Vi älskar lokal sport!

Offside, Inside – My Side


  •  

    Klubbchef med hjärta för damfotboll

    Petra Germerud, torsdag 30 januari 2014, 09:32
    Tidigare i veckan var jag på styrelsemöte med Bissarna och fick då träffa vår nya klubbchef,  Khaled El-Ahmad. Jag måste erkänna att det är få personer som jag blivit så imponerad av på så kort tid. Killen är bara 33 år gammal och har redan hunnit skapa och varit med om så mycket. Han är en entreprenör ut i fingerspetsarna som med mina mått mätt har stenkoll på fotboll - både i stort och smått, nationellt och internationell samt Herr och Dam.

    Jag ska inte sitta här och redovisa hans meritlista men några axplock med särskilt intresse för oss som gillar damfotboll vill jag ändå dela med mig av.

    2010 var han assisterande tränare i Linköping FC och vann SM-guld i damalsvenskan. Han fick även vara med och vinna Svenska Cupen och SuperCupen. Samma år grundade han också det värdsomfattande kvinnofotboll magasinet "Our Game Magazine" som kommer ut fyra gånger om året. Jag har inte hunnit kolla in den ordentligt än men känner mig helt klart sugen på att klicka hem en prenumeration. Får kanske bli en tidig födelsedagspresent till mig själv...

    Läs mer om Khaled och hans roll som ny klubbchef här.


  • (Något sena) Reflektioner efter Gästabudsbollen

    Petra Germerud, onsdag 29 januari 2014, 13:11
    Vaknade otroligt nöjd och glad i söndags morse. Silver i Gästabudsbollen... Vilken underbar känsla! Men sen började jag röra på mig. Ryggen värkte, huvudet värkte - ja hela kroppen värkte. Och vilken trötthet sen! Nu skulle man ju kanske kunna tro att jag utnyttjat min makt som tränare och i sista sekund skrivit in mig själv i truppen, eller åtminstone varit ute och firat silvret in på sena nattimmarna. Jag önskar att jag kunde säga att så var fallet, men tyvärr...

    Tydligen så tar det en hel del energi att "bara" vara tränare också. Jag har aldrig tidigare reflekterat över att tränarna också bygger upp en hel del anspänning och nervositet innan varje match för att sen drabbas av precis samma urladdning som spelarna efteråt. Men, nu vet jag.

    Jag ska dock passa mig för att klaga för mycket. Jag anar att flera av er spelare fortfarande ser över era slitna kroppar. Och med det i åtanke så var det här förbaskade snöovädret kanske inte så tokigt ändå. För på grund av det blev ju konstgräsplanerna avstängda i början av veckan och de flesta lag fick sig kanske en extra dag av välbehövlig vila.

    Men åter till Gästabudsbollen. Fotbolls Lasse har som vanligt skämt bort oss fotbollsintresserade med snabba rapporteringar, välformulerade sammanfattningar och fantastiska bilder. Läs mer här Så vad ska jag då komma med?

    Helt ärligt så hann jag inte se speciellt många andra matcher än de vi själva spelade men ett par reflektioner hann jag i alla fall med.

    Jag noterade bland annat att IK Tuns förstalag verkade spelade turneringen helt utan avbytare. Utifrån det tycker jag att de gjorde en mycket stark insats, inte minst när de  med ett bra försvarsspel och en snygg bonusstraff fixade ett kryss mot IFK Nyköping i gruppspelet. Jag tror även att bristen på avbytare hade stor betydelse för att de inte orkade stå emot Täby FK i sista gruppmatchen och därmed gick miste om kvalspel. Tun hade ett par av sina nya spelare med i turneringen och den jag la märke till mest var målvakten i förstalaget, Michelle Stonham. Vad jag förstått av Tuns hemsida så kommer hon senast från Telge United och är en av fyra målvakter som konkurrerar om speltid mellan stolparna i det gröna laget. Utifrån vad jag såg på turneringen så tror jag att vi kommer få se Michelle stå i förstalaget även under kommande säsong.

    Michelle Stonham vaktade IK Tun1s mål under Gäsabudsbollen. Foto: Lasse Jansson

    Täby FK som knep tredje och sista kvalplatsen i Grupp B var tippade som finallag av fler än bara Fotbolls Lasse. Ganska tidigt i turneringen blev det tydligt att de inte ställde upp med samma starka trupp som de senaste två åren. Anledningen till detta var att de bästa var iväg och spelade FutsalSM. Trots detta hade Täby i alla fall ett av turneringens starkaste lag. Men det visade sig tillslut att de inte kunde hota IFK i år, varken i gruppspelet eller i semifinalen. Jag hoppas dock att Täby kommer tillbaka nästa år, oavsett vilken trupp de anmäler. Det är ett bra och trevligt lag att möta och "utomstående" lag är alltid ett välkommet inslag i denna annars väldigt lokala turnering.

    Jag fick även erfara att Hargs BKs båda lag besitter precis samma kämparanda som HBKs damlag varit kända för så länge jag kan komma ihåg. Jag blir alltid imponerad över deras inställning. Sen var det kul att åter få se Maria "Stampe" Damperud på planen igen! Jag tror att hon kommer betyda mycket för Hargs unga damlag framöver då hon har enormt mycket fotbollskunskap och erfarenhet att dela med sig av.


    Maria Damperud spelar åter för sin modersklubb Hargs BK. Foto: Lasse Jansson

    Division 3 laget Trosa/Vagnhärad DFF har jag inte sett spela förut och jag tycker de visade att de vill spela bra fotboll. De slutade på en andraplats i Grupp A, endast en poäng från förstaplatsen. I kvartsfinalen mötte de Täby FK i en mycket jämn match men här slutade Trosa/Vagnhärads resa i Gästabudsbollen detta år.

    Ett annat division 3 lag var Stockholmslaget Järla IF FK. Trots att vi möttes i kvartsfinal så har jag inget intressant alls att säga om detta lag. Helt ärligt så beror det nog mer på min egen koncentrationsförmåga under mötet än att de spelade ointressant fotboll. Om min blackout beror på chocken efter att ha blivit intervjuvad av Lokalsporten.se eller min nervositet för matchens utgång låter jag dock vara osagt...

    Ett lag som jag faktiskt hann se några glimtar av var IFK Nyköping 2. Laget som bestod av flickor -98 räckte inte riktigt till fysiskt i denna seniorturnering men jag skulle ljuga om jag sa att de inte hade något där att göra. Trots sin ringa ålder och brist på erfarenhet av seniorfotboll visade de upp både bra teknik, god spelförståelse och tuff inställning. Däremot är jag tveksam till om ett  flicklag bestående av enbart 15-16 åringar som ännu inte äntrat seniorfotbollens värld bör spela en turnering som Gästabudsbollen...? Men, lyckligtvis är det är inte upp till mig att avgöra. 

    Vinnarna av årets Gästabudsboll, IFK Nyköping 1, mötte vi ju två gånger. En gång i gruppspelet och en gång i finalen. Och båda gångerna blev vi lika uppsnurrade. Det märktes att de var fullt fokuserade på att återta titeln som segrare och när ett lag som IFK bestämt sig för något är det inte lätt att stå i vägen. IFK består av många mycket duktiga fotbollsspelare vilka jag upplever att jag har hyfsat bra koll på. Men i årets trupp fanns det två tjejer som jag tyckte det var extra kul att se spela. Den ena är Emma Moberg, nyförvärvet från Fanna, som tränade med oss i Bissarna under hösten. Emma är en väldigt trevlig tjej och en riktigt duktig fotbollsspelare. Trots att det var tråkigt att "tappa" henne så är jag efter att ha sett Emma med sina kamrater i IFK mer än övertygad om att hon gjorde rätt val. Jag tror Emma kommer bidra till att lyfta IFK ytterligare nästa säsong och det hade nästan varit frustrerande att se en så bra spelare i division 3.
     
    Emma Moberg, IFKs nyförvärv från Fanna. Foto: Lasse Jansson

    Den andra spelaren hade jag aldrig sett spela. Däremot hade jag hört talas om "backklippan i IK Tun". Det är naturligtvis Frida Ahlerup jag syftar på och jag måste säga att hon levde upp till sitt rykte, om inte mer. Även där har IFK verkligen förstärkt, framförallt försvarssidan, vilket kan behövas nu när Amanda Johansson är klar för Sirius.

    Och vår egen insats då? Något ska jag väl kanske säga om den också... Jag tycker vi gjorde en mycket bra turnering. Emellanåt spelade vi riktigt stabil fotboll med disciplinerat försvarsspel spetsat med giftiga anfall. Vårt största problem var att vi inte klarade av att hålla fokus hela matcherna igenom, men försäsongen är lång och det är först vid seriestart som allt ska sitta. Det enda som grämer mig lite är att vi inte lyckades ge IFK och publiken en bättre final. Inte så att vi borde ha vunnit, för helt ärligt tror jag inte att vi skulle kunnat rå på IFK, men vi skulle nog ha varit lite mer aggressiva... Men, det får vi klura på till nästa års Gästabudsboll!


    IFK Nyköping och NBIS efter finalen. Foto: Lasse Jansson

    Sist men inte minst vill jag tacka Martin, Kalle och Henke för att ni genom era sändningar bidrog till att göra Gästabudsbollen till en ännu roligare och mer spännande turnering än den redan var!

  • Nytt år, nya tag!

    Petra Germerud, fredag 24 januari 2014, 12:33
    Jaha, då var man här igen. Efter en lång, men välbehövlig, frånvaro. Hoppas ni alla hade en riktig härlig julledighet och nu känner er laddade för att ta er an det nya fotbollsåret med storm!

    Trots att vi bara är i startgropen av året så har nog flera av er redan hunnit känna på tävlingsnerverna i olika inomhuscuper. Det brukar alltid vara lika uppskattat att få spela lite matcher igen efter ett par månader av enbart träning, träning och åter träning. Själv har jag haft glädjen att få uppleva min första cupvinst då mina Bissor tog hem segern i årets upplaga av Metallcupen! En mycket härlig upplevelse i en mycket trevlig cup. Tyvärr är det väl ganska osäkert om det kommer bli någon Metallcup även nästa år eftersom OIKs damlag för tillfället är nerlagt. Metallcupen har för många damlag kommit att bli en uppskattad tradition att inleda året med och det skulle kännas väldigt tråkigt om den inte blev av 2015.

    På tal om traditioner så är Gästabudsbollen igång för 33e gången! Jo ni läste rätt -  33e gången. Mäkta imponerande! Med tanke på den fotbollstokiga familj som jag kommer ifrån så är det kanske inte speciellt konstigt att jag har många minnen från denna turnering. Jag kommer ihåg när turneringen spelades dygnet runt på grön filtmatta inne i lilla ishallen. Publiktrycket var högt i den fullsatta hallen, kiosken där jag kunde spendera veckopengen var fullproppad med Bananaskids och Vira Blåtira och ungdomsdiscot på tok för skrämmande för att våga smyga sig in på. Ett par år senare när jag själv nått seniorålder deltog jag som spelare med skräckblandad förtjusning. Som damspelare (eller kanske som Nyköpingsspelare?) är man ju inte direkt bortskämd med att spela inför storpublik vilket hade stor del i att nerverna var på helspänn. Att det var derby i så gott som varje match var anledningen till att fjärilarna i magen snarare bör liknas vid flaxande kråkor. Men allt vägdes ändå upp av tjusningen med just detsamma -. att spela inför storpublik, mot och tillsammans med övriga lokala lag. Konkurransen är hård, prestigen är hög och glädjen är stor.

    Jag älskar denna tillställning och visst svider det att inte kunna dra på sig matchtröjan och gå ut på plan. Men i år kommer jag istället få uppleva den på ännu ett nytt sätt - som tränare. Jag kan erkänna att även detta gör jag med skräckblandad förtjusning...

    Ni som hoppats på en (o)kvalificerad tippning kan sluta hoppas nu och istället titta in på Nyköpings Damfotboll  Jag nöjer mig istället med ett par passande klyschor.

    Vi tar en match i taget, bollen är ju trots allt rund och må bäste lag vinna!
  • Oxelösunds IK lägger ner damlaget

    Petra Germerud, onsdag 04 december 2013, 07:52
    Nu är det alltså klubbat, klart och officiellt. Oxelösunds IK väljer att lägga ner sitt damlag. Eller väljer och väljer, de hade inte mycket till val...

    OIK har under de senaste åren haft en väldigt tunn damtrupp och därmed fått lov att lyfta upp de äldsta flicklagen till seniorspel. Några har varit så unga som 13-14 år. Efter den gångna säsongen stod de med en tapper skara på endast 8-10 spelare kvar. Att rädda en tunn A-trupp genom att lyfta upp unga flickspelare är en ganska vanligt förekommande lösning men en lösning som på senare tid fått allt mer kritik. Flickspelarna tvingas in i seniorfotbollen med allt vad det innebär, alldeles för tidigt och det är långt ifrån säkert att spelarna är mogna varken fysiskt eller mentalt för detta steg. Risken är då stor att flickspelarna skadar sig, eller tröttnar, och därmed slutar spela.

    Som jag förstått det har OIK nu bestämt sig för att lägga ner damlaget till förmån för flicklagen som ska få fortsätta vara intakta och spela flickfotboll till den dag de är redo att kliva in i seniorverksamheten.

    Några av de yngsta spelare som fanns i damtruppen förra året har, enligt rykten, sökt sig till Hargs BK och IFK Nyköping. De "lite äldre" spelarna har varit och provtränat med oss i Nyköpings BIS. Bissarna hade länge en tät dialog med OIK för att se om vi skulle kunna göra något tillsammans, men kom gemensamt fram till att detta tyvärr inte var möjligt i dagsläget.

    Hur det än blir och var dessa spelare än hamnar så hoppas jag att de alla hittar en klubb där de känner sig välkomna och vill fortsätta spela. Det är tragiskt nog att OIK får lov att lägga ner och det vore ännu mer tråkigt om det skulle få till följd att ett tiotal tjejer som vill och älskar att spela fotboll väljer att sluta...

    Slutligen - Lycka till OIK! Jag hoppas både för er skull, och för den lokala damfotbollens skull, att ni snart har ett seniorlag på damsidan igen!
  • Två fel blir inte inte ett rätt hur mycket ni än försöker SvFF

    Petra Germerud, tisdag 12 november 2013, 21:13
  • Min far, ett mytiskt väsen?

    Petra Germerud, söndag 10 november 2013, 21:49
    Idag är det fars dag och vad bör ett inlägg då handla om om inte dig - min far.

    Många är de gånger då jag fått frågan "Hur är det egentligen att vara Caj Hjelms dotter?"

    Vad ska jag svara på det? Många verkar tro att du är något slags mytiskt väsen, något som man gärna pratar om - men är lite rädd för att träffa på, öga mot öga.

    På sätt och vis kan jag förstå dom. Du har en tendens att säga precis vad du vill, när du vill. Du har en röstresurs som bara Curre kan toppa och du har en förmåga att visa med h e l a ditt kroppsspråk när du blir missnöjd med något.

    Det fanns en tid när jag skämdes för dig. Jag var tonåring och precis som många andra tonåringar tyckte jag det var pinsamt bara att ha en far. Att dessutom ha en far som inte bara var en beryktad idrottslärare utan även en omtalad fotbollstränare gjorde inte saken bättre direkt.

    Idag skäms jag inte längre. Jag har lärt mig att acceptera alla dina sidor, och högaktligen respektera de flesta av dom.

    Idag är jag istället stolt över att vara din dotter. Jag är stolt över att du älskat ditt yrke som idrottslärare i alla dessa år, så pass att du aldrig ens funderat på att byta. Jag är stolt över att du tränat både Nyköpings BIS, Hargs BK, Oxelösunds IK och Runtuna IK med goda resultat. Jag är oerhört stolt över att du gjort 108 landskamper som förbundskapten för P15-P19, att du under VM 94 fick i uppdrag att scouta de andra landslagen för Svenska fotbollsförbundets räkning och att du 1995 belönades med Svenska fotbollsförbundets hedersmedalj tillsammans med Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck.

    Det sistnämnda är enligt dig själv det absolut största i din fotbollskarriär. Och det förstår jag. Men för mig, är det största i din fotbollskarriär de sex år som du ägnat åt att träna Bissarnas damlag. Hur du med stor entusiasm tagit dig an oss tjejer (vissa hade inte  spelat fotboll på många år, andra aldrig) och sett till att utveckla oss. Ibland, när vi missat samma övning för sjuttielfte gången, har du haft svårt att dölja din frustration men för det mesta så har glädjen lyst om dig, oavsett om vi tagit stora eller små steg. Fotboll i division 5 kan vara precis lika rolig och betydelsefull för spelarna som den kan vara i landslaget. Kärleken till sporten är densamma, oavsett nivå. Att få se dig komma till den insikten - för mig är d e t det största.

    Jag är inte bara stolt att vara din dotter. Jag är enormt tacksam. Tacksam för att du alltid funnits där, även när jag inte alltid släppt in dig. Tacksam för all tid och kärlek du idag lägger på mig, mina barn, min familj. Tacksam för att du är min far.

    För mig är du inget mytiskt väsen. För mig är du den bästa far och morfar jag kan tänka mig.

    Jag älskar dig...


    ...och det är jag inte ensam om.
  • Veckans Inside "Bissarna OCH IFK 2 till division 3 nästa år...?!"

    Petra Germerud, torsdag 07 november 2013, 16:54
    Som jag tidigare skrivit om här på bloggen så har ramarna för serieindelningen av division 2 och division 3 varit allt annat än tydliga. Idag nåddes berörda kanslier av en preliminär serieindelning av divisionerna för 2014.

    Utifrån denna indelning kommer Bissarna Dam, som kom sist i årets division 2, att bli nedflyttade till division 3. Som sig bör kan man ju tycka när ett lag kommer sist (om man inte är blå/röd i hjärtat som jag då förstås). Av våra andra lokala lag så återfinns IFK Nyköping 2 samt IK Tun (som vann division 3) i division 2 och Hargs BK och IK Tun 2 i division 3. Men beslutet är som sagt bara preliminärt och kommer att diskuteras vidare på Svealandskonferensen den 14-15e november för att sedan fastslås på Representantskapet i december.

    Anledningen till tveksamheterna är att årets serier varit en "provomgång" på grund av den stora serieomläggning som gjordes inom damfotbollen till 2013.

    Inför Svealandskonferensen har det inkommit två motioner. Den ena är att division 2 Södra Svealand ska utökas från 10 till 12 lag. Detta skulle kunna innebära att Bissarna fortfarande kan återfinnas i division 2 nästa säsong, tillsammans med IFK Nyköping 2 och IK Tun.

    Den andra motionen föreslår att för att spetsa till division 2 serierna så ska de i dagsläget fyra serierna i Svealand skäras ner till tre division 2 serier. Det skulle i så fall innebära att de fyra sista lagen i varje division 2 serie skulle degraderas till division 3 nästkommande säsong.

    Lokalt skulle detta innebära att inte bara Bissarna utan även IFK 2 kan få spela i trean nästa år.

    Nu är ju jag minst sagt subjektiv i frågan men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det hela känns minst sagt...orättvist. Men, inget är ännu bestämt och jag spar min energi och mina argument till det slutgiltiga beskedet kommer. I december. Eller januari. Eller februari. Dessa besked verkar ha en tendens att kunna dröja...


  • Veckans My side "Mer gruppterapi åt föreningarna"

    Petra Germerud, fredag 25 oktober 2013, 15:09
    Förra veckan var jag på ett möte som Sörmlands fotbollförbund och SISU Idrottsutbildarna bjudit in till för att diskutera tjejfotboll, i stort och smått. Mötet hölls av Jonas Nilsson från SISU (en mycket trevlig kille för övrigt vars kunskaper och kompetenser jag tror att våra föreningar borde utnyttja mycket mer). Med på mötet fanns representanter från IK Tun, Hargs BK, Stigtomta IF, IFK Nyköping, Nyköpings BIS och Oxelösunds IK. Några var styrelsemedlemmar, en del var kanslipersonal och andra var flicklagsledare.

    Syftet med mötet var att diskutera hur vi kan rekrytera fler tjejer och hur vi behåller de som redan spelar. Konkurrensen om flickspelarna är idag hård och det var därmed två otroligt viktiga frågor för samtliga fotbollsföreningar. Viktiga och mycket laddade...
     
    Detta var mitt första möte med så många olika föreningar involverade och jag måste erkänna att jag var en smula nervös. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men hätska dispyter och någon som stormade ut ur rummet var jag mer eller mindre helt inställd på. Den trevande och lite smått kyliga stämningen som rådde i början av mötet gjorde inte saken bättre direkt. Men när mötet väl kom igång såg jag ett mönster och en struktur som gjorde mig något lugnare. Jonas intog rollen som den neutrala samtalsledaren som lyssnade, nickade instämmande, vägrade komma med några givna svar utan bemötte varje fråga med en motfråga. På andra sidan satt vi, föreningsrepresentanterna, eller om man så vill -  terapigruppen.

    Nu låter det kanske som att jag försöker göra mig lustig över mötet men det är absolut inte min mening. Eller jo, kanske lite för något komiskt var det ändå över hela situationen. Men samtidigt tror jag helt uppriktigt att detta möte inte hade varit möjligt utan en neutral plats och framförallt en neutral ledare som höll i trådarna - utan att ha sin grund i någon förening. Detta gjorde att vi faktiskt hade en bra utgångspunkt för att kunna jobba med frågorna. Vi fick i uppgift att i tvärgrupper ringa in problem, kartlägga styrkor och möjligheter för att slutligen blicka framåt. Frågor som kändes för jobbiga att ställa rakt ut till en annan föreningsrepresentant kunde med lite omformulering göras mer allmän och ställas till den neutrale Jonas. På så sätt upplevde jag att vi alla kunde lyfta frågor som annars kanske inte blivit ställda, eller som blivit ställda men resulterat i den där hätska dispyten och utstormningen ur rummet.

    Jag önskar att jag kunde säga att vi kom fram till svaret på frågorna som varit aktuell lika länge som flickfotbollen funnits. Men tyvärr. Tre timmar visade sig, inte helt överraskande, vara alldeles för kort tid för att ens komma i närheten av några praktiska lösningar. Trots det var det absolut inte tre bortkastade timmar. Jag ser en stor vinst bara i det faktum att representanter från samtliga lokala föreningar som bedriver flickfotboll fanns samlade i ett och samma rum för att diskutera, utbyta erfarenheter och lyfta möjligheter. Och allt detta med flickfotbollen I centrum.

    Jag visste sen tidigare att det finns många motsättningar mellan de lokala klubbarna. På detta möte insåg jag att det även finns beröringspunkter där vi faktiskt kan samarbeta. och än viktigare, jag insåg att det visst finns personer inom varje förening som kan tänka sig att se förbi föreningsgränserna för "den större sakens skull".

    Att tro att vi kan jobba bort motsättningarna vore minst sagt en aning naivt. De kommer nog alltid finnas där. Vi är ju ändå på många områden konkurrenter, och så måste det få vara. Men som jag ser det är vi också aktörer som strävar mot samma mål - att utveckla och förbättra förutsättningarna för den lokala fotbollen. Och då har vi allt att vinna på att kunna samarbeta.

    Så får ni tillfälle att gå i gruppterapi tillsammans med övriga föreningar - ta den. Förhoppningsvis öppnar det dörrar som ni inte trodde skulle gå att öppna. Om inte så kommer ni i alla fall att bli påminda om att personerna som jobbar för de andra föreningarna är precis lika vettiga människor som ni själva är. De råkar bara brinna för ett annat klubbmärke. Och det är en viktig insikt bara det.



  • Idrott över gränserna - Boxning vs Fotboll

    Petra Germerud, lördag 19 oktober 2013, 17:49
    Jag kan inte påstå att jag kan så värst mycket om boxning. För att vara helt ärlig så kan jag i princip ingenting alls. Jag kan inte ens säga att jag gillar sporten något vidare. Eller, i alla fall har jag inte gjort det tidigare. Men det senaste året har jag i alla fall börjat uppmärksamma att sporten existerar. Jag skummar igenom artiklarna på sportsidan och jag har till och med kommit så långt att jag sett en match på tv (och faktiskt tyckt det varit riktigt spännande). Anledningen till detta är helt och hållet en - Erik Skoglund.

    Jag hade förmånen att få träffa Erik i slutet av sommaren då han mitt i sin korta semester tog sig tid och gästade Bissarna Dams upptakt efter sommaruppehållet.

    Att få träffa en så pass duktig och satsande idrottsman sätter igång många tankeprocesser i huvudet. Trots att Erik och Bissarna Dam lirar i helt olika divisioner (på flera sätt) så var det ändå ett otroligt inspirerande möte.

    Förutom att det var intressant att lyssna på Erik när han berättade om allt från träningsupplägg, de långa resor, tiden borta från familjen och kärleken till boxningen så var det också väldigt spännande att få jämföra lagidrottens för- och nackdelar kontra en individuell idrott. Personligen har jag aldrig gillat att träna eller tävla på egen hand. Jag vill ha mitt lag runt mig, i med- och motgång. För Erik var det precis tvärt om. Han gillade kontrollen och vetskapen om att det bara var hans egna val och prestationer som skulle komma att påverka hans framgångar. Han ville inte bara ha utan äga den.

    Kontroll är ett ord jag numera direkt associerar till när jag hör Erik Skoglund. Allt han pratade om genomsyrades av kontroll, kontroll och åter kontroll. Imponerande och absolut något jag tagit med mig från mötet. När han beskrev den mentala uppladdning han gör inför varje match insåg jag att vi som lag hade en hel del att utveckla i fråga om fokus. Erik pratade även mycket om att sätta upp flera små delmål samt större slutmål. Ingen större nyhet egentligen och något som är direkt överförbart till fotboll. Trots det kan jag tyvärr inte säga att jag stött på det speciellt ofta under min tid som spelare...

    Som sagt, tankarna som sattes i rullning är många och några av dom har inte landat än. Efter detta möte är jag definitivt mer öppen för att söka inspiration utanför fotbollsvärlden än tidigare och jag tror att alla idrotter har mycket att vinna på genom att då och då gå utanför ramarna för att finna nya och stimulerande övningar.

    Ett mycket aktuellt exempel på detta är ju Djurgårdens herrar som nyligen testat på balett som komplement till den vanliga fotbollsträningen. Det hade kanske inte varit mitt första alternativ, men å andra sidan så hade nog inte boxning varit det heller innan möjligheten att få in inblick i Eriks idrottsvärld dök upp...

    Ikväll kommer jag se min andra boxningsmatch någonsin. Jag kommer göra det med glädje och stor förväntan. Och detta endast på grund av ett möte över gränserna.

    Lycka till Erik!



    Erik delade även med sig av sitt fyspass men jag gissar att han hade sänkt ribban en aning på övningarna...







  • Säsongen 2013 - Drömmen om Elitettan, Kalle Anka-förbund, nedläggningshot och målskillnad utan dess like

    Petra Germerud, söndag 13 oktober 2013, 21:33
    Förra veckan spelades de sista matcherna inom den lokala damfotbollen. Personligen har jag sett alldeles för lite av våra damlag för att kunna ge er någon djupare analys. Det överlämnar jag istället till min bloggkollega, Lasse "Fotbollslasse" Jansson på  Nyköpings Damfotboll. Få människor kan ha sett så mycket damfotboll som han och jag har på känn att han även i år kommer leverera tänkvärda ord och talande bilder från den gångna säsongen. Det jag dock kan ge er är en sammanfattning av varje lags prestationer. Baserad på fakta - spetsad med egna åsikter.

    IFK Nyköping  
    IFK Nyköping 1 kom på en hedersam, men ack så bitter, andraplacering i division 1 Södra Svealand. Serien vanns av IF Brommapojkarna. som IFK kryssade mot både borta och hemma. "Stans bästa damlag" har alltså spelat jämnt mot seriesegrarna inte bara en, utan två gånger, och har därmed visat att man är precis lika bra som Stockholmslaget -  i just dessa möten. Dock har Brommapojkarna klarat av att hålla en högre lägstanivå, och spelat stabilare genom hela serien. Och det är det som i slutändan avgör. Nu gäller det för IFK Nyköping som förening att sluta upp kring damlaget och jobba på att behålla, och förstärka, den balanserade uppsättning av unga och rutinerade spelare laget bestått av i år. För de talangfulla spelarna i IFK, och andra närliggande klubbar, gäller det att vågar satsa för att se hur långt deras talang bär. Och för laget som helhet gäller inget annat än att anta utmaningen att till nästa år förverkliga drömmen om Elitettan.

    Trots att IFK Nyköping 2 vann division 3 förra året var det långt ifrån säkert att laget skulle få kliva upp i den nya division 2 södra Svealand. Anledningarna till detta kommer jag inte gå in på här utan nöjer mig med att konstatera att förbundets vägar ibland äro outgrundliga och att det lönar att strida - mycket. IFK fick tillslut den plats i tvåan som de förtjänat och hamnade i år på en 7e plats, med tre lag bakom sig. Med ett förstalag i  division 1 kan man kanske tycka att laget borde kunnat placera sig högre upp i tabellen. Sant, men då kan jag tillägga att de i sitt andralag haft en genomsnittsålder på ca 16 år. Jag kan inte annat än erkänna att det är imponerande.

    IFK har även ett tredjelag som huserar i division 4. Där slutade de på en fjärdeplacering och vad deras genomsnittsålder är kan jag inte ens tänka på utan att drabbas av en smärre åldersnoja...

    Bissarna
    Det här är det enda laget jag känner att jag har riktigt bra koll på och jag skulle kunna skriva en hel uppsats om vår säsong. Men, det var ju inte det inlägget skulle handla om så jag ska försöka ge en objektiv sammanfattning.

    Laget kom 2012 fyra i division 3 och blev i och med omorganisationen av serierna erbjudna en plats i den nya division 2. Laget valde att tacka ja till platsen men har haft ett riktigt tufft år, både resultatmässigt och truppmässigt. Till skillnad från IFK 2 så har laget en relativt hög medelålder och har en tendens att varje säsong drabbas av såväl skador som niomånaderssjukan. Så även i år och en från början ganska tunn trupp blev allt tunnare ju längre säsongen led. Trots det spelade laget några av sina bästa matcher mot slutet men poängen uteblev och Bissarna hamnade på en niondedplats. I och med att Flens IF Södra drog sig ur efter bara ett par omgångar, innebar det en jumboplacering och eventuell nedflyttning till division 3. Jag skulle kunna säga att det faktum att förutsättningarna inte var klara när serien startade gör mig både lättad och upprörd. Lättad för att det fortfarande finns chans för Bissarna att spela i division 2 nästa år. Upprörd för det ger intrycket att division 2 Södra Svealand är en oseriös serie förvaltad av ett Kalle Anka-förbund. Så skulle jag kunna säga. Men jag väljer att säga att jag är lättad och att förbundet säkert har några goda anledningar till sitt förfarande som jag ännu inte förstått.

    IK Tun
    Säsongen 2012 slutade Tuns första lag på en 7e plats i division 3. Förfrågan om uppflyttning till nya division 2 nådde aldrig Enstabergalaget som därmed fick spela ännu en säsong i division 3. En något sämre serie och ett betydligt bättre Tun har i år lett till att laget endast förlorat två matcher. Övriga matcher har de inte bara vunnit utan krossat sitt motstånd och kan visa upp en imponerande målskillnad på 111-15! Den övertygande målskillnaden gav laget serievinst (före Triangelns IK) och laget kommer därmed att ansluta i division 2 nästa år. Fördelen med att ha varit så pass överlägsna som Tun varit i år är att spelarnas självförtroende bör vara riktigt starkt och stämningen i laget på topp. Nackdelen är att de inte ställts inför något riktigt tufft motstånd på hela säsongen och att motgångarna därmed kan upplevas extra hårda när de väl kommer. Utmaningen ligger därmed i att förvalta det goda självförtroendet och samtidigt balansera det med rätt inställning. Klarar man det tror jag att laget kommer stå sig bra även i division 2.

    Tuns andralag kommer även de klättra i divisionerna då de i år på ett mycket övertygande sätt vann division 4, hela tio poäng före Trosa-Vagnhärad DFF. Tun är helt klart på frammarsch.

    Hargs BK
    Harg har överraskat på ett positivt sätt med en stabil mittenplacering i division 3. Det finns flera duktiga spelare i detta lag som tagit stora kliv under ledning av den nya tränaren Neil Franklin. Fortsätter utvecklingen såhär så borde även HBK återfinnas i högre divisioner inom ett par år.

    Harg 2 spelar i division 5 och blev också ett mittenlag.

    Oxelösunds IK
    Precis som Bissarna har OIK haft ett minst sagt tufft år. Truppen var lite för tunn redan i början av säsongen och trots att man lyckades få tillbaks ett par gamla spelare räckte laget inte riktigt till i division 3. OIK kom sist i serien vilket innebär degradering till division 4. Tyvärr ser det just nu mörkt ut för OIK att få ihop ett damlag till nästa säsong. Detta är inte bara en förlust för OIK som förening utan även för Oxelösund som stad. För Nyköpingsfotbollen skulle det kunna innebära att ett par duktiga spelare fortsätter i någon av de lokala klubbarna men risken är stor att flera spelare tappas på vägen. Då damfotbollen redan tampas med problemet att många spelare slutar i tidig ålder är detta minst sagt bekymrande, för alla parter.

    Sammanfattningsvis kan jag konstatera att 2013 varit ett strålande fotbollsår för vissa, och betydligt tyngre för andra. Och utifrån nu rådande läge, ser det ut att komma att bli ett riktigt intressant fotbollsår 2014!

    Division 1
    IFK Nyköping 1

    Division 2
    IFK Nyköping 2
    IK Tun 1
    Bissarna?

    Division 3
    Bissarna?
    Hargs BK 1
    IK Tun 2

    Division 4
    IFK Nyköping 3
    Oxelösunds IK ?

    Division 5
    Hargs BK 2
  • Veckans Inside "Cajan slutar och ny tränarduo tar över Bissarna Dam"

    Petra Germerud, onsdag 02 oktober 2013, 21:37
    Kan ju inte låta bli att släppa det här...

    Bissarnas tränare sen 2007, Caj Hjelm, förkunnade redan innan säsongen att detta skulle bli hans sista uppdrag som tränare. Nu är detta uppdrag fullgjort och det är dags för en ny röst att leda damlaget. 

    Ny huvudtränare blir istället Henrik Sannert, dipomerad i tränarstegen, Avspark, Bas 1, Bas 2 och Advanced.
      
    Henrik har haft rollen som assisterande tränare denna säsong och tar nu alltså över huvudansvaret för laget. Vid sin sida har han ingen mindre än.... mig!

    Till vår hjälp kommer vi ha den otroligt rutinerade lagledaren och materialaren Kenneth "Candy" Persson.

    Jag känner mig positiv och full av förväntan inför mitt nya uppdrag och ska redan nu börja jobba på min analytiska min och "hela-handen-pekning".
  • Veckans My side "Det är nu det börjar!"

    Petra Germerud, tisdag 24 september 2013, 22:55
    Kalla kvällsträningar i mörker. Matcher i regn och snålblåst, Sargade kroppar och ett välbehövligt uppehåll som hägrar i horisonten. Fotbollssäsongen lider mot sitt slut.

    I samma takt som fotbollsspelarna börjar slå av på tempot driver styrelsefolket upp sitt. Det är nu, på säsongens höstkant, som det hårda jobbet börjar för föreningarnas ledning. Budget ska läggas, tränare ska kontrakteras, spelare ska rekryteras...  Spännande men inte helt lätta nötter att knäcka.

    Att lägga en realistisk budget som alla i en förening är nöjda med är minst sagt knepigt. Ungdomslagen tycker det ska satsas på ungdomarna, seniorlagen anser att det ska satsas på seniorerna, damlaget menar att det bör satsas på damerna och herrlaget hävdar att det ska satsas på herrarna. Som sagt - knepigt.

    När det pusslet väl är lagt är det dags att kontraktera en tränare. Helst ska det vara en utbildad, pedagogisk och engagerad person som delar klubbens policy och som glatt kan tänka sig att jobba häcken av sig, för en relativt liten peng.

    Så fort pappret är undertecknat så är det hög tid att ta tag i spelarrekryteringen. Varje säsong försvinner det ett par spelare. Någon kanske söker sig till annan klubb, en annan blir skadad, ett par (i Bissarnas fall - många) blir gravida och ytterligare någon slutar. Då är det viktigt att knyta an ett par nya spelare inför den kommande säsongen. Samtidigt som det gäller att få en trupp som är så bred att den står emot när sjukdomar och skador börjar slå till, så gäller det även att vara ansvarsfull nog att se till att truppen inte blir så stor att spelare blir utan speltid och därmed tappar glädjen. Att hitta det nyckeltalet är ganska...knepigt.

    Att dessutom klara av balansgången att rekrytera passande spelare utan att stöta sig med eller förstöra för andra föreningar är inte bara knepigt utan näst intill omöjligt, men ändå en viktig aspekt att ta med i processen.

    Var är jag då på väg med allt det här gnällandet? Man skulle kanske kunna tro att det är ett försök att avskräcka er alla från att någonsin engagera er i en styrelse, men så är inte fallet. Faktum är att jag gillar mitt uppdrag. Jag tycker om att arbeta för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för lagen och vara i en position där jag faktiskt kan vara med och påverka. Under mina 6 år i styrelsen har jag lärt mig massor. Inte bara om rekrytering och budgetläggning (fast frågar ni Patrik Berglin så har jag nog fortfarande inte full koll på det sistnämnda...) utan även om hur en förening är uppbyggd och vikten av att alla delar fungerar, enskilt och tillsammans.

    Det jag egentligen vill ha sagt är att det är fantastiskt roligt och utvecklande att engagera sig i en förening. Men jag vill även belysa att det ligger massor med jobb bakom den trupp, den tränare och de förutsättningar ni kommer möta efter uppehållet. Ibland rör det sig om betydligt fler timmars jobb än vad man ber om från spelartruppen i form av träningar och matcher. Trots detta pratas det sällan om att satsa på styrelsen i sammanhanget...

    Sist men inte minst ber jag er ha lite tålamod. Er styrelse jobbar säkert för fullt just nu med att få alla bitar på plats. Kanske kan ni till och med ge dom en klapp på axeln och, om ni har en stund till övers, hjälpa till lite. Ju fler vi är som engagerar oss desto lättare blir det att kunna skapa så bra förutsättningar som möjligt för att spela fotboll. För det är vi ju alla överens om är rätt kul ändå!
  • Skulle Zlatan spela VM-final på konstgräs?

    Petra Germerud, torsdag 19 september 2013, 14:29
    Om ni bortser från det faktum att Zlatan spelar i Svenska landslaget och att vi inte varit i VM-final sen....1958 (fick lov att googla lite) så tror jag att ni förstår vart jag vill komma. Ett världsmästerskap för Zlatan och hans landslag på konstgräs. Känns det lockande? Knappast. Skulle det hända? Med största sannolikhet inte.

    Men det är just vad som väntar de damlandslag som tar sig vidare till Fotbolls-VM i Kanada 2015.

    Jag förstår, och gläds, över att Lotta Schelin och hennes kollegor runt om i damlandslagen protesterar högljutt. Hoppas bara att någon lyssnar.

    Läs mer om stjärnornas uppror här
  • Veckans My Side "Sträck på er IFK-tjejer!"

    Petra Germerud, måndag 16 september 2013, 23:59

    Igår hade IFK Nyköping sista chansen att sätta käppar i hjulet för Brommapojkarnas frammarsch mot seriesegern i division 1 Södra Svealand. IFK gjorde ett bra försök men lyckades inte riktigt hela vägen. De fyra fina målen framåt gick tyvärr hand i hand med fyra mål bakåt och matchen slutade oavgjort och drömmen om seriesegern, och kvalplatsen till Elitettan som följer med den, gick upp i rök för IFK. Idag är det är många som tycker och tänker kring IFK-tjejernas insats, och inte helt oväntat är jag en av dom.

    Precis som flera andra förståsigpåare tycker jag att försvarsspelet absolut kan diskuteras. Taktik och val av spelare kan analyseras. Och tidigare matcher kan misskrediteras. Men, vad leder det till?

    När säsongen drog igång blev det tydligt att IFK absolut hade i toppen av division 1 att göra och någonstans utmed vägen glömde jag bort lagets målsättning med säsongen - att klara sig kvar. Jag förblindades av deras fina prestationer och började drömma om att ha ett Nyköpingsdamlag i näst högsta serien. Förmodligen gjorde IFKarna detsamma.

    Nu blev det inte så...

    Jag tänker inte sticka under stolen med att jag är orolig. Orolig för att tjejerna inte ska orka resa sig igen. Att de ska tycka att det inte är värt det hårda arbete det ändå krävs för att ta sig dit de är, dit de vill. Att de ska känna att det lockar mer att spela fotboll på en nivå där pressen inte är lika stor och motståndet inte lika tufft. Vilket jag visserligen kan förstå.

    Men jag hoppas ändå att mina farhågor inte besannas. Jag hoppas att besvikelsen bland spelare och ledare inte är större än att de avslutar denna säsong på ett lika bra sätt som den förtjänar. Jag hoppas att de, med lite distans, kan känna sig nöjda med topparna och tänka konstruktivt kring dalarna. Jag hoppas de får behålla den perfekta blandning av unga lovande och äldre rutinerade spelare som de lyckats få till i år.

    Jag hoppas helt enkelt att IFK knyter näven i fickan och att de nästa år kan spänna bågen lite högre redan från början. Lite mer rutinerade och lite bättre förberedda tror jag nämligen att de kan knipa den där första platsen, ta sig till Elitettan och vara det klasslag som Nyköping behöver, och längtar efter. I alla fall gör jag det.

  • Rumpreklam - kul! Eller..?

    Petra Germerud, torsdag 12 september 2013, 19:16

    Hamnade nyligen i en väldigt het diskussion om varför föreningar väljer att trycka reklam i rumpan på matchshortsen. Åsikterna gick brett isär och sällskapet delades snabbt upp i de som hyllade eller upprördes av reklamens placering.

    Personligen tycker att det är kul, riktigt kul faktiskt. (Har själv sprungit runt med ”Flygbussarna” tryckt över rumpan utan att känt mig vare sig utstirrad eller förnedrad.)

    Roligast blir det ändå när reklamen dessutom har någon subtil mening. Som tex för ett par år sen när maken och resten av IFK Nyköpings bollkastande herrlag sponsrades av Stenkullabagarn och sprang runt med texten ”Nyköpings bästa bak” på rumpan.

    Eller, som när Bissarnas Herrlag hade MAX tryckt från ena skinkan till den andra.

    Roligaste reklamen i år tycker jag IFK Nyköpings damlag står för. IFK har med glimten i ögat satt detta tryck i rumpan på ”Stans bästa damlag”.

    Fast var går då gränsen? Förra säsongen blev det en del uppståndelse kring frågan när Umeå IKs damer visade missnöjde med sitt samt herrlaget Umeå FCs tryck, vilket jag i och för sig kan förstå...

    Klicka här för att se bilden

    Nej förresten, det är fortfarande kul!

    Men skulle det vara lika kul om min dotter, eller son, när de börjar spela fotboll (för det kommer de ju naturligtvis att göra) har ett tryck som drar uppmärksamhet till deras små rumpor? Kanske inte, oavsett subtil mening eller inte.

    Men då är det kanske inte okej med klubbemblemet tryckt på bröstet heller...? Eller?

    Politiskt korrekt? Äh, ibland måste det bara få vara kul!

     

  • Veckans inside "Inga ramar klara för division 2 Södra Svealand 2014"

    Petra Germerud, tisdag 10 september 2013, 11:27
    Att det inte finns något nedre streck i division 2 Södra Svealands tabell är inget misstag som många verkar ha trott (ja konstigare saker har ju hänt när förbunden lägger serier). Det är helt enkelt inte klart hur många lag som åker ur, eller flyttas upp från division 3, till säsongen 2014.

    Gotlands fotbollsförbund som ansvarar för denna serieläggning kommer besluta i frågan när sista omgången är spelad. Anledningen till dessa oklarheter är den stora serieomläggning som gjordes inom damfotbollen förra året. Detta år har setts som ett prövoår och kommer att utvärderas när serierna är slutspelade.

    Av de lokala lagen spelar i år IFK Nyköping 2 och Bissarna i denna serie. Framför allt Bissarna, som med två matcher kvar befinner sig på sista plats (Flens IF-Södra drog sig ur redan efter ett par omgångar)  kan komma att beröras beroende på vad Gotlands fotbollsförbund beslutar.



    Division 3 ser, med största sannolikhet, ut att vinnas av IK Tun som då tar klivet upp i tvåan. Tun är tätt följda av Trianglens IK som alltså också kan komma att beröras beroende på hur Gotlands FF bestämmer att utformningen av division 2 Södra Svealand ska se ut nästa år.



    Dessutom ryktas det om att fyra Stockholmslag kommer slås ihop till två lag och hur det i så fall kommer påverka uppdelningen av division 2 lagen återstår att se...
  • Du vet att du lider av amningsdemens när du...

    Petra Germerud, söndag 08 september 2013, 23:06
    1.  försöker tvätta händerna med tandkräm och undrar varför tvålen blivit så seg.
    2. kallar din dotter vid fel namn och blir uppriktigt arg när hon inte svarar.
    3. skriver i din blogg att IK Tun spelar seriefinal hemma - på Tunavallen.

    Grattis IK Tun som i lördags vann mötet hemma på Enstaberga IP med hela 5-1 mot Triangeln. Jag hoppas jag inte förvillade någon till Eskilstuna...

  • Fotbollshelg!

    Petra Germerud, fredag 06 september 2013, 16:29
    Så var arbetsveckan (jag har ju faktiskt jobbat en hel dag denna vecka) förbi och nu väntar en spännande fotbollshelg!

    Visserligen skulle den här bloggen handla om damfotboll men vill kvinnorna att männen ska skriva om damfotboll så får väl kvinnorna skriva om herrfotboll också. Men bara lite, för rättvissans skull.

    Om ni av någon oförklarlig anledning missat det så möter Sverige Irland borta Ikväll kl 20.45 i en oerhört viktig VM-kvalmatch. Här hemma har vi laddat i timmar och väntar nu bara på att gästerna ska komma innan vi tänder grillen och inväntar avspark. Jag tippar (med hjärtat) 1-2 och tror (inte helt oväntat) att Zlatan står för båda Sveriges mål.

    I den loka damfotbollen är det tre lag som i helgen spelar matcher av nästan samma dignitet...

     IFK Nyköpings division 1-lag möter seriefemman Rytterne IS kl. 15.00 på Folkungavallen. Seriesegern ser ut att vara utom räckhåll för "Stan bästa damlag" men IFK-tjejerna behöver hålla fokus för att behålla greppet om andraplaceringen.

    IK Tun trummar på som tåget i division 3 och på söndag spelas det seriefinal kl 13.00 på Tuna Vallen mot det enda lag som kan hota IK Tuns seriesesger, nämligen Triangelns IK. Förhoppningsvis blir det en spännande match men jag tror att formstarka Tun utklassar även detta motstånd.

    IK Tun 2 har även de en viktig match då de i bortamötet mot Kvicksund SK har chansen att säkra sin serieseger i division 4.

    Jag kan inte låta bli att nämna Bissarna som också har en viktigt match, borta mot Värmbol. Om Bissarna ska ha chans att klara sig kvar i division 2 till nästa år så behövs det verkligen poäng, helst 3, i detta möte. (Kom igen nu!)

    Referat, bilder och info om övriga lokala damfotbollsmatcher överlämnar jag till min bloggkollega "Fotbollslasse" på  Nyköpings Damfotboll

    Ha en riktigt härlig fotbollshelg!

     

  • Veckans ”My side”

    Petra Germerud, onsdag 04 september 2013, 11:00

    I förra inlägget stack jag ut hakan och lovade att jag varje vecka skulle leverera en ”Offside”, ”Inside” eller ”My side”. Med tanke på att mina uppslag i skrivande stund var ungefär....noll inser jag att jag redan gjort en stor blunder. Fotbollslasses inlägg om Lisa Tholanders övergång från IFK Nyköping till Bissarna borde självklart ha varit min första ”Inside”.  Det var ju trots allt jag själv som släppte nyheten på Bissarnas hemsida, före både Fotbollslasse och SN, så att tanken inte slog mig att lägga ut nyheten även här, i bloggen, är ju en aning....konstigt. Man skulle nog till och med kunna kalla det korkat men jag väljer hellre att skylla på orutin. Godtas inte det så får jag väl skylla på domarn, den ursäkten brukar man ju komma långt på i fotbollsvärlden.

    Hur som helst så har jag inte kunnat undgå att notera att Lisas övergång har väckt en hel del känslor och diskussioner i de lokala fotbollskretsarna. Att, som bissare, utala mig om just denna övergång blir kanske lite väl subjektivt. Naturligtvis är jag väldigt glad och tacksam att övergången är klar och att vi knutit an en så pass duktig och rutinerad spelare som Lisa. Att påstå något annat vore bara dumt.

    Jag väljer att istället fokusera på spelarövergångar inom den lokala damfotbollen i stort.

    Fram till för ett par år sen var det väldigt ovanligt att tjejer bytte klubb inom Nyköping. Så pass ovanligt att jag dristar mig till att säga att det nästan var tabubelagt. Spelare som ändå tog det stora steget att lämna sin klubb för att prova sina vingar någon annanstans kunde få ta emot en hel del skit av såväl f.d. ledare som f.d. lagkamrater. Jag talar inte om en enskild spelare eller en enskild övergång utan det är min uppfattning att detta var ett väldigt vanligt förekommande fenomen. 

    Att stanna kvar i en klubb där man inte trivs eller där man känner att nivån är för låg (eller för hög) tror jag alla kan hålla med om knappast gynnar vare sig den individuella spelarens eller lagets utveckling. Det glädjer mig därför att det på sista tiden även på damsidan blivit allt mer tillåtet att föreningar bjuder in spelare från andra klubbar för provträning. Än mer glädjande är det att dessa spelare verkligen tar chansen att känna sig för hur det kan vara att träna med ett annat lag. Det har också blivit vanligare att spelare själva aktivt söker sig till andra föreningar för att hitta ett lag där man känner att man passar in, både socialt och fotbollsmässigt.

    Men frågan är inte helt enkel och övergångar är långt ifrån oproblematiska.

    ”Petra fotbollsspelaren” anser att man självklart ska spela där man själv vill och att man ska vara fri att gå till vilken klubb man vill, när man vill. För känns det inte bra där man är så riskerar glädjen för sporten att försvinna och har den väl gjort det kan den vara svår att återfinna.

    Men ”Petra styrelsemedlemmen” vet hur enormt mycket jobb det ligger bakom att få alla pusselbitar med tränare, lagledare, materialare, trupp, målsättningar mm att falla på plats och hålla hela säsongen ut. Hon vet också att även om det bara är en enskild spelare som vill byta klubb så får det alltid, mer eller mindre synliga, konsekvenser för resterande trupp och kan påverka laget på sätt som den enskilda spelaren inte kan se. 

    Utifrån mitt eget resonemang kan jag inte annat än att uppmuntra spelare som funderar på att byta klubba att testa, men att först se till att fullfölja de åtaganden och löften man lagt inför säsongen. Om det går...

    Och kom ihåg – detta är bara ”My side” av frågan. Vad är din?

  • Att värka fram ett bloggnamn

    Petra Germerud, måndag 02 september 2013, 17:45

    När jag fick förfrågan om att starta en blogg på Lokalsporten.se så tvekade jag både en och två gånger. Frågorna som snurrade runt i huvudet var många. Vad tusan ska jag skriva om? Vem i hela världen kommer vara intresserad av att läsa det? Räcker tiden till? Har jag tillräckligt många bollar i luften redan?

    Efter många ambivalenta kvällar i tv-soffan beslöt jag mig dock för att gå all in och ge det ett försök. Nöjd med att äntligen ha fattat ett beslut slappnade jag av. Ända till mobilen pep och Martin Brunelius skickade ett mess: Faan vad kul att du är på! Nu behöver vi bara ett bloggnamn. Gärna något som anspelar på vem du är och vad du kommer skriva om”

    Okej... Bloggnamn, måste man ha ett sånt också? 

    Jag funderade och googlade. Googlade och funderade. Men, ingenting. Jag insåg att jag behövde hjälp, och det snabbt. Deadlinen närmade sig allt snabbare och jag var inte ens i närheten av något som skulle kunna likna ett vettigt bloggnamn. Som tur var hade vi födelsedagskalas för maken samma eftermiddag och vilka kan vara bättre på att sätta ett passande namn än de som känner mig bäst: maken, brorsan och svägerskan. Det här kommer gå lätt! Trodde jag ja.

    Under ett par timmar hann vi gå från tråkiga namn som ”Fotbollsmamman”, till något mer vitsigare ”Daminlägg – är det en slags bröstförstoring eller?” för att sen studsa till på den betydligt mer provocerande ”Fotbollsfittan” (tack för den Niklas) och sen vända tillbaka till det mer familjära ”Mamma, Pappa, Boll.”

    Men, till slut dök det upp. Ett namn som ligger bra i munnen och som anspelar lite på vad denna blogg kommer handla om. Fotboll och fotbollsrelaterade händelser lokalt och i största allmänhet. Ibland helt objektivt andra gånger väldigt subjektivt. Jag har även för avsikt att varje vecka tillkännage veckans ”Offside”, ”Inside” eller ”Myside”. Allt beroende på vad som hänt under veckan och vad mina inlägg handlat om.

    Har DU något du tycker att det vore intressant att läsa om eller sitter du inne på något spännande som du vill dela med dig av? Hör av dig, tips mottages gärna!

Petra Germerud

 

Namn: Petra Germerud

Ålder: Född 1980 (you do the math)

Yrke: Specialpedagog

Familj: Maken Stefan och barnen Alma och Walter

Fotbollsbakgrund: Började i Bissarna men spelade större delen av uppväxtsåren i IFK Nyköpings flicklag samt division 2- och 3-lag. Hade uppehåll från 1998 till 2007 och var då med och startade upp Bissarnas damlag igen. Slutade våren 2012 pga ryggskada. Är ordförande i Bissarnas Damfotbollskommitté och ledamot i Bissarnas styrelse.


Andra bloggare

© Lokalsporten 2012 - 2016 | Webbyrå Tankbar