbetstemperatur. De följande dryga 2 minuterna av mitt liv tillbringades i ett adrenalin- och lyckorus ackompanjerad av ljudet från den härliga motorn, de ideliga växlingarna på den extremt knixiga banan och handbromssvängarna på den nyvattnade och sladdriga underlaget. Att se detta utföras gav mig än större respekt för alla förare där ute på banan. Minsta ouppmärksamhet eller oförsiktighet bär käpprätt och bokstavligen åt skogen. Att sitta fast som i ett skruvstäd var verkligen nödvändigt men tillsammans med bilens störtbåge kändes det ytterligt tryggt när Peter med säkert handlag rattade oss genom heat 1.

    Peter Johansson Opel Ascona JP Racing Ekebybanan
    En panorering från heat 2 med Peter Johansson bakom ratten på sin Opel Ascona

    Under heat 2 av Torsdagsrallyt satt SMK Nyköpings ordförande Hampus Juteryd med i bilen och i det avslutande heatet åkte Peters sambo Rosemari Nilsson med. Parallellt med mina försök att smälta intrycken umgicks jag med övriga stallmedlemmar i depån men sökte också upp ett par olika positioner längst banan för att fota tävlingarna. Där andra satt och åt Skogaholmsmackor med stekta ägg kunde vi njuta av lyxen med hemlagad mat. Aldrig har väl lasagne med fräsch sallad smakat så gott. Tack!

    Eskilstuna Flygklubb intilliggande flygfält
    Det intilliggande flygfältet tillhörande Eskilstuna Flygklubb innebar ett stort antal landningar genom trädtopparna under dagen

    Jag hörde Peter beklaga sig en aning över underlaget på banan före och efter första heatet. Den nyvattnade banan var slipprig. Nu genomfördes de tre heaten konsekvent med samma startordning och varje gång var det nyvattnat när de med lägst startnummer skulle köra. Det var inget jag hörde något negativt om men i min värld borde det ha haft en viss inverkan på resultaten. Nåväl, det dammade så det räckte och blev över i grytan som det gamla stenbrottet utgör, och vattnandet av banan var absolut nödvändig för att vi på sidan inte skulle försmäkta helt.

    publik Ekebybanan
    Huvuddelen av publiken höll sig på kanten till grusgropen och undvek således den värsta anstormningen av damm

    motorsportsdamm
    Motorsportdammet är ett gissel för publiken och mina kameror

    Ekebybanan Eskilstuna
    Runt kanterna och nere i det gamla stenbrottet sträcker sig Ekebybanan utanför Eskilstuna

    dammbekämpning Ekebybanan
    Vatten är en tillfällig lösning på dammproblematiken

    Jag fick i depån lära mig att mekaniska haverier hör motorsporten till. Något man lär sig acceptera utan att få en mental härdsmälta. Att meka som en galning mellan heaten är en sak men när det tar stopp på riktigt tar man det uppenbarligen med jämnmod. En plågad plånbok skulle i alla fall ge undertecknad hjärtsvikt om något rasar under en tävling.

    Christoffer Chribbe Haglund
    Christoffer "Chribbe" Haglund, startnummer 44, fick kasta in handduken under heat 2

    Hampus Jakobsson JP Racing
    Likaså fick Hampus Jakobsson bryta tävlingen under heat 2

    Bäst bland ekipagen som på något sätt var kopplade till JP Racing denna gång blev Mikael Jakobsson med Jonny Ekholm bredvid sig i en Volvo 740. De kom på 5:e plats, 11,2 sekunder efter täten, i klass 2 A-förare övriga 2-hjulsdrivna. I den klassen kom Peter Johansson 8:a (av totalt 15 placerade fordon). Peter ​lyckades kapa 2-3 sekunder för varje heat han körde vilket innebär att dödvikten han släpade runt banan i första heatet inte var till någon direkt fördel...

    Mikael Jakobsson SMK Nyköping
    Mikael Jakobssons Volvo 740 i heat 3, strax innan målgång

    Vad fick den månghövdade publiken runt banan se för övrigt av framgångsrika SMK Nyköpings-åkare? Ett par resultat sticker ut lite extra och ska givetvis uppmärksammas här i bloggen. Det finns givetvis massor av bra insatser från lite olika håll av startfältet. Jag noterar t,ex. att Pontus Florin från Eskilstuna MK i tredje heatet med sin Honda Civic Type R3 kom i mål på en tid under 2 minuter (1:58.5) och han vann klass 2 C-förare, övriga 2-hjulsdrivna. Bilarna i den fyrhjulsdrivna klassen klarade banan som snabbast på tider runt 1:50. Nu har jag en lokal vinkel på detta och lyfter istället Frans Harrén Söderbäck och Johan Karlsberg i klass 3, A-B-förare, 0-1400 cc som kom trea (och leder Eskilstuna Sprintcup i sin klass efter deltävling 2).

    IMG_7391_FransHarrénSöderbäck
    Frans Harrén Söderbäck och Johan Karlsberg i en Suzuki Swift

    Allra bäst gick det för Adam Carlsson och enduro-killen Rasmus Stenbacks (som passade på att åka med på den plats som annars brukar fyllas av Jens Jakobsson när det handlar om kartläsning). De vann klassen 3, C-förare, 0-1400 cc och är verkligen att gratulera till en fin tävling. Här brast det i min uppmärksamhet och koll på övriga SMK Nyköpings-ekipage under tävlingen och jag har ingen egen bild på bilen men får tacka Anders Carlsson för nedanstående bild. Komplett resultatlista från tävlingarna hittar du här.

     Adam Carlsson Rasmus Stenbacks
    Rasmus Stenbacks och Adam Carlsson segrade i sin klass under andra deltävlingen i Eskilstuna Sprintcup. Foto: Anders Carlsson.

    En förträfflig dag på Ekebybanan nådde sitt slut och jag kunde lätt febrig åka därifrån med ett belåtet leende på läpparna. Jo, jag hade feber på vägen hem och den har inte släppt ännu, ett par dagar efter tävlingen. Nu tror jag att jag ska skylla på förkylningen och inte bilåkandet. Denna upplevelse gav mig så mycket större förståelse för motorsport i allmänhet och rallysprint i synnerhet. Utöver ett antal bilder som jag levererat direkt till JP Racing finns ett bildgalleri med knappt 200 bilder från tävlingarna som du hittar HÄR >>> Jag påminner om att det i huvudsak är den första hälften av startfältet som fastnat på mitt minneskort denna gång.

    Tack!
    Tags
    • Sprintcupen
    • SMK Nyköping
© Lokalsporten 2012 - 2016 | Webbyrå Tankbar