Vi älskar lokal sport!

Fotbollslasses perspektiv

  • Swedish Beach Tour i Nyköping

    Lasse Jansson, onsdag 16 augusti 2017, 23:28
    Vilket sportevenemang vi fått uppleva i Nyköping! Swedish Beach Tour har för första gången gjort ett stopp i stan och det ​har vi jubileumsåret, kommunen och Frisksportarna att tacka för. Veckan innan tourfinalen uppe i Umeå genomfördes deltävling nummer 8 på Stora torget i Nyköping mellan den 10 och 12 augusti.

    strandflaggor Swedish Beach Tour Nyköping

    För oss som inte tidigare sett Sveriges bästa beachvolley-spelare live var det en allt för bra ​möjlighet för att den skulle passera osedd. Beachvolleyboll är utomordentligt underhållande, det är i sanning en mycket visuell sport. Volleyboll får i alla fall mitt hjärta att klappa lite extra, jag är gammal nog att minnas den senaste storhetstiden som svensk volleyboll upplevt där bl.a. Peter Tholse hade en del i de internationella framgångarna. Vad gäller beachvolley har det varit TV-sändningar från stora mästerskap som gett en inblick i vad man kunnat förvänta sig.

    Projektledare Lena Tholse Nyköpings Friskportklubb
    Lokal projektledare för Swedish Beach Tours stopp i Nyköping var Nyköpings Frisksportklubbs Lena Tholse

    Beachvolley är på frammarsch. I Nyköping har Nyköpings Frisksportklubb länge vurmat för denna volleyboll-variant där Frisksportartorpets banor utökats helt nyligen. Även IFK Nyköping och, sedan i höstas nystartade, Nyköpings Beachvolleybollklubb ägnar intresse åt sporten. Detta inlägg ska dock handla om Swedish Beach Tour (SBT) och deras deltävling i Nyköping där Nyköpings Frisksportklubb har en stor del i den formidabla succé som det mynnade ut i.

    Pallplatser och funktionärer
    Finalisterna på prispallen och alla funktionärer från Nyköpings Frisksportklubb runt omkring

    Beachtouren kan liknas vid ett gladiatorspel i modern tappning. De utvalda och kvalificerade aktiva (enligt ett rankingsystem med seedningspoäng) blir kämparna som ställ​er upp på en ​arena inför allmänhetens ögon. Det är idrott på hög nivå men också paketerat för showens skull. Nyköping är inte det enda stoppet på touren där en temporär centercourt byggs upp i stadsmiljön. Många förbipasserande stadsflanörer lockas att stanna till av stämningen runt den tajta anläggningen. En outtröttlig och skicklig speaker jobbar med allt från matchkommentarer, regelförklaringar till att gå publiken feeling. Monster block, monster block, monster monster monster block. Typ. Jag måste ge speakern Lucas Lötbom och DJ Jonas Liberg extra plus för ett tajt och grymt arbete under Nyköpings-besöket! (Och vi glömmer inte heller DJ-vikarien tillika Frisksportaren Martin Hermansson ​eftersom han ​rattade mixerbordet ​första dagen.)

    Stora torget Nyköping Swedish Beach Tour
    Beachvolley på Stora torget i Nyköping under Gästabudsjubileumsåret 2017

    Det är inte så ofta vi kallar två stycken för ett lag men så är det i beachvolley. I individuella sporter bildar två ​medtävlare ett par (t.ex. i tennis, bordtennis och badminton). Enligt vissa är det lättare att spela beachvolley än volleyboll eftersom man bara har en medspelare att lära sig förstå, kommunicera med och förhålla sig till ute på planen. Att bara vara två i ett lag innebär också att det blir väldigt utslagsgivande om den ena spelaren blir småskadad, har en dålig dag eller tappar humöret. I fotboll kan vi ju alltid tejpa om och gömma oss ute på en kant...

    lag Linus Tholse Jakob Molin
    Lag Linus Tholse och Jakob Molin matchpeppar innan första serven ska slås

    ​Ytorna ute på planen är stora att täcka för bara två personer. Som Hardangervidda ungefär. I detta avseende finns en likhet med rugby. Say what!? Jo, rugby 7s (7-mannarugby) spelas på samma planstorlek som den traditionella 15-mannarugbyn. Mycket plats att röra sig på, alltså. Jobbigt. För beachvolleyspelaren ska också ​adderas ett helt omöjligt underlag, att klafsa runt i lös sand ger visserligen fin peeling för fotsulorna men är oerhört krävande.

    sandplaning under nätet
    Vid varje spelavbrott planar funktionärerna till sanden direkt under nätet

    Under tre hela dagar har vi fått se åtta damlag och åtta herrlag tävla. Vissa spelare har varit yngre, andra har några fler år på nacken (utan att vara "gamla" men allt är relativt). Det jag tyckte mig kunna se var att de mer rutinerade spelarna var också de som bjöd på de lurigaste undanläggningarna och trixen. Ett par rävar bakom öronen är värt mycket i en sport som blir en skön mix av spänst, slagkraft, offervilja, ork, smartness och mental styrka. Och på herrsidan vann definitivt och absolut laget med allra mest och bäst motivation.

    lekarena
    Bredvid beachvolley​arenan på torget fanns en avsevärt mindre lekarena

    Chanserna till en comeback i tävlingen efter en förlust finns enligt reglerna på touren. Har man däremot förlorat två av sina matcher är det tack och adjö för det tourstoppet. Matcherna spelas i bäst av tre set där första och andra setet går till 21 (poäng både i egen och motståndarnas serve, man måste vinna setet med två poäng) medan det tredje setet stannar vid 15. Eftersom man spelar utomhus där solen, vinden och annat kan påverka så byter man sida efter vart sjunde poäng (utom i skiljesetet då man byter efter fem poäng). Teknisk timeout efter 21 spelade poäng i seten och möjligheter till timeout för lagen. Jag kan inte allt om sporten men det var inga stora problem att hänga med i svängarna. Någon enstaka gång protesterade spelarna över domslut men endast vid ett tillfälle viftades det med ett gult kort under de tre dagarna. En snäll och tolerant sport vad det verkade.

    åskådarservice analog resultattavla
    En analog resultattavla is the shit om man som passerande snabbt ska få överblick hur det går i turneringen

    Det var ett ganska stort följe som Swedish Beach Tour hade med sig till Nyköping. Och med modern teknik så distribuerades allt i många olika kanaler. Volleykanalen sände hela tourstoppet och beachtourens eget folk filmade mycket för att mata sin Facebook-sida som blev mycket fyllig under Nyköpingsbesöket. Spelarintervjuerna radades upp och de gav ett väldigt seriöst intryck. Eftersom detta var det åttonde stoppet under sommaren satt nog allas roller och rutiner som en smäck. Och när jag slutligen fick kontakt med rätt person hade jag inga problem att erhålla den ackreditering som jag så gärna önskade för detta evenemang.

    Volleykanalen
    Volleykanalen filmade varenda spelminut av tourstoppet i Nyköping

    videoinsamling Facebook
    Ytterligare annat filmmaterial hamnade på Swedish Beach Tours Facebook-sida både som promotion för touren och information till intresserade följare

    Som det l​ät i intervjuerna med spelarna så tycktes alla vara nöjda och belåtna med vad Nyköping hade att erbjuda på detta torustopp. Frisksportarna med Lena & Peter Tholse i spetsen har stor del i detta. Jag lyfter på hatten för alla funktionärer, de var många, och de fanns på plats dag efter dag, timme efter timme, under denna tävlingsvecka. Det var inte bara jag som lät semesterdagar vikas åt detta utan många av medlemmarna i Frisksportklubben avsatte en hel semestervecka för att göra tourstoppet i Nyköping till verklighet och succé. Härligt ideellt arbete och ett engagemang som märktes och garanterat ger mycket tillbaka på olika sätt!

    sargsättningar
    Planen byggdes upp på måndagen och till lördagstävlingarna hade trycket från 200 ton sand gjort att sättningarna i sargen behövde rättas till 

    linjearbete
    Linjearbete under Swedish Beach Tour i Nyköping

    känslosam Peter Tholse
    En känslosam Peter Tholse tackade från djupet av sitt hjärta sina klubbkompisar i Frisksportarklubben efter insatserna under beachtourens besök i Nyköping

    Som du vet vid det här laget blev tävlingen på herrsidan en stor framgång för hemmahoppet Linus Tholse i lag med Jakob Molin. De gick rent genom hela deltävlingen utan att tappa ett enda set. I finalen besegrade de nykorade svenska mästarna Peter Lundgren och Jakob Tegenrot med 21-16, 21-16. ​Jag hävdar att Nyköpingssonen Linus var den med allra störst motivation denna gång. Kanske gav ​hemmafavören en viss anspänning då det inledningsvis i första matchen såg en smula krampaktigt ut.

    Linus Tholse
    Linus Tholse

    Jakob Molin
    Jakob Molin

    På damsidan glänste det lite extra om slutsegrarinnorna Tadva Yoken och Sigrid Simonsson. Även damklassens segrare tog sig genom tourstoppet utan setförlust. De fick en ganska bekväm semifinal men hade en tuff finalkamp mot Sofia Wahlén och Johannah Rohkämper​ där segersiffrorna slutligen skrevs till 21-17, 22-20.

    Tadva Yoken
    Tadva Yoken

    Sigrid Simonsson
    Sigrid Simonsson

    När jag intensivt studerat och fotograferat spelarna i samband med detta tourstopp slår det mig hur mycket känslor som poppar fram under ytan. Vissa spelare har närmare till känslo​yttringar än andra. ​Några spelare bjöd på underbar mimik och fightingface. Linus Tholses manér var en välfylld palett av diverse tilltag där han pushade lagkamraten Jakob, uppmanade publiken att leva sig med och applådera, knutna nävar när de viktiga poängen togs och emellanåt ett eller annat härligt brett leende. Och fy bubblan vad han kunde se sammanbiten och fokuserad ut när så krävdes. Där lyste hans tävlingsfokus igenom med full kraft.

    segervrål
    Linus Tholse bjuder på ett härligt segervrål vid prisceremonin medan lagkompisen Jakob Molin mest ser väldigt, väldigt glad ut

    Har vi möjlighet att återse Swedish Beach Tour kommande år? Jo, det hoppas jag verkligen. Frågan har tydligen ställts (redan innan tävlingarna påbörjats) men det hänger givetvis på några viktiga detaljer som måste lösas. Frisksportarnas medlemmar måste vara beredda på att vika lika mycket tid igen. Nyköpings Kommun måste finnas med på samma sätt som i år (utan att ha en budget för jubileumsfirande) och sponsorerna ska känna samma sug att bidra. Med tanke på succén i år lär det gå lättare för alla instanser att ta ett positivt beslut. Och om det kan vara någon tröst för huvudsponsorn Foria så kan jag meddela att jag efter alla dagar vid arenan och sedan vid datorn med bildredigering så ser jag deras logga även när jag blundar... Inbränning kallas det visst om det uppstår på din TV.

    defilering mot prispallen
    Defilering för samtliga finalister i riktning mot prispallen

    Den som tittar på bilden här nedan inser att prispengarna är ganska beskedliga. Segrarna i de båda klasserna fick 8000 kronor medan tvåorna tog emot checkar om 4000 kronor. Då har jag ändå förstått att denna prispott är den högsta på årets tour och det har vi Nyköpings-sponsorerna att tacka för. Bra jobbat! ​För Sverigeeliten kan det vara en god idé att ha en stabil inkomst på annat håll än som beachvolleybollspelare.

    the beachcrowd
    The beachcrowd

    Ytterst sällan har jag förmånen att fotografera idrottsevenemang på denna nivå. En ynnest och ett sant nöje. Givetvis fanns ovanligt många med kamera i händerna runt sandplanen på Nyköpings torg och vissa av dessa känner jag mycket väl till medan andra förblir anonyma för mig.

    fotosnack Peter Sonander Sandra Nordin
    Fotosnack mellan Peter Sonander och SN-fotografen Sandra Nordin

    Givetvis ges möjligheter till varierade bilder när ett idrottsevenemang håller på under tre dagar. För att stimulera den egna kreativiteten och inte få tok-spunk måste de udda bilderna hämtas in också. Jag exemplifierar här nedan:

    Linus Tholse kyrkouppvärmning
    ​Linus Tholse värmde upp på gräsmattan utanför Nicolaikyrkans port under torsdagen

    motljussand
    Den sprättande sanden i motljus från fredagskvällens strålar blev ett udda motiv

    Aldrig tidigare har jag lämnat ifrån mig så många bilder efter ett idrottsevenemang som denna gång. Givetvis var det tack vare många timmars tävlande. Jag har nämnt tidigare att beachvolley är en visuellt tilltalande sport och det bidrar givetvis också till de många bilderna. Slutligen blev det delleveranser av "de bästa" bilderna varje kväll till killarna som sköter Swedish Beach Tours Facebook-sida och därmed tyckte jag att alla andra "hyfsade" bilder också borde tas om hand när tid fanns. Dit har jag nått nu och här är länkarna till alla mina bildgallerier:

    170810 Swedish Beach Tour Nyköping, dag 1 (84 bilder)
    170810 Swedish Beach Tour Nyköping, dag 1, bonusbilder (​213 bilder)
    17081​1 Swedish Beach Tour Nyköping, dag ​2 (8​9 bilder)
    17081​1 Swedish Beach Tour Nyköping, dag ​2, bonusbilder (​333 bilder)
    17081​2 Swedish Beach Tour Nyköping, dag ​3 (​134 bilder)
    17081​2 Swedish Beach Tour Nyköping, dag ​3, bonusbilder (​410 bilder)

    Nu sätter jag punkt. Tycker fortfarande att det är rejält utmanande och svårt att fotografera volleyboll men ingen kan säga att jag inte försökt.
    Tags
    • Nyköpings FK
    • Swedish Beach Tour
  • Frisksportarna invigde torgets beachvolleybollplan

    Lasse Jansson, onsdag 09 augusti 2017, 17:21
    För Nyköpings Frisksportklubbs medlemmar är tisdagskvällarna vigda åt deras interna tävling "Beachtoppen". De samlas normalt vid trivsamma Frisksportartorpet där de numera har ganska många beachvolleybollplaner. Så blev icke fallet tisdagen den 8:e augusti. Har man slängt ut 200 ton sand på Stora torget får man så att säga "stå sitt kast" och använda den, i alla fall tills Swedish Beach Tour rullat vidare till tourfinalen uppe i Umeå.

    utsikt över Stora torget från långsidesläktaren
    Nyköpings Frisksportklubb anordnade sin tävling Beachtoppen på Stora torget under tisdagskvällen

    Som de flesta känner till spelas beachvolleyboll i minimalistisk stil vad gäller antalet medlemmar i ett lag. Två stycken utgör ju inget lag utan ett par, i alla fall enligt många definitioner. Nåväl, Frisksportarna är många och intresset för beachvolleyboll stort. Det är inget problem när de har alla sina planer vid Frisksportartorpet men under tisdagens tävlingar fick man dela upp de närvarande i fyra stycken 6-mannalag för att alla skulle kunna ges chansen att spela utan olidlig väntetid.

    lagindelning Beachtoppen
    Prestigelös lagindelning i hörnet av den tillfälliga beachvolleybollplanen

    Jag valde att följa upp bevakningen av måndagens plan-preparering med en enklare sportbevakning under Beachtoppen. Tanken med det var att bekanta mig med de fotografiska villkoren runt planen på torget. En förberedelse inför torsdagens, fredagens samt lördagens Swedish Beach Tour. Dessutom är jag i ärlighetens namn urkass på volleyboll-fotografering... All träning är välbehövlig, åtminstone om ambitionen är att åstadkomma åtminstone en minnesvärd och visningsbar bild.

    överblick från planens kortsidesläktare
    Överblick över torget från kortsidesläktaren som monterats inför SBT

    Under tisdagskvällen passade Frisksportarna på att trimma in medlemmarna som funktionärer. De är lokal arrangör av Swedish Beach Tour i Nyköping och då kan det vara lämpligt att planfunktionärerna vet hur de ska bete sig under matcherna.

    beachvolleybollplan på Stora torget i Nyköping
    Kvällssolen skänkte sin glans över stadens temporära beachvolleybollplan

    Lena Tholse
    Lena Tholse styrde upp tisdagens Beachtoppen och hon kommer också att vara klubbens ansvarige för deltävlingen i Swedish Beach Tour

    Jag tänker inte orda så mycket om tisdagskvällens tävling. Jag blev till och från imponerad över kunnandet och spelet, särskilt med tanke på den stora åldersspridningen ute på planen. Volleyboll verkar vara en snäll sport, i många hänseenden. Nu spelades det 6-manna och då täcker man givetvis upp planen på ett helt annat sätt än i traditionell beachvolleyboll.

    överblick från domarstolen
    God överblick från domarstolen

    En lång förberedelseperiod inför beachtourens besök är över, nu stundar "upp-till-bevis" för Frisksportarna, kommunen m.fl. Och vi som ska utgöra publik kommer förhoppningsvis att dra vårt strå till stacken för att göra detta till ett bra, trivsamt och minnesvärt arrangemang i vår stad.

    flaggor Nyköping volleyboll
    Nyköping välkomnar beachvolleyboll-eliten under dagarna tre

    Jag ägnade onsdagsförmiddagen på Stora torget eftersom Sörmlandsidrotten abonnerat planen i två timmar för sin pågående Teen Camp-aktivitet. (En av mina döttrar är deltagare tillsammans med ytterligare två tjejer från Stigtomta IF:s F02-04-lag.) Lagom när deras volleyboll-introduktion var avklarad klev Nyköpings-sonen Linus Tholse och lagkamraten Jakob Molin in på sandplanen för att träna mot Martin x 2 från Frisksportarna. Linus är Nyköpings bidrag till veckans ​startfält och nyfikenheten övervann en mer vettig planering av min semester så jag dröjde mig kvar för ytterligare några bilder.

    mycket beachvolleyboll blir det
    Många timmars beachvolleyboll ligger framför oss på Stora torget

    Ett bildgalleri med knappt 100 bilder från Frisksportarnas Beachtoppen under tisdagskvällen hittar du HÄR >>>

    Ett bildgalleri med drygt 70 bilder från onsdagens träningspass med Linus Tholse och Jakob Molin hittar du HÄR >>>

    Nu kommer jag förmodligen att sansa mig och först när beachtourens Nyköpingsbesök är avklarat gör​a ett inlägg som summerar hela tävlingen med några ord och många bilder. Se gärna till att stanna ​upp på torget under torsdagen, fredagen och lördagen för att ta del av beachvolleyboll av högsta klass.

    Vi ses!
    Tags
    • Beachtoppen
    • Swedish Beach Tour
    • Nyköpings FK
  • När sanden kom till stan

    Lasse Jansson, måndag 07 augusti 2017, 15:04
    Under måndagen iordningställer Nyköpings Frisksportklubb en beachvolleyboll-plan mitt på Stora torget i Nyköping. Vår lokala arrangör gör sig redo för den åttonde deltävlingen i årets tour och slaget om titlarna har sin start torsdagen den 10:e augusti. Dessförinnan ska en hel del hända med den temporära planen på torget.

    Swedish Beach Tour Stora Torget Nyköping
    Under måndagsmorgonen tippades de 6 första lassen med finkornig specialsand på torgets gatstenar

    De första lassen med sand kompletteras med ytterligare fler under måndagens eftermiddag. Två varv av träsarg ska omgärda planen. För den passerande dagisgruppen var det självklart att man fixade "världens största sandlåda" på torget. Tja, det ligger någonting i den iakttagelsen.

    Sargbygge beachvolleybollplan
    Många semesterlediga frisksportarhänder går åt under storarrangemanget Swedish Beach Tour. Just i detta moment ser det dock ut som om en jobbar och ​åtta "övervakar".

    Under måndagskvällen kommer nätställningen och nätet på plats. Därefter följer Frisksportarnas interna tävling "Beachtoppen" under tisdagskvällen. Det blir onekligen lite extra krydda åt deras veckotävling men den kan behöva justeras en aning eftersom det brukar vara många deltagare och nere på torget finns endast en volleybollplan till skillnad mot uppe vid Friskportartorpet. Onsdagen fylls med ett företagsevent med beachvolleyboll i centrum (i dubbel bemärkelse). Och på torsdag drar huvudtävlingen SBT igång då 32 av landets bästa spelare påbörjar kvalspelet på de 200 ton sand som hällts ut på gatstenarna.

    när sanden kom till stan
    I Frankrike häller ilskna bönder gödsel på stadshustrapporna, i Nyköping är protesterna mer subtila och mindre illaluktande... ;-)

    Swedish Beach Tour har en egen hemsida som du hittar HÄR >>>. Jag kan i skrivande stund inte utläsa vilket startfält vi har att förvänta oss. Tävlingsschemat framgår dock om du kollar på denna länk >>> (scrolla ner en liten bit). Kvalspelet för dam- respektive herrklassen genomförs på torsdagen, åttondelar och kvartsfinaler avgörs på fredagen och slutligen är det semifinaler och finaler under lördagen. Gratis entré, är det bäst att tillägga. Passa på!

    skopa sand
    Från lastbilsflak till skopa, det manuella krattandet börjar inte förrän all sand ligger ungefär där den ska med maskinell hjälp.

    finkornig sand
    Den finkorniga sanden kan enligt obekräftade uppgifter komma från Jönköpingstrakten. När den gjort sitt på Stora torget kommer den att köras till annan plats och till annan nytta i kommunen.

    Nyköpings insats på beachtouren är alltså deltävling åtta. Den avslutande nionde deltävlingen ​äger rum i Umeå den 17-19/8. Deltävlingen före Nyköping var i Falkenberg (på vackra Skrea strand) men tyvärr var vädret allt annat än välkomnande. Det är inte idealiskt med hårda vindar (en volleyboll är lätt) och regn (en blöt volleyboll blir både sandig och tung). Vi får se hur det blir i Nyköping under veckoslutet.

    Onyx läktarbygge
    Medlemmar i Onyx ansvarade för läktarbygget. En läktarsektion kommer att stå på ena långsidan av volleybollplanen och en läktare kommer att stå på den södra kortsidan.

    Vad jag vet finns det bara en deltagare i Swedish Beach Tour som har Nyköpings-anknytning. Linus Tholse är mannen att hålla koll på under tävlingarna! Under måndagen fick jag möjlighet att ha koll på den föregående Tholse-generationen, och det är inte fy skam det heller.

    Peter och Lena Tholse Nyköpings Frisksportklubb
    Peter och Lena Tholse är djupt involverade i Nyköpings volleyboll och i Swedish Beach Tour-arrangemanget på Stora torget

    Under de 1,5 timmar jag snokade runt på torget på måndagsförmiddagen hann jag se och höra än den ena än den andra som nyfiket frågade vad som var på gång. Nyköping har sitt Gästabudsjubileum och den gångna veckan har det varit festdagar med tivoli, musikuppträdanden, marknad m.m. Frisksportarna som jobbade med sarg- och planpreparering svarade artigt på alla frågor från den något förvirrade allmänheten. Förhoppningsvis når detta arrangemang ut STORT eftersom det är en väldigt häftig tävling på gång. Kul att se på och tillgängligt som sjutton eftersom placeringen är central och inträdet är gratis.

    Ulrika Gustafzon Cummings Sandra Nordin SN
    Södermanlands Nyheters reporter Ulrika Gustafzon Cummings och fotograf Sandra Nordin dök upp för att samla material till en artikel

    Jag hoppas kunna bevaka tävlingen på Stora torget i någon omfattning. En av de sporter jag haft allra svårast att fota är volleyboll, det är på tiden att jag lär mig hur det ska göras. Vi håller tummarna för att vädret är oss nådiga, vilket i så fall skulle vara en ynnest. Oavsett vilket kommer detta arrangemang att bli kalas, det är jag övertygad om.

    behind the scenes
    Sandra Nordin regisserade för att få bra bilder och jag ger er "behind the scenes"...

    Ett litet, litet bildgalleri från måndagsförmiddagens plan-prepp på torget hittar du HÄR >>>

    Peace out
    Tags
    • Swedish Beach Tour
    • Nyköpings FK
  • Det vill sig inte för Bissarna

    Lasse Jansson, lördag 15 juli 2017, 19:32
    Att spela med desperation behöver nödvändigtvis inte enbart vara av ondo. Däremot finns risken att Nyköpings BIS kommer att spela än mer krampaktigt när höstomgångarna ska avgöras. Det är inte osannolikt att bottenkonkurrenterna också plockar poäng och då blir jakten på en bibehållen plats i division 1 e​n nervslitande ​verklighet för Nyköpingslaget.

    Rosvalla Stadion
    Solen dominerade fredagskvällen även om ett eller annat orosmoln täckte himlen över Rosvalla

    Fredagskvällens match-inramning var som en stor och öppen välkomnande famn. Hemmaplan, sol, grillbuffé på Elmsäters Torg för hugade spekulanter och, med undantag av senaste förlustmatchen mot Västerås ​SK FK, ett par stärkande segrar i bagaget. Nyköpings BIS arrangerade med ansträngning och gott värdskap. Bra där!

    Elmsäters Torg Rosvalla
    Om man erbjuder grillbuffé på en plats som döpts till "Elmsäters Torg" är det givetvis nödvändigt att han är där också. Och det var han. Lars Elmsäter sitter ​vid bordet rakt fram i bilden.

    Mötet i Norrettan mellan Nyköpings BIS och Akropolis IF besågs av 412 åskådare. Noterbart var att det var tämligen många som hade sympatier för bortalaget på läktarplats denna afton. Men vad är väl en resa från Stockholms norra förorter till Nyköping i södra Södermanland när ens favoritlag spelar seriematch? Och Akropolis-supportrarna har anledning att jubla i och med att deras lag för närvarande ligger på tredje plats i tabellen med endast en poäng upp till kvalplatsen. (Förvisso med ett par matcher mer spelade än tvåorna Umeå FC.) Det som är lite alarmerande för Akropolis är dock att de släppt in fasligt många mål.​ Detta är något som drabbat Nyköpings BIS ännu hårdare eftersom de inte förmått sig att producera i tillräcklig mängd framåt.

    publik Rosvalla A-plan
    I kvällssolens låga sken satt 412 åskådare och kisade med en hand skuggande över ögonen

    Nyköpings BIS kan efter fredagskvällens förlust med 2-3 konstatera att man ligger trea från slutet och under det förhatliga nedflyttningsstrecket. Det är tre poäng upp till säkrare mark och något måste hända under hösthalvan för att läget ska ljusna. Inte bara jag har totalt tippat fel vad gäller Bissarnas möjligheter denna säsong. De har själva haft mycket höga ambitioner för säsongen. Att ändra målsättning och därmed ändra kollektivets och individens mindset är en nödvändighet. Jag såg Bissarna för exakt två månader sedan då de förlorade mot Vasalunds IF med 1-3 på Rosvallas konstgräs. Dagarna innan det mötet hade man förlorat sin semifinal i DM och missade därmed chansen till inspirerande kvalspel till Svenska Cupen. Nej, det är inte några stordåd som utförts och teoretisk potential går inte hand i hand med faktiska prestationer.

    John Wall Nyköpings BIS
    Nyköpings BIS ledarstab, med huvudtränare John Wall i spetsen, får jobba hårt med laget för att komma ur det bekymmersamma läget i årets division 1-serie

    Den snabba analysen är att Nyköpings BIS årgång 2017 släpper in för många mål. De 27 baklängesmål som tillkommit efter 13 spelade matcher ger dem en mindre smickrande statistik så här långt. Framåt har det blivit 18 mål och det är bara de fyra främsta lagen som gjort avsevärt fler. På den nivå där Bissarna befinner sig kanske det går att peka ut enskilda individer och separata ageranden som är mindre bra men jag vill slippa det och hävdar istället att hela försvarsagerandet behöver snäppas upp. Perfektion är för högt siktat men disciplinerat och noggrant är uppnåeligt. Under fredagsmatchen såg jag flera horribla felpassningar rakt i gapet på motståndare långt ner på egen planhalva. Nu var Akropolis å sin sida ett lag med ordentlig fart när de anföll och då är det inte helt lätt att ligga rätt i försvarsarbetet. Man såg sällan långa och kladdiga bollbehandlingar från gästerna utan ofta snabba one-touch-passningar mot spelare i fart och då är det kämpigt att hänga med.

    Nyköpings BIS 170714
    Nyköpings BIS samlar sig inför avspark mot Akropolis IF

    Akropolis IF 170714
    Akropolis IF besökte Rosvalla under fredagskvällen för ​match i div 1 Norra

    Undre fredagsmatchen fick vi se gästerna ta hand om taktpinnen i inledningen. Hemmalaget följde vackert med och blev efter 20 minuter de som förde dansen. Ganska trevlig matchutveckling för de med blåröda sympatier. Hemmalaget hade definitivt kontroll på bollinnehavet och kunde bygga anfall via tålmodigt rullande genom backlinjen. Tempot innebar dock inget större problem för Akropolis att bemästra och de låg matchen igenom oftast väldigt rätt med tillräckligt med folk. I 35:e minuten placerar hemmalagets Christian Kouakou in en väldigt fint avvägd frispark och 1-0 kändes ganska rätt utifrån utvecklingen av matchen så långt.

    Christian Kouakou Nyköpings BIS
    Nyköpings BIS Christian Kouakou satte ett finfint frisparksmål fram till 1-0 (mer av målet i mitt bildgalleri)

    Något längre andrum gavs inte hemmalaget utan fem minuter efter ledningsmålet kvitterade Akropolis efter att tidigare BIS-spelaren Nicklas Lindqvist hittat in med ett inspel från vänsterkanten till avslutande Maldin Ymeraj. I årets upplaga av Akropolis återfinns inte bara nämnda Nicklas som tidigare Nyköpings-spelare utan även välbekanta backen Sebastian Ludzik. Så nu vet du det.

    Nicklas Lindqvist Akropolis IF
    Nicklas Lindqvist, Akropolis IF, spelade fram till kvitteringen som innebar 1-1

    Sebastian Ludzik Akropolis IF
    Tidigare Nyköpings BIS-spelaren Sebastian Ludzik återfinns numera i Akropolis IF

    Halvtidsvila och 1-1 innebar att det var en öppen historia inför de avslutande 45 minuterna. Det var dock gästande Akropolis som förde i matchens andra halva och nu var det inte längre lika bekvämt för hemmalaget att följa. Ändå gör man åter mål och tog ledningen tack vare en fin boll mot Carl Björk som sedan gör målet både snyggt och med hög svårighetsgrad. En vass insats, utan tvekan.

    Carl Björk Nyköpings BIS
    Carl Björk i Nyköpings BIS gav åter hemmalaget ledningen i andra halvleken genom sitt fina 2-1-mål

    Kvitteringen denna gång skulle inte dröja mer än 1 minut. Tyvärr, får man nog hävda, utifrån hemmalagets perspektiv. Det var gästernas lagkapten Alagie Sosseh som nickade in den bollen och han kom också att bli den som avgjorde tillställningen till Akropolis fördel. I 80:e matchminuten sätter han en frispark, lika snyggt och precist som tidigare Kouakou gjort för Bissarna, och resultatet fastställdes till de 2-3 som för evigt ristats in i historieböckerna.

    Alagie Sosseh Akropolis IF
    Alagie Sosseh, lagkapten och matchvinnare för Akropolis IF, springer fram mot läktaren och jublar tillsammans med lagkamraterna efter frisparksmålet

    Nyköpings BIS stod utan poäng även efter denna kamp. Tungt, naturligtvis, med tanke på att man tagit ledningen två gånger om i matchen. Men läcker man bakåt vill det till att göra avsevärt fler mål än man mäktar med just nu. Förutom de nämnda felpassen i fel lägen blir det väldigt mycket individuell bolltransport, och sådant gör att motståndarna enklare hinner ner på rätt sida i försvarsspelet. Nya tag krävs och det är jag övertygad om att denna grupp har möjlighet att ta.

    Jag avslutar med ett par bilder som jag halvt om halvt lovat att upphöra med. Och ändå så... Nåja. Jag hade sällskap vad gäller bevakningen och det var naturligtvis lokaltidningen Södermanlands Nyheter som denna gång fanns på plats med tre (!) personer under matchen. Både Marcus Langbrandt och Björn Andersson satt på laktarsidan och live-rapporterade. Utöver dessa herrar var fotograf Magnus Andersson vid plankanten och fotade.

    SN-Sporten
    I röd, extremt illasittande keps, kan du se SN-Sportens Björn Andersson. Till höger om honom sitter en av solen plågad Marcus Langbrandt.

    Magnus Andersson SN
    SN:s utsände fotograf denna gång var Magnus Andersson. Betydligt mer frusen (vad det verkar) än undertecknad som tyckte att det räckte med kortbyxor och tisha.

    Jag lämnar förutom bilderna i detta inlägg ett arv från matchen i form av ett bildgalleri som jag fyllt med drygt 140 bilder. Allt från ilsket blängande måsar, bollkallar från Bissarnas P03:or, tokjublande Biss-ledare till motljusskygga åskådare. Och kanske en och annan actionbild, förstås.

    Tack för denna gång och jag hoppas vi ses under någon av höstens matcher då tabellpositionen för Bissarna ser ljusare ut!
    Tags
    • Rosvalla
    • Nyköpings BIS Fotboll Herrar
    • Div 1 Norra
  • Inte vilket skitrally som helst

    Lasse Jansson, söndag 09 juli 2017, 15:36
    Södermanlands slott och herresäten sätter sin tydliga prägel på vårt landskap​ som också kallas Sveriges lustgård. Att Katrineholms Motorklubb kan utnyttja detta faktum under sin årliga rallytävling Slottssprinten är toppen. Nu ​är Slottssprinten så mycket mer än "bara" en rallytävling, det är ett publikfriande arrangemang med event redan kvällen innan tävlingen och avrundas med en hejdundrande fest när rallyvägarna åter är farbara för allmänheten under lördagskvällen.

    Fint ska det vara, Slottssprint, jo man tackar.

    rally i slottsmiljö
    Slottssprinten är en rallytävling i slottsmiljön runt Ericsbergs Slott i Katrineholms kommun. Och bilen precis framför mig i bilden skulle jag få ännu en närstudie av innan dagen var slut.

    Slottssprinten ingår i Svenska Rallycupen och har i år tagit över stafettpinnen efter SMK Nyköpings tävling Gästabudstrofén (som avgjordes den 3/6). Rallytävlingens utgångspunkt är i slottets absoluta närhet. Depåområdet är placerat mellan ekonomibyggnaderna. Årets fyra specialsträckor gav serviceutrymme mellan ss2 och ss3 vilket innebar att det ständigt var bilar som rullade ut från depåområdet för att via transportsträckor tävla på grusvägarna runt Katrineholm.

    publikparkering specialsträcka 4
    På vallen mellan väg 52 och slottet fick vi som utgjorde publik ​på specialsträcka 4 vackert finna oss i att parkera

    Årets första sträcka låg i trakterna runt Bie norr om Katrineholm. Den andra specialsträckan gick mellan Katrineholm och Valla. Den tredje, och långa, sträckan började söder om Forssjö och sträckte sig ner mot Glindran (i riktning mot Björkvik). Den avslutande och mycket korta fjärde sträckan började söder om Ericsbergs slott och målgången var bakom en av de knuttimrade ladorna på ägorna.

    slottsmiljö Ericsbergs slott
    Min promenadväg upp mot start-, mål- och depåområdet tog mig förbi många av slottets fina byggnader

    Slottssprinten ingår alltså i Svenska Rallycupen och är den tredje av sju deltävlingar. Årets serie inleddes den 13/5 i Karlstad och avslutas den 28/10 då Västra Östergötlands MK arrangerar sin tävling. För de som tänkt sig tävla ända in till sluttampen kan lördagens Slottssprint vara en bra övning på vad som komma skall i slutet av oktober. Regnet ​drog plötsligt in över lustgården och gjorde grusvägarna allt annat än dammiga. Slipprigt, svårkört och besvärligt var det omdöme jag hörde från förarhåll efter första specialsträckan.

    inte vilken tavla som helst
    Inte vilken tavla som helst utan en Officiell tavla

    specialbensin
    Inte vilken soppa som helst utan Mazda-bensin (enligt texten på dunken)

    Kalla mig gärna inskränkt. Jag har inte sett särskilt mycket motorsport i mitt liv. En lagsportare som mestadels hängt vid fotbollsplanerna. Att det inte blivit något tidigare besök när Slottssprinten avgjorts är blott och bart klantigt. Tävlingen har säkert hållit på lika länge som slottet är gammalt, i grunden ett torp som omnämns redan 1508. Inte lika många hästar under huven på den tiden... Närheten till orten, alltså Stigtomta, är att jämföra med två stenkast och en spottloska. Ungefär. Att jag detta år valde att premiärbesöka detta trevliga rally kan möjligtvis skyllas på att jag tycks ha fått en liten skvätt bensin i blodet.

    dammfritt på Slottssprinten
    Det var hyfsat odammigt på Slottssprintens grusvägar detta år

    Utan att ha tittat djupare i startlistorna och KMK:s fina program klev jag genom depåområdet och intog position vid målgången där specialsträcka 4 avslutades med ett litet skutt. Kanske var hoppet försiktigt byggt av skäl som jag inte känner till men det var endast den fyrhjulsdrivna klassen som lyckades pressa upp farten i de sista hundra metrarnas uppförsbacke för att faktiskt bli airborn. För övrigt är en normalstor rallytävling lika full med klasser som hela Alphaskolan i Nyköping, ett besvärande faktum för mig som inte är djupkunnig inom rallysportens för​bryllande värld.

    Slottssprinten sluthopp
    De fyrhjulsdrivna bilarna lyckades avsluta Slottssprinten med ett glädjeskutt

    En som fanns med på slottsområdet men som definitivt inte tävlade under lördagen var Stig Blomqvist. Hans gulvita Audi Quattro visades upp redan under fredagskvällens jippo (som jag ångrar att jag inte besökte). Nu hann jag se bilen när jag gick förbi starten och innan jag hunnit fram till min tänkta foto-position vid målgången tuffade den förbi på ett uppvisningsvarv inför den väntande rallypubliken.

    1D4_7939_Quattro
    Den fyrhjulsdrivna urmodern till dagens moderna värstingbilar på rallybanorna runt om i världen

    Stig Blomqvists Audi Quattro
    Stig Blomqvists Audi Quattro for förbi innan jag var riktigt redo för rallyfotografering

    Som vanligt under motortävlingar är det roligt att gå genom depåområdet och känna av stämningen. Febrilt mekaniskt arbete varvades med avkopplande kaffedrickande. En och annan bekant att prata med har det blivit den senaste tiden i motorsammanhang, och det är liksom grädden på moset. Trevligt och lärorikt.

    mot SS3 Slottssprinten
    I starten mot transportsträckan till SS3 stod Martin Åberg och Rebecka Jörgensen från Hofors MS redo när jag passerade in mot depåområdet

    Hur gick det i tävlingen då? Jo tack, säkert alldeles utmärkt. Allra fortast, oavsett klasstillhörighet, körde Tobias Johansson med Bo Holmstrand bredvid sig. Paret körde en Mitsubishi med nr 48 på dörrarna och de svischade in 20 sekunder före tvåorna i mål. I totalen var Vrena-sonen Eric Johansson 18:e och blev därmed snabbaste Nyköpings-åkare. Eric kom för övrigt 7:a i sin klass (A, 2WD).

    SMK Nyköping Eric Johansson
    SMK Nyköpings Eric Johansson kom 7:a i sin klass och 18:e i totalen

    Om jag plockar lite bland åkare jag har lite halvkoll på så tvingades Frans Harrén-Söderbäck bryta p.g.a. tekniska problem på SS3. Bättre gick det för Robin Norling i klass 10, 1300 Rallycup. Robin tog sig i mål på 6:e plats i klassen och äventyret i 1300-cupen fortsätter.

    Robin Norling SMK Nyköping
    Robin Norling, SMK Nyköping, går runt och letar efter sin Suzuki Swift. De är små de där rackarna... Eller, nej, han kollar läget för andra åkare efter att själv gått i mål på SS4.

    Du kommer i mitt bildgalleri att se att jag fotade 2/3-delar av bilderna när ekipagen gick in genom portalen i slutet av SS4. Där försökte jag efter bästa förmåga fota alla fordon, men visst, några suddiga exemplar blev det och det ber jag om ursäkt för. Några som passerade direkt efter mållinjen försökte jag panorera som omväxling. Efter ett timslångt och ofrivilligt uppehåll i tävlingen (strul på SS3 vid bil 140-någonting) bytte jag position och fotade vid sista böjen upp mot hoppet och mållinjen.

    målgång SS4 Slottssprinten
    Något att ta sikte på för den som vill gå i mål i Slottssprinten

    Till och från regnade det. Och det ställde som nämnt till det för förarna. Att vissa höll för hög fart på slutrakan innan den avslutande 90-graderskurvan blev jag varse på ett tydligt sätt. Jag stod i vägens förlängning, trygg (?) och säker bakom avspärrningsbandet när Roger Karlsson från Västra Östergötlands MK kom glidande rakt fram i kurvan. En halvhjärtat hopp åt sidan från min sida kändes nödvändigt men Volvon stannade innan den nådde mig och en back-manöver senare var Roger på rätt kurs igen. Lite skraj hann jag dock bli.

    hjärtat i halsgropen
    Västra Östergötlands MK:s Roger Karlsson gav mig en hjärtat-i-halsgropen-upplevelse i rallyts allra sista kurva

    Kanske skulle jag ha tillbringat hela min fotobevakning i den sista kurvan istället för uppe vid det avslutande hoppet. Längst allén upp mot sista böjen och i lervällingen som fyllde kräken fick jag en hel del ganska sevärda bilder (enligt mig själv i alla fall). Nu är det ju så i rally att man alltid känner att man borde stått någon annanstans. Jag gjorde vad jag kunde och du hittar drygt 250 bilder HÄR >>>

    Tack, nu ser jag inte någon motorsporttävling att bevaka på länge. I alla fall inte ur mitt bevakningsperspektiv.
    Tags
    • Slottssprinten
    • Svenska Rallycupen
    • SMK Nyköping
  • Osis Tun men vädret var najs

    Lasse Jansson, onsdag 28 juni 2017, 21:57
    Alla årstider har sina egenheter och sin charm. Måhända får man skrapa duktigt mycket för att bli exalterad under november men där är vi trots allt inte ännu. Att uppsöka en lokal fotbollsmatch en solig kväll i midsommartid är däremot något som ger plus på energikontot. Ingen dallrande högsommarvärme med tung luft att andas för de aktiva och ett alldeles förträffligt ljus när matchstarten är klockan 19.30.

    Funkar för mig.

    midsommarstång Enstaberga IP
    På Enstaberga IP har midsommarstångens ytskikt knappt vissnat sedan firandet häromdagen

    Tisdagen den 27:e juni tog IK Tuns damer emot gästande Älvsjö AIK FF B för seriematch i 10:e omgången av division 2 Östra Svealand. Inför ögonen på de 62 åskådarna såg Stockholmslaget till att ta med sig alla ​tre poängen i och med slutsiffrorna 0-2 (0-1). Det finns givetvis ytterligare några saker att skriva ​kring denna sommarkvällsupplevelse.

    domartrio Enstaberga IP
    Domartrion från Södertälje bestod av huvuddomare Johannes Ellio flankerad av assisterande domarna George Izgin och Simon Khatchadourian

    Drygt halvvägs in i seriespelet är division 2-tabellen en tämligen jämn historia. Den kommer att toppas av katrineholmarna i DFK Värmbol under sommaruppehållet. Laget har samlat ihop 19 poäng men Södersnäckorna, som har en match mindre spelad, kan komma att segla upp i topp vid vinst den 5/8. Efter tisdagens match har även Älvsjös andralag 19 poäng men något sämre målskillnad än Värmbol. I andra änden av tabellen släpar strängnästjejerna i IK Viljan med sina 4 poäng. Närmast över sig har de Mariebergs SK och dessa två lag möts i ett tvättäkta bottenmöte under onsdagskvällen. I det jämna skiktet bakom täten återfinner vi IK Tun med 14 poäng.

    Björnfot och Sannert IK Tun
    IK Tuns huvudtränare Henrik Björnfot ser inte helt bekymmersfri ut under matchen mot Älsvjö på Enstaberga IP. Assisterande Henrik Sannert tittar fram i bakgrunden.

    Det finns egentligen ingenting som pekar på annat än att Tuns damer ska kunna plocka poäng under andra halvan av seriespelet i samma takt som under våren. Annat var det i fjol då det plötsligt tog tvärstopp och hösten blev en enda krampaktig kamp som innebar nedflyttningsstrid ända in mot målsnöret. Laget har två rejäla styrkor, som jag ser det, och det är erfarna förvärv samt inslussningen av allt fler egna produkter. Och så har de ju spetskompetensen i Emmelie Jönsson och Lovisa Ederström. Förstås. Jag har svårt att se något annat än skadesituationen som tänkbar​t hot ​inför hösten.

    Tyvärr var det nog skador som under tisdagen satte de största käpparna i Tun-hjulet. Inledningsvis såg det riktigt bra ut för hemmalaget och under 15 minuter hade man ganska bra kontroll på motståndarna. När sedan ​Hanna Lundmark (f.d. Johansson) tvingades kliva av ställdes både tränarnas matchplan och lagkamraternas förväntade matchbild på ända. En omstuvning senare och anfallsesset Emmelie Jönsson stod i backlinjen. Därefter fick även Lovisa Ederström kliva av, i halvtid, och innan matchen var över tvingades slutligen Melinda Hall utgå. Domin​erande spelare på sina positioner som definitivt sätter avtryck på matcherna.

    Hanna Lundmark IK Tuns avbytarbänk
    IK Tuns Hanna Lundmark grinar illa av sin baksida-lår-skada framför fötterna på bl.a. Ellen Ivehammar, Björn Carlsson och Kjell Hallkvist (samt tidigare Tun-spelaren Erica Thorell, om jag inte ser fel).

    Det spännande med IK Tun är att de har nya talanger att slänga in på planen i de lägen då de etablerade spelarna tvingas halta av planen. Några kända av mig sedan tidigare, andra har klarat sig förbi under min radar. Med självklarhet trampar Johanna Turesson (från Nyköpings BIS numera nedlagda damlag) in. Tyra Lantz, från klubbens unga U-lag, placeras som mittback och inget i hennes uppträdande tyder på varken nervositet eller tveksamheter. Som en iller far kvicksilvret Elin Edberg fram, även hon från Tuns 01/02-lag, och stressar motståndarbackar till misstag.

    Emmelie Jönssons ribbträff
    Närmare än Emmelie Jönssons ribbträff på frispark i första halvlek kom inte IK Tun mot Älvsjö AIK FF B denna gång

    Ett rakt och direkt spelande IK Tun funkar som allra bäst med Emmelie Jönsson som target och anfallare. Den riktiga spetsen försvann alltså mot Älvsjö efter att Emmelie tog Hanna Lundmarks plats i backlinjen. Älvsjö å sin sida presterade riktig klurig fotboll med kvicka väggspel och snabba förflyttningar i kombination med några spelares tvålhala egenskaper i anfallszonen. Halast av dem alla var aviga och giftiga Line Chiara Jukkola. Hon servade Ylva Rodriguez Tidevall fram till 0-1 och i andra halvlek gjorde hon själv 0-2. ​För rättvisans skull ska också nämnas att inte bara Tun träffade virket denna afton, gästerna drog ett stenhårt skott i stolpens övre delar under andra halvlek.

    Ylva Rodriguez Tidevall Älvsjö AIK FF B
    Ylva Rodriguez Tidevall i Älvsjö AIK FF B jublar och tackar för assisten i samband med 0-1 på Enstaberga IP

    Line Chiara Jukkola Tyra Lantz
    Älvsjös Line Chiara Jukkola, som fastställde slutresultatet till 0-2, jagas av Tuns Tyra Lantz i tisdagens division 2-möte

    Den kokta korven i Tun-kiosken var ovanligt god. Solen sken men den riktiga värmen infann sig aldrig. Mitt bildgalleri har denna gång kvällssolen som starkaste ingrediens. Jag tackar alla inblandade för en helt okej division 2-match och efterlämnar mitt arv i form av bilder från matchen HÄR >>>

    Ha en utsökt och läkande sommarvila!
    Tags
    • IK Tun Fotboll Damer
    • Div 2 Östra Svealand Damer
  • 2-dagars folkrace på Björshult

    Lasse Jansson, tisdag 13 juni 2017, 22:39
    Det är hög tid att vädra petroliumångorna ur skallen och återinsätta de röda blodkropparna i blodomloppet istället för bensinen. Motorlasse behöver lämna plats för Fotbollslasse. Med detta skrivet tvingas jag ändå erkänna att jag inte kunde motstå frestelsen att åka till folkrace-festen på Björshultsbanan i helgen.

    folkraceaction
    Action på Björshultsbanan under Mekonomen Vårby racet i helgen

    In i det sista tvekade jag om jag skulle avsätta någon tid för tvådagarstävlingen på Björshult som SMK ​Nyköping arrangerade. Med 180 deltagande ekipage samt en stor och entusiastisk publik var det givetvis ​en tävling som förtjänade uppmärksamhet i form av en bevakning. Om nu jag kan göra den rättvisa är en helt annan femma.

    Björshultsparkering
    All ledig yta inne på tävlingsområdet gick åt till depå vilket gjorde att den tillresta publiken fick finna sig i en promenad från en närliggande odlingsyta som tillfälligt utgjorde parkering

    Nu blev det en helg-kompromiss och jag valde att fokusera min kvarvarande energi på finalpasset som drog igång vid 15.30-tiden på söndagen. Synd för alla deltagare som inte kvalificerat sig till någon av de många finalerna men de som kommit så långt får i alla fall chansen att se sina fordon i mitt bildgalleri. Alltid något.

    proppfullt depåområde Björshultsbanan
    Det proppfulla depåområdet sjöd av liv och aktiviteter när jag kom till Björshultsbanan under söndagseftermiddagen

    Mekonomen Vårby racet, som tävlingen döpts till, maxade antalet deltagare utifrån bedömningen om vad som skulle hinnas med under två hela tävlingsdagar. Dispens för tävlande efter klockan 18 på lördagskvällen gick inte att få. Intresset för folkracetävlingar verkar otroligt stort och säkert fanns det många fler som gärna hade varit med och kört i helgen. Antalet besökare vid banan gjorde att kioskerna tömdes snabbare än beräknat. Nu gjorde kanske inte detta jättemycket med tanke på att söndagseftermiddagen avslutades med regnskurar och man ville nog hellre stå och kura under sitt paraply än att äta en uppblött hamburgare i regnet.

    tävlingsledare
    Inför finalpasset var det oerhört hektiskt för tävlingsled​ningen att räkna ut vilka bilar som skulle göra upp om klassegrarna

    Arrangemanget var stort och för de som av olika anledningar inte kunde vara på plats så direktsändes tävlingen på webben. En lift med kamera på hög höjd bredvid speakertornet försåg alla distansintresserade med ljud och bild. Utöver denna live-bevakning gav lokaltidningen tävlingen utrymme och sedan var jag i gott sällskap av många entusiast-fotografer runt banan (eller på innerplan).

    fotoposition Björshultsbanan
    Min vana trogen tog jag position längst ner på banan i rundeln där jag också hade uppsikt över liften med livekameran

    Det nästintill unika inträffade att det inte dammade när jag besökte en motortävling. Istället fick jag och framförallt kamerorna utstå en hel del väta från ovan. Vatten i måttliga mängder är avsevärt skonsammare mot fotoutrustningen så jag klagar inte. Däremot blev det nog väldigt slipprigt ute på banan för finalisterna som oftast passerade de såphala asfaltspartierna på tvären. Fråga SMK Nyköpings Robin Norling vad som händer om vindrutespolningen slutar funka när leran sprutar från alla håll och kanter. (Han tvingades bryta B-finalen i framhjulsklassen på grund av detta.)

    folkrace regnskur
    Regnskuren ​pågick som tur var inte under hela finalpasset på Björshultsbanan

    Jag blir imponerad över kunnandet hos förarna när det gäller folkrace. Egentligen kan ju precis vad som helst hända i denna motorsportgren. Och hur bra du än kör finns alltid risken att du tvingas bryta. Bilarna är ju liksom inte några monster-WRC-fordon med ett serviceteam som matchar ett Formel 1-stall. När det är dags för finalerna har dessa bilar fått utstå en hel del plågsam behandling under många heat.

    Folkrace - när aerodynamik inte är en issue

    Jag tyckte det blev extra charmigt att se finalerna då bilarna var halvt sönderslagna, misshandlade och knöliga. Många av dem stånkade och hostade, bolmade och knäade. Inte en kvadratmillimeter av karosserna var rena. Ändå står folk i långa köer efter tävlingen, beredda att betala 200 kronor i anbud, för en av dessa fordon. Svårdefinierade till märke och modell när inte en enda originallinje finns kvar från ursprungsritningarna på fabriken. Att merparten är Volvo behöver jag inte skriva, det är underförstått.

    folkrace anbud
    Många, många valde att lämna anbud på någon eller några av de bilar som hade tävlat på Björshultsbanan under helgen

    Det fanns flera insatser på banan som stack ut. Jag såg hemmaåkare som gjorde det bra även om det inte räckte hela vägen. Jag såg klassvinnare som var otroligt säkra. Jag såg vildsinta satsningar och vågade manövrar. Och då var jag endast på plats några få timmar. Folkrace är sannerligen en ypperlig sport. Och drägligt ekonomiskt överkomlig.

    Vi gratulerar följande segrare i de olika klasserna:
    Damer: My Adolfsson, Haninge MK, nr 304
    Juniorer: Dennis Arthursson, Norrköpings MK, nr 203
    Veteraner: Börje Adamsson, MK Ramunder, nr 422
    Seniorer bakhjulsdrivet: Jesper Sundström, Jungnerligans RC, nr 41
    Seniorer framhjulsdrivet: Kim Christensen, SMK Vingåker, nr 128
    samt segraren i Superfinalen: Marcus Svärd, MK Orion, nr 126

    Hela resultatlistan med samtliga deltagare hittar du HÄR >>>

    rullning Johan Andersson
    Johan Andersson, MK Ramunder, bjöd på denna rullning i bakhjulsklassens C-final

    Jag tackar för mig med en länk till ett bildgalleri som innehåller drygt 200 bilder. Du hittar folkrace-galleriet HÄR >>>

    Nu får jag nog ägna fotbollen lite tid så att de inte tror att jag glömt bort dem!
    Tags
    • SMK Nyköping
    • folkrace
    • Björshultsbanan
  • Semifinal för damerna i rugby 7s

    Lasse Jansson, söndag 11 juni 2017, 11:49
    Det är fullt förståeligt att man ideligen tittar sig över axlarna när man fått en rugbyboll i händerna. Det finns ingenting annat som lockar motståndarna så mycket som att få tag på den bollen. Till vilket pris som helst. Du kan antingen göra dig redo för att bli bryskt tacklad till marken eller springa utav bara sjutton. Vill du slippa uppvaktningen kan du förvisso göra dig av med bollen, och det gör du regelrätt genom att kasta den snett bakåt till en lagkamrat som då får motståndarnas fokus. Schysst. Eller annars försöker du sparka bollen åt något håll, och ingen verkar veta vilket riktning den orunda bollen väljer.

    rugbyboll
    Rugbybollens lockelse

    Tjusningen med rugby är stor. Mycket stor. Och det är en alldeles charmant sport att bevaka. Trivsamt förpackad i 7-mannavarianten blir rugbyn än mer publikanpassad med händelserika och intensiva matcher. Rugby 7s är numera en OS-gren och detta ger ytterligare publicitet till sporten.

    Norrköpings Rugbyklubb Troján arrangör semifinal dam
    Norrköpings Rugbyklubb Troján arrangerade 7s semifinal för damerna i Norr under lördagen

    Det börjar närma sig SM-slutspel för den svenska rugbyn 7s. Precis som i fjol avgörs finalsspelet under SM-veckan ​och detta år går tävlingarna av stapeln i Borås den 30/6-7/7. Rugby-finalspelet pågår den 1-2 juli. Damernas semifinalspel har delats in i två regioner, Nord och Syd. Fem lag i varje region ska skalas ner till sammanlagt åtta deltagande lag i SM-slutspelet, ingen större utrensning med andra ord. Jag valde ​att lördagen den 10/6 att åka till Bollspelaren i Norrköping där den lokala rugbyklubben Troján stod som delarrangör till den norra regionens semifinalspel. Samma plats som fjolårets SM-slutspel avgjordes på. Trivsamt.

    Bollspelaren Norrköping
    Bollspelaren är rugbyns hemvist i Norrköping

    Bollspelaren rugby
    En något grådassig himmel gjorde lördagens spel till en lagom varm aktivitet i Norrköping

    I Norrköping tävlade Exiles Ladies, Linköping Ladies (med representanter från Norrköping RK Troján), Enköping RK, Vänersborg RK och Uppsala RFC om fyra platser i finalspelet den 1-2 juli. Samtidigt på Pilevallen i Trelleborg gjorde fem lag upp om den södra regionens platser i finalspelet och anmärkningsvärt där var att fjolårsmästarna Göteborg RF kom sist och därmed inte kommer att försvara sitt guld. För att föregå handlingarna och slutföra stickspåret kring den södra gruppen så gick följande lag vidare därifrån; Kalmar Södra IF, Malmö RC, Lugi RK samt Pingvin RC A.

    sekretariat Bollspelaren
    Sekretariatets plats på Bollspelaren i Norrköping avslöjar ​var SM-veckan arrangerades 2016

    På Bollspelaren spelades fem omgångar och redan tidigt såg man lagens styrkeförhållanden gentemot varandra. Vi få som fanns på publikplats fick se en hel del bra laginsatser, starka individuella prestationer och härlig mental laddning. Det gick också att utläsa hur tufft det är att spela fyra 7-mannamatcher under några få timmar. I sista omgången var det mer "kliv, kliv, överlev" än skönspel. Lag som egentligen var underlägsna sin motståndare lyckades streta emot riktigt bra på ren och skär vilja.

    publik Bollspelaren
    Man lyckades nog inte nå ut till allmänheten i Norrköping kring detta arrangemang och läktarna stod tämligen tomma under semifinalspelet

    rugbykiosk Bollspelaren
    Partytältets tak över kiosken på Bollspelaren kom till nytta då det duggregnade lite i slutet av tävlingen

    Dagens alla matcher bjöd på totalt två gula kort och mindre än en handfull skadeavbrott. Båda dessa detaljer förvånar mig som erfaren fotbollsbevakare. I min värld skulle matcherna vara helt förryckta av utvisningar och rullande i gräset på grund av smällar man fått. I rugbyvärlden tar man en smäll med jämnmod och sällan eller aldrig tappar man humöret. Befriande och en hel del likt handbollen som har samma livsåskådning.

    skador rugby
    När det väl inträffar en skada i rugbyn kan man utgå från att den drabbade inte kan delta något mer i spelet den dagen

    rugbyskavank
    Äsch då, det är bara en liten skavank

    När samtliga lag spelat fyra matcher vardera, alla mötte alla med andra ord, så kunde vi summera tabellen enligt följande:
    1. Exiles ladies, 8 poäng
    2. Vänersborg RK, 6 poäng
    3. Uppsala RFC, 4 poäng
    4. Linköping Ladies, 2 poäng
    ---------------------------------
    5. Enköping RK, 0 poäng

    Den officiella tabellen hittar du här >>>

    Stockholm Exiles ladies
    Segrande Stockholmslaget Exiles ladies i semifinalspelet på Bollspelaren i Norrköping

    Exiles ladies tog sig alltså genom semifinalspelet som fullpoängare. De övertygade verkligen och hade en oerhörd rörlighet och flyt i sitt spel. Att Enköping RK förblev poänglösa är inte helt rättvisande då de minsann visade prov på stort kunnande. Inget lag som föll ur rugby-ramarna med andra ord.

    rugbyaction
    En stor dos av rugbyaction fastande på kamerans minneskort

    Jag delar glatt med mig av ett bildgalleri från lördagens semifinalspel. De 177 bilderna visar förhoppningsvis upp all action som rugbyn har att erbjuda. Du hittar bildgalleriet HÄR >>>

    Stort lycka till för alla deltagande lag i det kommande SM-slutspelet!
    Tags
    • Rugby
  • När rallyt kom till byn

    Lasse Jansson, söndag 04 juni 2017, 14:29
    Med åren har det blivit svårare och svårare att få acceptans för att genomföra rallytävlingar på våra grusvägar. Markägare och vägsamfälligheter är helt enkelt inte lika sugna på att upplåta ​vägsträckor för motorsporten. Även om vägarna återställs efteråt. (Det handlar om ganska stora summor som arrangören måste lägga ut för att hyvla vägarna till ursprungligt skick. Jag hörde under lördagen talas om belopp runt 60-70 000 kronor för Gästabudstroféns 6 specialsträckor.) En annan sak som jag tror långsamt ändras till det sämre är allmänhetens vett och etikett i samband med rallytävlingar. Till exempel att parkera sin bil på anvisad plats och inte på ställen som försvårar utryckningsfordons framfart. Är rally som folklig publiksport på väg att försvinna?

    ss 4 Gästabudstrofén 2017
    Delar av den för stigtomtabor så bekanta Salingerundan var avstängd under lördagen eftersom specialsträcka 4 lagts på denna grusväg

    En månad tidigare än vad som skett de senaste åren arrangerade SMK Nyköping sin klassiska Gästabudstrofé på grusvägar i södra Södermanland. Om vi ska benämna tävlingen rätt så heter den Heda Gästrabudstrofén och då vet man också vilket företag som är huvudsponsor till rallyt. Gästabudstrofén är deltävling nummer två i Svenska Rallycupen som i år består av totalt 7 deltävlingar.

    gamla stations- och industriområdet
    Det gamla stations- och industriområdet i Vrena sjöd av liv under lördagen

    Vrena är på många sätt speciell som ort. Det är mycket "före detta", "gamla" och "förr i tiden" när man pratar om platser i byn. Å andra sidan har orten många fördelar och en alldeles särskild Vrena-anda. Motorsport står också högt i kurs hos Vrena-borna och en lämpligare plats som centrum i en rallytävling är svår att hitta i Södermanland. Nu valde SMK Nyköping att förlägga Gästabudstroféns start och depåområde i Vrena och därmed utgjorde byn mellan Hallbosjön och Långhalsen själva epicentrum i rallytävlingen ​under ett intensivt dygn. Närliggande småorter fick också delar av kakan då tävlingens 6 specialsträckor placerades i utkanten av Ripsa, Bettna, Stigtomta, Stavsjö och slutligen Björkvik.

    Strandängen gamla bandyarenan
    Vid den gamla bandyanläggningen Strandängen skedde starten i Gästabudstrofén

    Det är inte bara de tävlande som behöver förbereda sig och sina fordon inför en rallytävling. Arrangörens arbete med allt från ansökningar till funktionärsbemanning av stationer, material, trycksaker, säkerhet m.m. tar enorm tid med en absolut deadline vid tävlingsstart. Då måste allt klaffa och vara på plats. En så pass stor tävling som Gästabudstrofén är inget man rakar av på en fikarast. För att klara av det stora behovet av funktionärer under rallyt samarbetar SMK Nyköping med närliggande orter såsom t.ex. Flen och Katrineholm. När de har tävlingar är det "bara" att bjuda igen för SMK Nyköpings medlemmar.

    startredo deltagare Gästabudstrofén
    Strax efter klockan 09.00 på lördagsförmiddagen stod de första ekipagen redo för starten klockan 10.00 nere på Strandängens gräsmatta

    För den som av någon anledning inte tål Volvo innebär moderna rallytävlingar stor risk för grava utslag och klåda. Det svenska bilmärket dominerar bland ekipagen. Nu fanns det givetvis många andra bilsorter ute på specialsträckorna och transportsträckorna och ville man se fyrhjulsdrivna fartmonster eller klassiska godingar fanns det även sådana exemplar i det cirka 160 bilar starka startfältet.

    Gästabudstroféns depåområde
    Runt den nedlagda fabriken i Vrena trängdes servicebilar och rallybilar inför starten klockan 10.00

    Det lilla jag vet om rally är inte värt att nämna. Egentligen. Men inför denna traditionella rallytävling har jag förstått att det finns fler i min omgivning som vet ännu mindre om rally. Jag har förklarat specialsträckor, transportsträckor, tävlingsregler och bilar för nyfikna åhörare. Kanske är det så att jag under min uppväxt ute i Bränn-Ekeby fick min beskärda del av både sommar- och vinterrallyn. En sak som är avsevärt bättre idag är resultatrapporteringen. Under lördagens tävling gick det att löpande få sträcktider och placeringar från www.tavlingsconsult.com. Resultatet efter årets Gästabudstrofé hittar du hos dem i efterhand via denna länk. Förr stod man som ett levande frågetecken i skogen när en bil passerade.

    transportsträcka
    Bakom Djälps lada dyker en bil upp på transportsträckan mellan ss4 och ss5 (via Enstaberga och gamla E4:an till Stavsjö)

    Mitt upplägg för detta års rallytävling var att skaffa bilder från start- och depåområdet i Vrena på morgonen. Därefter ville jag ha några bilder från starten av specialsträcka 4 eftersom min plan var att stå i slutet av denna sträcka och fota hela det kvarvarande startfältet. Den geografiska närheten för mig som stigtomtabo var ypperlig och sträckans första starttid var klockan 13.20. Perfekt.

    Ryanair inflygning Skavsta
    Att fota rally bakom Djälp innebar också att man hade Skavsta inom ett par stenkasts avstånd

    När jag gick upp mot Stora Ramshult på Salingerundan var det för att få en bild på startlinjen för ss 4. Ett par funktionärsbilar stod på vägen och givetvis var Stora Ramshults ägare framme för att prata med dem. Man kan lugnt säga att han vet en del om motorsport den där Gummse. Nu är rallycross hans gren men han tyckte i alla fall att de där rallyåkarna kunde ha fått åka över hans gårdsplan för att ta sig vidare mot Salinge. Nu blev det inte så utan sträckningen låg på utsidan av gården. Man kan inte alltid få som man vill, Lars-Johan.

    Stora Ramshult Gummse
    Stora Ramshult egen rallycross-kung Lars-Johan "Gummse" Gummsesson var givetvis framme och pratade med ett par av SMK Nyköpings funktionärer vid starten av ss 4

    Snacket på byn var annars den obehagliga och olyckliga brand som tidigare på lördagsmorgonen härjat på Bagghult. Boningshuset brann ner och det fanns risk för att alternativvägen för utryckningsfordon för rallytävlingen på ss 4 skulle hindras. Nu utgjorde detta inget hinder och sträckan behövde inte strykas. Jag hade de rykande ruinerna framför ögonen hela tävlingen där jag stod och fotade och det är få saker som ger såna obehagskänslor som husbränder. Usch. Ingen kom till skada denna gång och det är en tröst mitt i allt elände.

    Bagghult ruiner
    De pyrande resterna av Bagghult och en skorstensmur var det enda som var kvar efter boningshuset

    Hemmaförarna lyckades bra i årets upplaga av Gästabudstrofén. I klass 4, C-förare 2WD, vann Hampus Jakobsson. Inte illa för en ung och omskolad rallycrossåkare. I den mindre klass 7 C-förare/Grupp E vann Alexander Broberg. Robin Norling tog en fin 2:a-plats i klass 10, 1300 Rallycup. En lika fin placering tog Andreas Hultström i klass 5. Pallplatser i form av tredjepriser gick till Vrena-sonen Eric Johansson i klass 2, Michael Svärdh i klass 8 samt till Nicklas Gustafsson i klass 7. Jag hänvisar ännu en gång till resultatlistan via denna länk för en komplett bild över hur det gick för alla förare.

    Jag valde alltså att endast stå på en enda punkt vid denna rallytävling. Prioriteringen var att försöka få med alla kvarvarande ekipage. Om jag jagat halva Södermanland runt, eller för den delen valt att försöka flytta på mig efterhand som specialsträcka 4 avgjordes, skulle jag ha missat fler fordon än vad jag skulle lyckas fota. Nu hittade jag ett hörn av världen där jag som bäst kunde få tre olika vinklar och avstånd till de förbipasserande fordonen.

    Robin Norling SMK Nyköping
    Första synliga kurvan där det i denna bild är Robin Norling som kommer ångande

    Hampus Jakobsson SMK Nyköping
    Efterföljande storsväng förevisas i bilden av Hampus Jakobsson

    Eric Johansson SMK Nyköping
    Slutligen fanns den raksträcka som tillät mig att försöka panorera då rallybilarna for förbi. I denna bild är det Eric Johansson som fastnat på bild. I bakgrunden ser du gården Hjälma.

    Jag valde position utifrån möjligheten till olika vinklar men allra mest för att det illgula rapsfältet var en åtråvärd komponent i rallybilderna. I mitt bildgalleri har jag, förutom de allra först passerande bilarna, lyckats publicera två biler per tävlande. Det blir onekligen mastigt, tjatigt och enahanda att se samma böj och rapsfält i bild efter bild men på detta sätt blev det så "rättvist " som möjligt för alla deltagare. Du hittar mitt bildgalleri med 312 bilder HÄR >>>

    Detta var utomordentligt trevligt. Måhända har jag en och annan åsikt att framföra till SMHI som utfärdat en molnig men regnfri dag. Den sista timmen frös jag så förskräckligt om fingrarna i det tilltagande regnet att lag nästan inte lyckades ända inställningar på kameran.

    Har du inte sett rally någon gång måste du givetvis bege dig ut i den svenska klorofyllen och ta del av denna eminenta sport. Punkt.
    Tags
    • Svenska Rallycupen
    • SMK Nyköping
    • Gästabudstrofén
  • Torsdagsrallyt ur mitt perspektiv

    Lasse Jansson, lördag 27 maj 2017, 15:38
    För mig har det alltid varit självklart att poängtera att det är mitt perspektiv som kommer fram när jag bevakar och rapporterar om sporthändelser. Allt är i olika grad subjektiv​t och ​efter torsdagens upplevelser på Ekebybanan utanför Eskilstuna blir det ännu svårare att vara objektiv.

    Rallylasse
    För en kort stund blev jag Rallylasse istället för Fotbollslasse

    Opel Ascona JP Racing
    Här är den rallybil jag fick sitta med i under ett heat av Eskilstuna Sprintcup. JP Racing-stallets Peter Johansson har en riktig pärla i denna Opel Ascona från 1981, 2410 cc och 280 hk som ska förvaltas på bästa sätt längst ​banorna den far fram på.

    Eskilstuna MK arrangerade på Kristi Himmelsfärdsdagen den andra deltävlingen i Eskilstuna Sprintcup och tävlingen gick under namnet Torsdagsrallyt. En rallysprint där man åkte på den 2,1 km långa Ekebybanan (i Hällbybrunn) utan noter. Det sistnämnda öppnade upp för mer annorlunda konstellationer i rallybilarna än brukligt då någon kartläsare inte behövdes. Det är dock inte så enkelt att vem som helst kan sätta sig på passagerarplatsen i rallybilen. Nej, en tillfällig licens måste lösas i tävlingssekretariatet.

    EMK temporärlicens
    En temporärlicens löstes åt mig på torsdagsmorgonen för att jag skulle få sitta med under ett heat av rallysprinten. Notera även den enorma mängd pokaler som är uppradade i bortre delen av rummet. Något som skulle delas ut senare under dagen till välförtjänta pristagare i alla olika klasser.

    Redan i februari bjöds jag in att delta som passagerare under ett av heaten i torsdagens tävling. Den framåtsträvande och offensiva Peter Johansson i JP Racing-stallet tackade på detta sätt för bilder jag tagit och dessutom gav han mig en upplevelse att bära med mig för all framtid. Utöver en betydligt större förståelse för motorsporten fick jag även en djupare insikt i depålivet och allt som är runt omkring en tävling. Ovärderlig erfarenhet för mig som då och då bevakar motorsport.

    baninspektion Ekebybanan
    Förarna gick längst banan under torsdagsmorgonen för att memorera sträckningen

    Sprintcupen förarmöte
    Med en halvtimme kvar till första start genomfördes ett kortare förarmöte klockan 09.30 på Ekebybanan

    Mitt fokus denna tävling var naturligtvis det egna åket i en rallybil. Inte alla förunnat att få uppleva en sådan sak. Nu åker jag sällan någonstans utan kamera och givetvis försökte jag bitvis dokumentera tävlingen när jag ändå fanns på plats. Mitt huvudintresse låg på JP Racing-stallet vilket gjorde att den första hälften av startfältet blev fotograferad men jag släppte fokus för de med startnummer på den andra halvan. Cirka 130 ekipage deltog och tyvärr missade jag åkbilder på t.ex. SMK Nyköpings bäst placerade deltagare. Mer om det lite längre ner i texten.

    Ekebybanans depåområde
    Myllret, mullret och trängseln i depåområdet på Ekebybanan var påtagligt

    Med sin stora servicebuss stack JP Racing ut i depåområdet. De rullade in med bussen redan under onsdagskvällen och kunde då göra den obligatoriska besiktningen av bilen samt i lugn och ro gå baninspektionen. Jag dök upp vid 08.30 på torsdagsmorgonen för att fixa den tillfälliga licensen samt testa ut overall, hjälm, provsitta bilen för fyrpunktsbältets skull m.m.

    serviceplats i depå för JP Racing
    JP Racings serviceplats på depåområdet låg en bit från de övriga deltagarna

    Då jag satt på passagerarplats redan i första heatet och Peter hade startnummer 8 var det snabbt dags för eldprovet. Ner med ändalykten i racingstolen, tajta till fyrpunktsbältet och koppla in sig på intercom-utrustningen. Efter att vi rullat genom depåområdet till starten bakom en långt hus värmdes motorn upp till bra arbetstemperatur. De följande dryga 2 minuterna av mitt liv tillbringades i ett adrenalin- och lyckorus ackompanjerad av ljudet från den härliga motorn, de ideliga växlingarna på den extremt knixiga banan och handbromssvängarna på den nyvattnade och sladdriga underlaget. Att se detta utföras gav mig än större respekt för alla förare där ute på banan. Minsta ouppmärksamhet eller oförsiktighet bär käpprätt och bokstavligen åt skogen. Att sitta fast som i ett skruvstäd var verkligen nödvändigt men tillsammans med bilens störtbåge kändes det ytterligt tryggt när Peter med säkert handlag rattade oss genom heat 1.

    Peter Johansson Opel Ascona JP Racing Ekebybanan
    En panorering från heat 2 med Peter Johansson bakom ratten på sin Opel Ascona

    Under heat 2 av Torsdagsrallyt satt SMK Nyköpings ordförande Hampus Juteryd med i bilen och i det avslutande heatet åkte Peters sambo Rosemari Nilsson med. Parallellt med mina försök att smälta intrycken umgicks jag med övriga stallmedlemmar i depån men sökte också upp ett par olika positioner längst banan för att fota tävlingarna. Där andra satt och åt Skogaholmsmackor med stekta ägg kunde vi njuta av lyxen med hemlagad mat. Aldrig har väl lasagne med fräsch sallad smakat så gott. Tack!

    Eskilstuna Flygklubb intilliggande flygfält
    Det intilliggande flygfältet tillhörande Eskilstuna Flygklubb innebar ett stort antal landningar genom trädtopparna under dagen

    Jag hörde Peter beklaga sig en aning över underlaget på banan före och efter första heatet. Den nyvattnade banan var slipprig. Nu genomfördes de tre heaten konsekvent med samma startordning och varje gång var det nyvattnat när de med lägst startnummer skulle köra. Det var inget jag hörde något negativt om men i min värld borde det ha haft en viss inverkan på resultaten. Nåväl, det dammade så det räckte och blev över i grytan som det gamla stenbrottet utgör, och vattnandet av banan var absolut nödvändig för att vi på sidan inte skulle försmäkta helt.

    publik Ekebybanan
    Huvuddelen av publiken höll sig på kanten till grusgropen och undvek således den värsta anstormningen av damm

    motorsportsdamm
    Motorsportdammet är ett gissel för publiken och mina kameror

    Ekebybanan Eskilstuna
    Runt kanterna och nere i det gamla stenbrottet sträcker sig Ekebybanan utanför Eskilstuna

    dammbekämpning Ekebybanan
    Vatten är en tillfällig lösning på dammproblematiken

    Jag fick i depån lära mig att mekaniska haverier hör motorsporten till. Något man lär sig acceptera utan att få en mental härdsmälta. Att meka som en galning mellan heaten är en sak men när det tar stopp på riktigt tar man det uppenbarligen med jämnmod. En plågad plånbok skulle i alla fall ge undertecknad hjärtsvikt om något rasar under en tävling.

    Christoffer Chribbe Haglund
    Christoffer "Chribbe" Haglund, startnummer 44, fick kasta in handduken under heat 2

    Hampus Jakobsson JP Racing
    Likaså fick Hampus Jakobsson bryta tävlingen under heat 2

    Bäst bland ekipagen som på något sätt var kopplade till JP Racing denna gång blev Mikael Jakobsson med Jonny Ekholm bredvid sig i en Volvo 740. De kom på 5:e plats, 11,2 sekunder efter täten, i klass 2 A-förare övriga 2-hjulsdrivna. I den klassen kom Peter Johansson 8:a (av totalt 15 placerade fordon). Peter ​lyckades kapa 2-3 sekunder för varje heat han körde vilket innebär att dödvikten han släpade runt banan i första heatet inte var till någon direkt fördel...

    Mikael Jakobsson SMK Nyköping
    Mikael Jakobssons Volvo 740 i heat 3, strax innan målgång

    Vad fick den månghövdade publiken runt banan se för övrigt av framgångsrika SMK Nyköpings-åkare? Ett par resultat sticker ut lite extra och ska givetvis uppmärksammas här i bloggen. Det finns givetvis massor av bra insatser från lite olika håll av startfältet. Jag noterar t,ex. att Pontus Florin från Eskilstuna MK i tredje heatet med sin Honda Civic Type R3 kom i mål på en tid under 2 minuter (1:58.5) och han vann klass 2 C-förare, övriga 2-hjulsdrivna. Bilarna i den fyrhjulsdrivna klassen klarade banan som snabbast på tider runt 1:50. Nu har jag en lokal vinkel på detta och lyfter istället Frans Harrén Söderbäck och Johan Karlsberg i klass 3, A-B-förare, 0-1400 cc som kom trea (och leder Eskilstuna Sprintcup i sin klass efter deltävling 2).

    IMG_7391_FransHarrénSöderbäck
    Frans Harrén Söderbäck och Johan Karlsberg i en Suzuki Swift

    Allra bäst gick det för Adam Carlsson och enduro-killen Rasmus Stenbacks (som passade på att åka med på den plats som annars brukar fyllas av Jens Jakobsson när det handlar om kartläsning). De vann klassen 3, C-förare, 0-1400 cc och är verkligen att gratulera till en fin tävling. Här brast det i min uppmärksamhet och koll på övriga SMK Nyköpings-ekipage under tävlingen och jag har ingen egen bild på bilen men får tacka Anders Carlsson för nedanstående bild. Komplett resultatlista från tävlingarna hittar du här.

     Adam Carlsson Rasmus Stenbacks
    Rasmus Stenbacks och Adam Carlsson segrade i sin klass under andra deltävlingen i Eskilstuna Sprintcup. Foto: Anders Carlsson.

    En förträfflig dag på Ekebybanan nådde sitt slut och jag kunde lätt febrig åka därifrån med ett belåtet leende på läpparna. Jo, jag hade feber på vägen hem och den har inte släppt ännu, ett par dagar efter tävlingen. Nu tror jag att jag ska skylla på förkylningen och inte bilåkandet. Denna upplevelse gav mig så mycket större förståelse för motorsport i allmänhet och rallysprint i synnerhet. Utöver ett antal bilder som jag levererat direkt till JP Racing finns ett bildgalleri med knappt 200 bilder från tävlingarna som du hittar HÄR >>> Jag påminner om att det i huvudsak är den första hälften av startfältet som fastnat på mitt minneskort denna gång.

    Tack!
    Tags
    • Sprintcupen
    • SMK Nyköping
  • Sprint-DM i OK Hällens regi

    Lasse Jansson, lördag 20 maj 2017, 12:12
    Det fanns för mig flera goda skäl att besöka torsdagens Sprint-DM i orientering:
    * Jag har tidigare varken sett eller bevakat någon orienteringstävling.
    * Sprinttävlingar är kompakta och lättöverskådliga.
    * Nyköping som tävlingsarena ligger i mitt närområde.
    * Lokalpatriotiskt håller jag alltid på OK Hällen som arrangerade denna tävling.
    * Vädret var suveränt och den skira grönskan i mitten av maj är underbar.
    * Johan Eriksson i OK Hällen ville ha mig på plats. "Tvingade" är ett för starkt ord... typ.

    Sprint-DM målområdet Folkungavallen
    Målområdet bakom Folkungavallen under torsdagens Sprint-DM i orientering

    OK Hällen
    Stigtomtas bidrag till orienteringsvärlden är OK Hällen

    Johan Eriksson OK Hällen
    Johan Eriksson lade ut en krok som jag nappade på. Där har du den direkta orsaken till att jag bevakade Sprint-DM.

    Orientering är den mest sociala sport jag kan komma på. Trots att det till syvende och sist är en individuell idrott. Nu tävlar man många gånger i lag då det är stafetter men det är trots allt bara du som springer, bara du som ska snubbla fram i eländig terräng och bara du som tar beslut om vägval när du närapå svimmar av syrebrist samtidigt som du fipplar med kompassen och tummar på en ständigt felvänd karta.

    orientering i stadsmiljö
    Orientering i stadsmiljö är mer tillrättalagd än ute i terränglådan

    Orientering är extremt inkluderande. Här känner man att alla är välkomna. Säg de sporter där dessutom verkligen alla oavsett ålder tävlar sida vid sida?! Med de olika åldersklasserna kan alla hitta sin nivå att tävla på utifrån sina förutsättningar. Potentialen att vara bidragande till folkhälsan är därmed stor, mycket stor.

    gammal som ung
    Sida vid sida, gammal som ung

    Det finns massor jag inte vet eller förstår om orientering. Fördomar om skynken i skogen där de tävlande duschar och sitter på holken efter avslutat tävlande frodas i mitt inre. Likaså går jag i förvissningen att en orienterare drar på smilbanden först när det är snöblandat regn, en halvmeter lera och allmänt usla väderleksförhållanden. Gärna i kolsvarta natten också. Förmodligen stämmer inte detta helt och hållet... Det är hur som helst en av de mindre glamorösa sporterna och insatsen för att tillhöra världseliten står inte i paritet med den mediala uppmärksamheten och den ekonomiska vinningen.

    ökontroll
    En av torsdagskvällens kontroller var placerad på en ö ute i Nyköpingsån

    Sprint-DM lockade till sig drygt 300 startande varav 292 stycken hittade tillbaka (!) till målet på ett korrekt sätt. Målområdet bakom Folkungavallen samlade upp många av de tävlande där också tävlingssekretariatet fanns. OK Hällens kiosktält drog lika mycket uppmärksamhet som start- och resultattavlan. Allmänt trevligt, enligt min uppfattning. Jag noterade också att man inte är en riktig orienteringsklubb om man inte har en enorm strandflagga som signalerar för omvärlden var man håller hus för stunden.

    Eftersom jag var ute i någorlunda god tid till första tävlingsstart klockan 18.45 förhörde jag mig om den ungefärliga bansträckningen. Jag gick den i omvänd ordning och spanade in placering​arna av några kontroller. Slutligen hamnade jag vid starten som placerats i Landstingshusparken.

    startområdet Landstingshuset
    De startande slussades från Folkungavallens ingångsport till Landstingshuset där de sedan släpptes iväg mellan klockan 18.45 och ca 19.30

    OK Hällen är rutinerade och erfarna när det gäller att arrangera stora orienteringstävlingar. Deras eg​na tävling Stigtomtakavlen gick av stapeln under Långfredagen och Påskaftonen detta år och då höll man till vid Dambroängen utanför Ålberga. I kyla och snö. Då var det säkert extra många orienteringsleenden i ​startleden.

    orienteringsstart
    Startredo. Många fokuserade ansikten då kartan greppats och man hade en stund att läsa in sig innan det var dags att lägga benen på ryggen.

    Jag fotade en liten stund vid starten innan jag gick med i strömmen av orienterare genom parken och ut mot Repslagargatan. Med sikte mot gamla fängelset vek jag sedan av till vänster för att slutligen komma till Fors Fabriker och en vacker sträcka av Nyköpingsån. Det blev några bilder på de tävlande här och där men någon heltäckande dokumentation över tävlingen var helt omöjlig för en ensam fotograf att få till. Då hade jag nog behövt stå vid målgången eller starten hela tävlingen.

    sista kontrollen in mot mål
    Sista kontrollen in mot målrakan med Nyköpings Lasarett och en nedgående sol i bakgrunden

    Precis som under en rallytävling stod jag och såg de tävlande passera en efter en utan att jag hade någon som helst koll på huruvida det gick bra eller dåligt. Det blev inte lättare för mig som orienteringsnovis att de tävlande saknade nummerlappar, nu visste jag garanterat inte vem som var vem. Några lokala Stigtomtakändisar såg jag dock i vimlet, en tröst så god som någon.

    Peter Öberg OK Hällen
    Peter Öberg, OK Hällen, hyfsat känd i orienteringssammanhang och numera glad motionär

    Johanna Engström OK Hällen
    Johanna Engström i OK Hällen är framgångsrik. Under Sprint-DM blev det en andraplats i D21, 5 sekunder efter segrande Lisa Andersson från Ärla IF.

    Ella Stenils OK Hällen
    OK Hällens Ella Stenils känner jag givetvis igen, hon är ju en av 02:orna i "mitt" fotbollslag

    Banlängden varierar utifrån tävlingsklass. Nu tycktes det som om de mest framgångsrika oavsett sträcka kom i mål ​efter ungefär 15 minuter. Intensivt och varje litet misstag i vägvalet blir direkt utslagsgivande. Sprint-disciplinen har onekligen sin charm. Analyserna efteråt var säkert behövliga för att ta lärdom till nästa gång. OK Hällens banläggare har fått beröm efteråt då de tävlande verkar ha tyckt att det var en bana som bjöd både klurigheter och rolig orientering.

    vägvalsanalys
    Direkt efter målgången var vissa helt uppslukade av vägvalsanalysen

    Hur tävlingen gick i alla klasser och hur startfält m.m. såg ut kan du se med hjälp av denna länk, väldigt informativt och tydligt presenterat. Jag nöjde mig under kvällen bakom Folkungavallen att titta när de yngre deltagarna valde från prisbordet. Många svåra val som behövde göras även där.

    prisbord
    Prisbordet efter genomfört lopp i Sprint-DM

    resultatlistor Sprint-DM
    Resultatlistor häftades upp vartefter klasserna summerats

    Jag var inte ensam att bevaka torsdagskvällens sprint-tävling. Södermanlands Nyheters egen orienteringsexpert Tomas Larsson gjorde vad han kunde för att hämta in resultat och tankar från tävlingen. Mitt fokus var nog mer på att hämta in bilder än något annat. Som vanligt med andra ord.

    Tomas Larsson SN
    Södermanlands Nyheters Tomas Larsson intervjuar i målområdet

    Mina ansträngningar med kamerorna under Sprint-DM resulterade i ett bildgalleri innehållande 171 bilder. Långt ifrån heltäckande. Hade du tur eller otur slapp du vara med på bild. En sak är säker, deltagarnas fighting face i slutspurten var givande att fota. Sedan får man se upp när det kommer till bilder på löpande deltagare, det finns nog ingen som ser bra ut om man fotar dem precis i en stegisättning. Jag har försökt att vara hänsynsfull när det gäller urvalet av bilder :-) Du hittar bildgalleriet HÄR >>>

    Detta var första gången jag såg en orienteringstävling men det får absolut inte vara sista gången. Tack!
    Tags
    • Orientering
    • OK Hällen
  • Bissarna måste fortsätta leta

    Lasse Jansson, måndag 15 maj 2017, 22:18
    Med synintrycken från lördagens besök vid Råbyborgen färskt på näthinnorna besökte jag jätteanläggningen Rosvalla under söndagen för match mellan Nyköpings BIS och Vasalunds IF i div 1 Norra. Idyllen och välbehag​et från den skira vårgrönskan under Råbys björkar byttes mot något helt annat på den sterila plastmattan i skuggan av höghusen och sporthallen. Industriell fotboll på division 1-nivå, där man inte sticker under stol med att Bissarna ska/kan användas som skyltfönster och språngbräda i fotbollskarriären. Det är sporten fotboll det handlar om, både i division 5 på Råbyborgen ​och i division 1-spelet på Rosvalla, men produkten, villkoren och utstrålningen ​har så oerhört olika ansikten.

    Rosvalla KGARegntunga skyar över Rosvalla innan division 1-matchen i söndags

    De 100 kronorna i entréavgift kan jag leva med att betala. Jag inser vidden av omkostnader inom Nyköpings BIS ​med division 1-laget i spetsen. Elitsatsning, med allt vad det innebär, kostar. Men på ett helt annat sätt än det som slantas upp på Stigtomta IP eller Råbyborgen finns en förväntan om valuta för pengarna när Nyköpings BIS (eller för den delen t.ex. Onyx allsvenska innebandylag) står på ena planhalvan. Det ska dock inte per automatik innebära att det är fritt fram att hacka, kritisera och onyanserat påtala svagheter, fel och brister. Jag ska försöka stå över det.

    publik Bissarna Rosvalla KGA
    Totalt 185 betalande åskådare räknades in till seriematchen mot Vasalunds IF

    Division 1-laget Nyköpings BIS har denna säsongsupptakt haft den stora fördelen att komma igång med tävlingssäsongen betydligt tidigare än sina seriekonkurrenter. Med stor skicklighet tog man sig förra året fram till Svenska Cupens gruppspel där motstånd i form av allsvenska och Superettan-lag väntade. Detta faktum övertygade åtminstone mig att det skulle ge omedelbar och positiv effekt i seriespelet. Precis som säsongen 2013 (då som nykomlingar i division 1 som gav en stark 3:e-plats i slutänden). En inledande seger i seriepremiären har följts av fyra raka förluster, söndagsmatchen mot Vasalund inräknad. Och icke att förglömma semifinalförlusten, efter förlängning och straffar, i DM mot division 2-laget Södertälje FK. Den sistnämnda matchen hade nytt spel i Svenska Cupen som lockbete och visar tyvärr upp bristen på förmåga, slagkraft och självförtroende i laget för stunden. Jag tror den förlusten sved en hel del.

    Lagkapten Dago Funes Nyköpings BIS
    Tungt för Nyköpings BIS lagkapten Dago Funes och hans lagkamrater just nu

    Söndagens motståndare Vasalunds IF var täta defensivt och raska att slå om till anfall så fort tillfälle gavs. Bollvinst, enkelt de gånger Bissarna slarvade, som följdes av blixtrande omställningar. I det stora hela kändes det som om Vasalunds IF var det bättre laget, de vann välförtjänt och siffrorna 3-1 är inte direkt otydliga.

    livesändning Nyköpings BIS
    Niklas Hjelm, Rol​le Berge och Magnus Karlsson gör sig redo för livesändningen av Bissarnas möte mot Vasalund

    bollkajsor Nyköpings BIS F04-05
    Bollkajsorna från Nyköpings BIS F04-05 skötte sig alldeles utmärkt under en match som delvis ​bjöds på regn

    Robin Andersson Fredrik Hansson Augin Melki
    Huvuddomare Fredrik Hansson med assisterande domarna Robin Andersson och Augin Melki vid sin sida

    0-1 i 8:e minuten kom efter ett anfall på Bissarnas vänsterkant där en retur efter skott enkelt rakades in i mål av Vasalunds Luka Dobrijevic. Det följdes av 0-2 i 18:e minuten efter slarv och bolltapp hos Bissarna på mittplan, målskytt Lamine Nekrouf. Bissarna hade en rejäl målchans i andra halvlek och då stod matchuret på exakt 40 minuter. Med rödblåa ögon kan trots 0-2 i paus de avslutande 7-8 minuterna av första halvlek ses som positiva.

    Lamine Nekrouf Vasalunds IF
    Vasalunds Lamine Nekrouf hissas av måljublande lagkamrater på Rosvallas konstgräsplan efter gästernas andra mål

    Om Bissarnas första halvlek var en aning trevande och geistlös (i mina ögon) var den andra halvan betydligt bättre. Som vanligt när en motståndare står på andra sidan kan det också ha varit deras prestation som förändrats. Bissarna bytte i pausen in Calle Björk (istället för Andrew Jean-Baptiste) och då fick man betydligt mer att säga till om högre upp i planen. Anfallsvågorna skedde inledningsvis på högerkanten där Lennart Johansson ideligen trampade uppåt och bedrev inläggsspel. Sedan skedde ett skifte och Samuel Kroon blev aktiverad tillsammans med Enis Ahmetovic på Bissarnas vänsterkant. Samuel sprang till sig en vådlig kramp och byttes ut i 84:e minuten då Mohamed Nakouri kom in. Dessförinnan hade även Oscar Karlsson bytts ut till förmån för Christian Kouakou.

    John Wall Nyköpings BIS
    John Wall, huvudtränare i Nyköpings BIS, gav positionsdirektiv till spelarna under första halvlek

    Brian Clarhaut Nyköpings BIS
    Även Brian Clarhaut, assisterande tränare i Nyköpings BIS, klev ut i den tekniska zonen emellanåt

    Trots spelmässiga steg i rätt riktning för hemmalaget var det åter gästerna som nätade. "Enkelt" slogs en boll in bakom Bissarnas backlinje och 3-0 gjordes av Vasalunds Patrick Amoah. Med 72 minuter spelade kändes det som att Vasalund hade matchen helt under kontroll, särskilt som de inte bjudit på något i sitt kompakta försvarsspel. Bissarna gav visserligen inte upp men mer än ett tröstmål blev det inte denna gång. Reduceringen till 1-3 skedde efter ett inlägg från Samuel Kroon på vänsterkanten till en språngnickande Simon Esséus i 75:e minuten.

    Patrick Amoah Vasalunds IF
    Patrick Amoah ​gjorde Vasalunds IF tredje mål mot Nyköpings BIS

    Simon Esséus Nyköpings BIS
    Simon Esséus, Nyköpings BIS, gjorde lagets tröstmål och fastställde slutresultatet mot Vasalunds IF till 1-3

    De senaste dagarna har varit turbulenta och tunga i Nyköpings Boll och Idrottssällskap. Sportsligt supertrist är att damlaget tvingats lägga ner p.g.a. för få spelare. Organisatoriskt tungt är de aviserade styrelseavhoppen inför årsmötet inom kort. Det är dock viktigt att herrlaget i division 1 får leta vidare efter sig själva samt söka sitt vägvinnande spel och inte påverkas av andra yttre faktorer just nu. Tror jag. Det finns oerhört mycket potential i alla dessa spelare och i denna grupp, de kommer att kunna studsa tillbaka igen, det är min fasta övertygelse.

    Man bör inte jämföra herr- och damfotboll. Ändå ska jag göra det nu. Det handlar om publikintresset. För Nyköpings BIS vidkommande har detta blivit något som skaver och man har i nutid valt att försöka tackla problemet med att man trycker på att man kan presentera ett flertal lokala spelare i truppen. Lokal förankring borde väl locka Nyköpingspubliken till läktarna? Jag sneglar på Eskilstuna United, som har överlägsna publiksiffror i damallsvenskan, och skapar min egen teori:

    1. Bra resultat, eller i alla fall chans till bra resultat, fyller läktarna
    2. Underhållande spel lockar publik
    3. Kännedom om spelarna, inte nödvändigtvis genom lokal förankring

    Faktum är att de flesta damallsvenska lagen jobbar väldigt hårt med att profilera både lagen och spelarna i bl.a. sociala medier, ute i samhället osv. De bjuder på sig själva, visar ödmjukhet, självdistans och humor. Trams kanske vissa tycker men det funkar. Grejen är att jag faktiskt inte ser något av detta inom herrfotbollens högre skikt. Kanske är det för mycket prestige inom herrfotbollskulturen. Det är i alla fall så att Eskilstuna Uniteds startelvor de senaste åren inte har gett något större utrymme för Eskilstuna-tjejer men det funkar uppenbarligen med publikintresset ändå. Publiksiffrorna för United i Elitettan var verkligen mediokra trots att det fanns ​många lokala spelare i truppen.

    Jag önskar Nyköpings BIS division 1-herrar all lycka framöver. Nyköpingsområdet behöver er i en framskjuten position inom herrfotbollen! Nästa gång jag gör en bevakning hoppas jag på positivare tongångar på alla fronter, även från undertecknad. Jag lämnar söndagens match bakom mig och gör det med ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

    Peace out
    Tags
    • Rosvalla
    • Nyköpings BIS Fotboll Herrar
    • Div 1 Norra
  • Segerreceptet stavas rött kort och Långburk

    Lasse Jansson, söndag 14 maj 2017, 11:34

    När jag dammade fram de sista metrarna på grusvägen från 53:an till Råbyborgen åkte sidorutan ner och jag gjorde mig redo med plånboken för att erlägga den sedvanliga entrépengen. Den trevliga damen insisterade att jag skulle passera utan att slanta upp de få tior som det kostade för att se Råby-Rönö IF:s division 5-herrar spela mot Hälleforsnäs IF denna vackra majdag. Efter många år i den lokala idrottens tjänst var detta en unik händelse för mig. Jag måste till och med betala entré om jag vill bevaka herrlaget i föreningen där jag själv är flicklagsledare. Det är kul att bli igenkänd men framförallt att "reklamen" jag ger laget/föreningen uppskattas. Ömsesidig goodwill, minsann.

    Råbyborgen
    Råbyborgen i lövsprickningstider är en idyll som går utanpå det mesta

    Vi har många pärlor till anläggningar i trakterna. Orten levererar, så att säga. Eldsjälarna i Råby-Rönö IF har ett läge som är förträffligt och björkbacken mellan fotbollsplanen och klubbhuset sätter pricken över i:et. Dagen till ära var klubbhuset uthyrt till ett bröllopssällskap och det var väl endast dilemmat att fotbollsmatchen och bröllopsfesten gick omlott som var lite otajmat. Nu var det en fotbollsspelare som gifte sig och han kunde säkert acceptera att segerrusiga hemmaspelare hördes från omklädningsrummet. Hade ​brudgummen Johan Persson tillhört någon annan förening än ärkerivalen Stigtomta IF hade det säkert gått ännu bättre... ;-) Råby-Rönös egna spelare André Lundmark stod också vid altaret denna dag men hans fest hamnade rimligtvis ​annorstädes. Grattis till båda brudparen!

    Råbyborgen avbytarbås
    Division 5-säsongen till ära har nya avbytarbås uppförts vid Råbyborgen

    reklamplats Råbyborgen
    Avancemanget till division 5 har öppnat upp för ​fler sponsorplatser vid Råbyborgen

    Det var under lördagen dags för fjärde omgången i herrfemman och Råby-Rönö IF tog alltså emot Hälleforsnäs IF. Råby har startat nykomlingssäsongen med tre olika utfall; en vinst, en oavgjord och en förlust. Deras motståndare var seriens enda lag med en nolla i förlustkolumnen. Innan denna match. Nu tillskansades brukslaget en 1-3-förlust och om jag krafsar mig ner till pudelns kärna stavas orsaken rött kort och Långburk.

    1D4_2037_domartrio
    Domartrion under division 5-matchen var huvuddomare Manar Jalka som här flankeras av assisterande domarna Jozsef Johancsik och Remon Boshra

    Det tog inte 20 sekunder innan gästerna började ropa på domaren i denna match. Och så höll det på. Nu var Hälleforsnäs inga veklingar och de fick sin beskärda del av kort under denna match även om den första ostskivan hamnade hos Råby-Rönö. En intressant och lätt roande dialog uppstod tidigt i matchen när Råbys tränare Thomas Fogelberg tyckte att gästernas målvakt, vid 0-0 och 15 minuter spelade, tog osedvanligt god tid på sig för att göra en inspark. Gästande lags tränare var tvungen att replikera med "vi åker hit för att vinna, inte för att maska".

    Andreas Hillukkala Thomas Fogelberg Råby-Rönö IF
    Andreas Hillukkala och Thomas Fogelberg i Råby-Rönö IF:s ledarstab

    25 minuter in i matchen var Hälleforsnäs spelförande och det såg bitvis förskräckligt svårt ut för Råby-Rönö att spela sig ur pressen. Något som till och från drabbade laget genom hela matchen. Nu lyckades ändå hemmalaget få ordning på grejorna och sista delen av första halvlek gav bättre tryck, mer hot framåt och spel såsom man vill se för ett lag med hemmaplansfördel. Ett etablerat anfall i 38:e minuten ledde fram till Martin Finnbergs ledningsmål. Andrum inför andra halvlek.

    Martin Finnberg Råby-Rönö IF
    Råby-Rönö IF:s Martin Finnberg gav laget ledningen med sitt 1-0 i slutet av första halvlek

    Andra halvlek började med kvittering för gästerna redan efter någon minut. Ett tajt inspel parallellt med mållinjen styrdes olyckligt in i eget mål av en egen spelare. Shit happens, det gav dock gästerna blodad tand, nytt mod och mer luft i lungorna. Tystnaden under Råbyborgens björkkronor från den månghövdade publiken var kompakt. Det ville sig inte riktigt för de blå hemmahjältarna. Inte ens en utvisning (efter andra gula kortet) på Hälleforsnäs lagkapten efter ungefär en kvart gav omedelbar effekt. Utlösande faktor belv istället efter att Råbys Jesper Jansson byttes in. Han hade varit på planen i ett par minuter när han satte ledningsmålet fram till 2-1 och i det ögonblicket vände matchen slutligen till hemmalagets fördel. Modet sjönk hos gästerna och under resten av matchen syntes i allt de gjorde att de var ett slaget lag. Supersub och gamechanger Långburk!

    Jesper Jansson Råby-Rönö IF
    Jesper "Långburk" Jansson i Råby-Rönö IF vände matchen till Råbys fördel med sitt 2-1 mot Hälleforsnäs

    Med endast några minuter kvar av tillställningen fastställer Henrik Svehn slutresultatet till 3-1. En härlig löpning och inlägg från Fredrik Cedergren på vänsterkanten når Jesper Jansson som lägger in bollen till en fri Henrik framför Adam Hägg i Hälleforsnäs mål. Slutlig ridå för Hälleforsnäs IF.

    Henrik Svehn Råby-Rönö IF
    Henrik Svehn i Råby-Rönö IF ger framspelande lagkamrat tumm​arna upp efter 3-1-målet

    Mycket mer har jag inte att tillägga. Någon iakttagelse ytterligare dock:
    * Har Jesper Agerin vänt ovanligt många papper under vintern eller har han tittat in på gymet?
    * Är tröjnummer 69 på Hälleforsnäs målvakt ett buskis-statement, vulgärt eller bara otur när någon tänkte?
    * Skaplig potential i Råbys mittbacksbesättning med nyförvärvet Per Pettersson!

    Per Pettersson Råby-Rönö IF
    Lagkapten Per Pettersson i Råby-Rönö IF

    För att bevisa att jag hade med mig kameran till Råbyborgen denna förträffliga majlördag har jag sammanställt ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

    Jag önskar Råby-Rönö IF lycka till i det fortsatta division 5-spelet. Det finns fog för att se fram emot några härliga derbyn så småningom när Tystberga GIF, IFK Nyköping och Nyköpings BIS U står för motståndet!

    Tags
    • Råby-Rönö IF Fotboll Herrar
    • Div 5 Fotboll Herrar
  • Stigtomta besegrade Nävekvarn under köldchock

    Lasse Jansson, fredag 12 maj 2017, 17:14
    Årets seriespel i division 6 Sydvästra ser ut att bli en småputtrig och trivsam tillställning för alla inbjudna. Särskilt som det återigen blir aktuellt att åka till utmarkerna där Tisnarbro och Marsjö-Byle håller till. För all del är även Bie en aning exotiskt men de ligger i alla fall längre in i vårt fagra landskap. Serienamnet "Sydvästra" antyder en geografisk spridning av lagen där jag blir mindfucked av att Mariefred, Västerljung och Telge United finns med. Är jag generös låter jag dock det extremt ostligt placerade Trosa-Vagnhärad passera eftersom de trots allt är hyfsat sydliga i sin läggning. Tyvärr och ytterligt tråkigt att Björnlunda IF/Mölnbo IF fick kasta in handduken precis innan seriestarten.

    publik Stigtomta IP
    Det var inte kylslaget utan snarare svinkallt på Stigtomta IP under torsdagskvällen 

    Under torsdagskvällen fick jag en stund över och strosade ner med kameran till Stigtomta IP där grabbarna i det gulsvarta Stigtomta IF tog emot brukspojkarna från Nävekvarns GoIF. Dagen till ära bjöds odören av nyspridd ​koskit från åkrarna och lämpligaste sättet att andas var genom munnen. Bara. Sånt bjuder man gärna på när man får gäster från kustbandet. Stigtomta IF hade inför matchen spelat 3 tidigare omgångar, inledningsvis en klar förlust mot Bie GoIF (fullpoängare efter fyra omgångar) och därefter ett par segrar över Sköldinge och tidigare nämnda Marsjö-Byle. Nävekvarn, som accepterat en friplats upp till division 6, har två inledande förluster mot TVSK U och Tisnarbro samt en vinst mot Telge United. Ett Nävekvarn vars truppförstärkts med bl.a. återvändarna Lucas Persson Björnlund och Arvid Franzén som tillbringat tid hos IK Tun på Enstaberga IP.

    Stigtomta IF
    Stigtomta IF samlar tankarna inför matchen

    Nävekvarns GoIF
    Nävekvarns GoIF tar sig tid för existentiella grubblerier strax innan matchstart

    Torsdagens division 6-match inleddes lovande. I alla fall ur ett åskådarperspektiv. Inom loppet av de första 60 sekunderna ordnade lagen var sin rejält vass målchans. Öppna spjäll, svängdörrar eller bara yrvaket? Första halvlek kom att präglas av hyfsat optimistisk fotboll med anfall som primär sysselsättning. Måhända slarvades det i passningsspelet emellanåt men avsikterna och andemeningen var god.

    I 11:e minuten kan en ohotad Mikael Hjelm trycka in 1-0 för Stigtomta från halvdistans. Lika generöst med utrymme fick sedan Nävekvarns Tobias Jonson när han i 18:e minuten avancerar centralt i planen och kvitterar till 1-1.

    Mikael Hjelm Stigtomta IF
    Stigtomta IF:s Mikael Hjelm har här avlossat skottet fram till 1-0

    Tobias Jonson Nävekvarns GoIF
    Tobias Jonson i Nävekvarns GoIF kvitterade fram till 1-1

    Hemmalaget tog kontroll på taktpinne och match med ett något högre passningstempo och mer rörelser. Intentioner från bl.a. Viktor Niemi, Niklas Wennerberg och Jonathan Erlandsson Andersson lovar gott för framtiden om precisionen blir snäppet bättre. Att Niklas Wennerberg kommit till föreningen efter många år i Hargs BK:s tjänst är nog att betrakta som en ordentlig förstärkning. Spelare med så mycket näsa för mål gör liksom inte ont att ha i truppen. Han slog till i 33:e minuten när han volleylobbar över en utrusande (och mycket duktig) Sebastian Fagerström i Nävekvarns mål. 2-1 på resultattavlan (som sedan i höstas saknar fungerande matchur...)

    Niklas Wennerberg Stigtomta IF
    Niklas Wennerberg har till denna säsong valt bort det himmelsblåa matchstället i Hargs BK till förmån för Stigtomta IF:s gulsvarta

    Stigtomta ville mer och skapade också mer. Ännu ett anfall på högerkanten gav ett inspel snett inåt bakåt och Viktor Niemi kunde från nära håll knoppa in 3-1 i 39:e matchminuten. Så långt kunde man konstatera att värmen från spelet åtminstone hjälpligt motade kylan från nejden.

    Viktor Niemi Stigtomta IF
    Viktor Niemi gjorde Stigtomta IF:s 3-1-mål ​med huvudet men visade ​under andra halvlek upp en tämligen okalibrerad skottfot då alla skott gick minst 5 meter över målet. Det blir nog bättre vad det lider.

     Andra halvlek blev spelmässigt en ökenvandring. Dock inte en promenad i öknen under de varma timmarna i dagsljus utan snarare i nattens köld. Inte mycket hände och inget av lagen lyckades med sina föresatser. Kvällens domare fick lite mer att göra men det blev egentligen inte riktigt tjurigt, bara småsurt.

    domartrio
    Kvällens domartrio med huvuddomare Djeve Sadrisson i mitten, flankerad av assisterande domarna Nizami Hashimli och Elvis Alilov

    Ett mål trillade in under andra halvlek och ännu en gång var det Stigtomta IF:s Niklas Wennerberg som höll sig framme. På en retur efter Marcus Larssons avslutsförsök fastställer Niklas slutresultatet till 4-1 i 76:e matchminuten.

    Jag lägger nu denna division 6-match till handlingarna. Som arv från mitt besök får du ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

    Mot nya utmaningar och äventyr!
    Tags
    • Stigtomta IF Fotboll Herrar
    • Nävekvarns GoIF Fotboll Herrar
    • Division 6 Sydvästra Fotboll Herrar
  • Tuns damer kryssade på Backavallen

    Lasse Jansson, måndag 08 maj 2017, 22:56
    Så var jag tillbaka på Backavallen igen. I fotbollssammanhang var det knappt ett år sedan jag var där för att bevaka DFK Värmbols möte mot IFK Nyköping i division 1. Under vintern har det varit en annan sport som dragit mig mot Katrineholm; bandyn. Nu är vi med viss tvekan framme vid sommarhalvåret 2017 och DFK Värmbols damer, degraderade ​efter fjolårets deltagande i division 1, spelar i samma division 2-serie som bl.a. IK Tun. I min värld fanns inget som passade bättre än att se länsderbyt på Backavallens kortsnaggade naturgräs. Vore det inte för det absolut svinkalla regn som strilade ner på oss under den tidiga söndagskvällen var det absolut värt mödan att åka Stigtomta-Katrineholm t.o.r.

    damfotboll publik Backavallen
    I den inte allt för månghövdade publiken såg jag på fotot i efterhand att tidigare KAIK- och Valla IF-tränaren Bosse Sedell satt på läktaren med sin familj

    Fjolårssäsongen blev inte särskilt bra för vare sig DFK Värmbols eller IK Tuns damer. Värmbol åkte som nykomlingar ( de fick förvisso en "gratisplats") ur division 1 och Tun klarade klarade sig med nöd och näppe kvar då de återtog en plats i division 2. Till denna säsong har båda lagen förstärkt sina trupper med några meriterade spelare. Spännande utveckling i båda lagen. Ambitionen hos Värmbol är en omedelbar återkomst till division 1 medan Tun inte utåt talat om något annat än en placering betydligt högre än ifjol.

    DFK Värmbol tränare
    DFK Värmbols tränare Lars Hedman och huvudtränare Thomas Lennström såg lätt besvärade ut efter inledningen av matchen mot IK Tun på Backavallen och 0-2 i baken

    ​Lagens möte i division 2-seriens tredje omgång föregicks av ett träningsmöte i våras som slutade 2-1 till IK Tun. Värmbol har därefter inlett seriespelet med en vinst och en oavgjord medan Tun förlorade sin premiär på bortaplan men följde sedan upp det med att ta en trygg hemmaseger i omgång två. Ovisst och svårtippat var alltså bara förnamnet inför lagens möte söndagen den 7:e maj.

    IK Tun tränare
    IK Tuns ledarstab är stor och denna gång representerades de av målvaktstränarna Tomas By och Kjell Hallkvist samt huvudtränare Henrik Björnfot. Även lagledare Lena Karlsson (stort tack för kaffet ​förresten) finns där någonstans bakom Kjell i avbytarbåset.

    Söndagens match hade delvis två ansikten. En synnerligen chansfattig första halva och en öppnare andra halva. Som en röd tråd genom hela matchen får man dock framhålla båda lagens disciplinerade försvartsspel (med små undantag vilket inte heller är konstigt med så pass mycket kompetent folk i anfallspositionerna). Första halvleken inleddes med att Tun fick rulla boll i backlinjen helt ostört. När suveräna mittbacken Hanna Johansson tyckte sig se en öppning eller lovande löpning lade hon bollen i en lyra till någon av sina lagkamrater högre upp i planen. Ungefär som Olof Mellberg under Lagerbäck-dynastin. Anfall som ledde till avslutsförsök var lätträknade och trots att Tun plötsligt ledde med två mål hade inga anfall med avslut på mål levererats från något av lagen. Jodå, Tun tog ledningen redan i 5:e minuten i samband med en hörna som vassa Emmelie Jönsson höll sig framme på och sedan utökades ledningen då Hanna Johansson knoppade in en frispark i 20:e minuten.

    Emmelie Jönsson IK Tun
    IK Tuns notoriske målskytt Emmelie Jönsson inledde målfabrikationen på Backavallen mot DFK Värmbol

    Hanna Johansson nickmål
    Här nickar IK Tuns Hanna Johansson in 0-2 i 20:e minuten

    IK Tun Hanna Johansson
    En rättvänd Hanna Johansson för bättre igenkänningsfaktor

    Ett resolut och rejält spelande IK Tun tillät inte gästerna nämnvärt mycket på sista tredjedelen. Framförallt imponerades jag av Hanna Johansson som var grymt säker. i 32:a minuten lyckas dock Värmbol nå igenom och en överspelad Julia Svensson i Tun-målet fick se en hård boll passera lågt förbi sig. På mållinjen stod dock Hanna och rensade. Dock skulle hemmalagets reducering komma innan halvleken var slut och det skedde i 42:a minuten efter en offensiv hörna för Tun som ledde till en lång rensning som nådde en spjutspets hos Värmbol och efter en rusch kunde Lisa Moberg rulla in bollen i bortre burgaveln.

    Lisa Moberg DFK Värmbol
    DFK Värmbols Lisa Moberg till höger i duell mot IK Tuns Vanessa Fleetwood

    Hemmalaget var spelförande i andra halvlek och kom närmare och närmare en kvittering. Till sist kom 2-2, som också fastställde slutresultatet, när Ebba Eriksson från långt håll prickskjuter in bollen bakom Julia Svensson.

    Ebba Eriksson DFK Värmbol
    Här trycker Ebba Eriksson till med en bredsida som ger 2-2 på Backavallen i division 2-mötet mot IK Tun

    I mina ögon gör IK Tun en bra bortamatch. Utdelningen i inledningen av matchen var 100%-ig men visst skapade de ytterligare några chanser innan matchen var färdigspelad. Framförallt gjorde laget en gedigen försvarsinsats. DFK Värmbol i sin tur startade onödigt försiktigt, måhända av respekt för sin motståndare. Att det finns potential och kompetens i laget råder det dock ingen tvekan om. Starkt att vända 0-2 på det sätt som gjordes. Det oavgjorda resultatet får anses som det mest logiska efter denna kamp.

    Extra roligt var det att se Katja Andersson tillbaka i det gröna laget. Hemma från USA sedan fredagen och inte helt befriad från jetlag gjorde hon ett par inhopp. Här har Tun en sommarförstärkning som heter duga.

    Katja Andersson IK Tun
    Katja Andersson är tillfälligt tillbaka till IK Tun och förstärker i division 2-spelet framöver

    Jag har skrapat ihop ett bildgalleri med 130 bilder från söndagens match och du hittar bilderna HÄR >>>

    Peace out!
    Tags
    • IK Tun Fotboll Damer
    • Div 2 Östra Svealand Damer
  • Kvällsfolkrace på Björshult

    Lasse Jansson, söndag 07 maj 2017, 14:04
    Fredagskvällen var generös på många sätt. Solen sken och för en gångs skull bjöds även på relativ värme ända in mot skymningen. Ur vinderdvalan hade de mest buckliga av bilar väckts upp och tagits fram ​från ladorna, verkstäderna och garagen. Det var dags för folkracetävling i SMK Nyköpings regi på Björshultsbanan utanför Nyköping.

    motljusstänk folkrace
    Trots avskalad enkelhet ​behöver folkracebilarna vindrutespolning som funkar. En viktig detalj på bilar som annars inte handlar om särskilt mycket finlir.

    Jag visste inte mycket om vad som väntade mig på Björshultbanan denna gång. Nej, jag har aldrig sett folkrace tidigare. Jag var nog inställd på avsevärt mycket mer knuffande och puffande, roterande bilar och plåtskav ute på banan. Istället fick jag för 60 kronor i entré en fartfylld tillställning med många skickliga förare där bilens egenskaper inte dominerar. Folkrace gjorde skäl för sitt namn på mer än ett sätt, ett 1000-tal åskådare hade sökt sig till banan under fredagskvällen. Snacka om att motorsporten lockar!

    Björshultsentrén
    Björshultsentrén slussade igenom ett 1000-tal åskådare under fredagskvällen

    folkracepublik kantar Björshultsbanan
    Publiken kantade stora delar av Björshultsbanan med björkarnas skira vårgrönska i ryggen

    Jag gillade det jag såg när jag, timmen innan första start klockan 17.30, gick runt på området. Precis som jag vittnat om tidigare kräver motorsport många funktionärer. Efterhand som jag visar mig i dessa sammanhang blir fler och fler ansikten bekanta för mig. Genomgången som tävlingsledaren Hampus Juteryd hade med den stora gruppen banfunktionärer handlade i stor utsträckning om säkerhet, både den egna och förarnas. Bra där.

    funktionärsgenomgång SMK Nyköping folkrace
    Genomgång med kvällens banfunktionärer vid klubbhusets gavel på Björshultsbanan

    Förarna i det 50 ekipage starka startfältet gick till fots runt banan och rekognoserade. I depåområdet rådde lugn där det mesta var fixat och klart med bilarna inför första starten. Borta var de enorma bussarna från rallycrossen i måndags, nu var det spartanska presenningar som enda "verkstad" för den folkliga motorsportgrenen.

    bangenomgång Björshult
    Inspektion av startplattan och bangenomgång inför Kvällsfolkrace på Björshult

    1D4_0191_depåområdet
    Depåområdet på Björshult under folkracetävlingen på fredagskvällen

    När tävlingsledningen med stf tävlingsledaren Jörgen Adolfsson i spetsen hade förargenomgången på startplattan inför tävlingen handlade det bland annat om motorsportens värdegrund. Jag uppskattade denna lite djupare del av ramverket som de aktiva har att förhålla sig till. Samtidigt funderar jag över vad som triggat att motorsportförbundet behöver få ut värdegrundsbudskapet i samband med tävlingar (om det inte ​räcker med att jobba med sådant på klubbnivå).

    förargenomgång folkrace Björshult
    Förarna inför Kvällsfolkrace på Björshultsbanan får en genomgång av tävlingsledningen

    tävlingsledningen SMK Nyköping folkrace
    Jörgen Adolfsson (med röd keps) går igenom regler m.m. inför Kvällsfolkrace på Björshult

    Det vändes hamburgare i kiosken vid klubbhuset så det stod härliga till. För många blev detta gourmetmiddagen denna fredagskväll. Tävlingsstarten kl 17.30 öppnade liksom inte upp för några alternativ på hemmafronten.

    hamburgare SMK Nyköping
    Det vändes och krängdes mängder av hamburgare utanför SMK:s klubbhus

    Mitt önskemål att få fota från innerplan infriades och med orange väst klev jag ner över banan och sökte mig efterhand ner till den bortre änden. Här ser jag den första kritiska kurvan men också den långa rundel där det går att fota i flera olika vinklar. Till skillnad mot måndagens rallycrosstävling fick jag dela gräsytan med massor av släpkärror. Tävlingsbilarna måste ju ta sig till banan på något sätt och då är bilkärror praktiska.

    släpkärror Björshultsbanan
    Där nere till höger, på "min" fotoplats, stod många av kärrorna som tagit folkracebilarna till Björshult

    Kvällsfolkrace blev denna gång inte någon direkt framgångssaga för de lokala åkarna. Det fanns flera stycken från bl.a. SMK Nyköping och Gnesta MK i startfältet men som bäst lyckades Valdemar Nord i sin knögliga Volvo när han med en placering bommade B-finalen. I Juniorklassen, endast 4 bilar stor, gjorde Lucas Carlsson ett positivt intryck. Segrade i seniorklassen gjorde Fredrik Björk från Södertälje KRC i en Saab med startnummer 11. I juniorklassen var Kalle Gustafsson från Haninge MK, med startnummer 102 på sin Toyota, starkast. Bästa förare från SMK Nyköping blev Marcus Naessen med en 14:e-plats, tätt efter ovan nämnde Valdemar Nord.

    My Adolfsson Haninge MK
    Haninge MK:s My Adolfsson bytte måndagens rallycross mot folkrace i en Volvo. En heatseger i tredje omgången ska ses som en fjäder i hatten.

    Robin Norling SMK Nyköping
    SMK Nyköpings Robin Norling var grymt laddad för att köra folkrace och passade på att låna syster Elins Opel när hon var på weekendresa vilket bl.a. ledde till drivaxelhaveri efter en mindre mild smekning av sandvallen i rundeln där jag stod och fotade.

    Lucas Carlsson SMK Nyköping
    SMK Nyköpings junior Lucas Carlsson i kvällens sista solstrålar på Björshultsbanan

    Valdemar Nord Gnesta MK
    Gnesta MK:s Valdemar Nord i något som innerst inne är en Volvo. Ringrosten i början av tävlingen var påtaglig, enligt Valle, men en heatseger i tredje omgången visade att han vet vad han pysslar med.

    Idén kring folkrace tilltalar. Ekonomi ska inte vara hinder att hålla på med motorsport. För en person likt mig med tummarna mitt i händerna är det nog inget att satsa på. Kan man inte klara av de obligatoriska mekaniska problemen är man rökt. Likaså bör man veta hur en förbränningsmotor funkar (och inte funkar) utöver uppenbara saker som att den behöver bensin... Hur som helst ​gör folkrace skäl för namnet. Familjeengagemanget märktes både på åskådarplats och i depåområdet.

    folkrace som familjeaktivitet
    Även jag såg till att göra folkrace till en familjeaktivitet i och med att delar av familjen följde med till Björshult på fredagskvällen. Mycket till sällskap var jag dock inte eftersom jag stor på innerplan och fotade :-(

    Under inledningen av tävlingen (åtminstone) var det flera representanter från media på plats. Han som hade störst kamera var snubben som filmade för SVT. Måhända blev det ett inslag i Östnytt (om det finns kvar) eller liknande. Jag nöjde mig med stillbilder och många, många blev det att gallra bland. Experimenterandet med att panorera fortsatte och det kräver träning innan det sitter. Samtidigt vill jag ju få med så många av deltagarna som möjligt. Du hittar ett bildgalleri med 215 bilder HÄR >>>

    SVT
    Kameramannen passade på att njuta av solskenet mellan heaten på Björshultsbanan

    Folkrace gav mersmak. Mycket mersmak. SMK Nyköping arrangerar en tvådagarstävling med 180 tävlande den 10-11 juni vilket är något jag varmt kan rekommendera. Om jag sedan kommer att vara på plats är en helt annan sak, det finns en fotbollssäsong såsom ledare att ta hand om också.

    Over and out
    Tags
    • folkrace
    • SMK Nyköping
    • Björshultsbanan
  • Svealandscupen i rallycross på Björshult

    Lasse Jansson, onsdag 03 maj 2017, 22:59
    Måndagen den 1:a maj var det SMK Nyköpings tur att arrangera en deltävling i Svealandscupen. En rallycrosstävling som säsongen 2016 inte genomfördes i Nyköping men som jag såg ute på Björhultsbanan året dessförinnan. Rallycross tilltalar mig som motorsportnovis, inte tu tal om annat.

    SMK Nyköping Hampus Juteryd
    SMK Nyköpings unga ordförande Hampus Juteryd under en paus då han kunde lämna ​tävlingsledningstornet på Björshultsbanan

    Deltävlingen på den vårfagra men ack så dammiga Björshultsbanan började klockan 11.00 och jag kom i god tid. Tyvärr kunde jag sedan inte stanna längre än till ca 14.15, då hade de tre kvalomgångarna körts och det var dags för finalpassen. Typiskt, men så kan det bli ibland när man har mycket annat runtomkring sig.

    damm Björshult rallycross
    Rallycrossdeltävlingen i Svealandscupen på Björshultsbanan var en dammig historia

    Motorsport drar folk till tävlingsbanorna. Imponerande många stod och tittade på cirka 30 ekipagen som gjorde upp om titlarna i de två klasser som var aktuella. SMK Nyköping hade 7 anmälda förare men tyvärr kom aldrig Jonas Larsson i sin Bubbla till start. Något knas måste det ha blivit eftersom bilen trots allt stod i depåområdet.

    vattna Björshultsbanan
    Detta hade de kunnat göra oftare (för att skona min kamerautrustning från allt damm...)

    Resultatmässigt blev det en framgång för arrangörsklubben. I klass 2 Super Nationell max 2400 cc segrade Lars-Johan Gummsesson i sin Mercedes C 2,4 och i klass 4 Super Nationell max 2150 cc segrade Rasmus Karlsson i sin BMW E36. Ingen av dessa herrar hade en spikrak framgångssaga under kvalheaten men med vinnarskallar och skicklighet lyckades de båda manövrera sig fram till prispallens översta steg. Grattis!

    Lars-Johan Gummsesson SMK Nyköping
    Lars-Johan Gummsesson, SMK Nyköping, segrade i klass 2

    Rasmus Karlsson SMK Nyköping
    Rasmus Karlsson, SMK Nyköping, segrare i klass 4

    För övrigt nådde SMK Nyköpings Rasmus Carlsson en fin andraplats i klass 2 med sin Volvo S40. I den klassen kom hemmaklubbens Andreas Holm 5:a i den Hyundai I30 som han delar med Kjell Pettersson.

    Rasmus Carlsson SMK Nyköping
    Rasmus Carlsson, SMK Nyköping, tvåa i klass 2

    Andreas Holm SMK Nyköping
    Andreas Holm, SMK Nyköping, femma i klass 2

    I klass 4 blev det inte några direkt framskjutna placeringar för övriga SMK Nyköpings-åkare bakom Rasmus Karlsson. Richard Ådén kom 11:a och Tomas Åström kom 18:e. Värt att notera är också Nyköpingstjejen My Adolfssons 13:e-placering. My tävlar dock för Haninge MK.

    Richard Ådén SMK Nyköping
    Richard Ådén, SMK Nyköping, kom 11:a i klass 4

    My Adolfsson Haninge MK
    My Adolfsson, tävlandes för Haninge MK, kom 13:e i klass 4

    Tomas Åström SMK Nyköping
    Tomas Åström, SMK Nyköping, kunde bara köra ett heat och tvingades därefter bryta vilket gav honom en 18:e plats i klass 4

    I anslutning till varje omgång fick även tre crosskartar åka ut på Björshultsbanan. För mig var det första gången jag såg denna typ av tävlingsfordon och jag tyckte de såg ruggigt fräna ut. Inte helt lätt på gruset med så kort hjulbas men grabbarna som körde var duktiga.

    crosskart
    En av crosskartarna i depån

    Mellan omgångarna fanns det luckor i schemat vilket gav mig möjligheten att trampa runt i depåområdet. Där imponeras man över all aktivitet för att fixa fel eller skador som uppstått med bilarna. Stämningen är trots tävlingshetsen mycket familjär. Vid lunchtid luktade det plötsligt inte brända petroliumprodukter utan mat mitt på området och det kom från en stor wokpanna där det brassades käk till ett par av förarna.

    depå
    Outgrundliga äro förbränningsmotorns vägar...

    Redan nu på fredag (den 5/5) arrangerar SMK Nyköping nästa tävling på Björshult. Då är det Kvällsfolkrace. Åk dit! Från måndagens dammiga äventyr lämnar jag från mig ett arv på 190 bilder i ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

    Tack och på återseende!
    Tags
    • Svealandscupen
    • rallycross
    • SMK Nyköping
    • Björshultsbanan
  • Föregångare, förebild och förbundskapten

    Lasse Jansson, fredag 21 april 2017, 23:55
     Antalet idoler jag samlat på mig genom åren är lätträknade. Utöver David Bowie, Torbjörn Nilsson och ytterligare någon är listan tämligen lättgenomgången. En person som under många år funnits med i den lilla utvalda idolskaran är Pia Sundhage. Tidigare fotbollsspelare och sedan sensommaren 2012 Sveriges förbundskapten. I mitt näst första inlägg på den numera nedlagda fotbollsbloggen Nyköpings Damfotboll spekulerade jag i juli 2011 om det var Pia som skulle bli Thomas Dennerbys efterträdare på förbundskaptensposten. (Ett drygt år innan hon faktiskt blev förbundskapten i Sveriges damlandslag.)

    Jag kan uppriktigt säga att jag beundrar och respekterar Pia Sundhage något alldeles väldigt. Må vara att de riktiga pionjärerna inom svenska damfotboll fanns strax före Pia men det hon sedan gjort för damfotbollen och tjejer i allmänhet samt hennes integritet och personlighet är i alla fall något som står mycket högt i kurs hos mig.

    Pia Sundhage
    Pia Sundhage på Rosvalla i Nyköping för att genomföra ett lättare träningspass med IFK Nyköpings damtrupp(er)

    När informationen gick ut för ett par dagar sedan på IFK Nyköpings hemsida att Sveriges damförbundskapten Pia Sundhage skulle komma till Rosvalla för att genomföra ett träningspass med IFK Nyköpings båda damlag (division 1 och 3) var jag faktiskt förvarnad sedan i måndags. Jag var bara tvungen att smita ifrån mitt jobb en timme innan stängning för att hinna till Rosvallas A-plan till klockan 16.15 då den öppna träningen startade. En sådan chans kunde inte gå mig förbi.

    IFK-spelarna pustar ut när Pia konar upp nästa moment
    IFK-spelarna pustar ut när Pia ​förbereder upp nästa moment

    Jag har befunnit mig hyfsat nära Pia en gång tidigare. Det var flera år sedan på ett fotbollssymposium i Örebro. Då som nu vågade jag mig inte fram för att hälsa. Precis som jag inte vågade mig fram då jag i höstas stod bredvid Anette Börjesson i Linköpings Arenas mediarum. Pia & Anette, fotbollshjältar från 70-talet och framåt med bl.a. Jitex och landslagsspel (fotboll, Anette var ju även badminton- och handbollsspelare) som gemensam nämnare. Det är tur att jag i alla fall har mina kameror som kan hjälpa mig när min försiktighet och blygsel tar överhanden.

    Pia Sundhage
    Det är nästan surrealistiskt att ha haft Pia Sundhage på Rosvalla för en träning med regionens framgångsrikaste damlag

    På bred och välbekant göteborgska instruerade Pia Sundhage sin träningstrupp inför en hyfsat stor grupp åhörare. IFK Nyköpings A-trupp är ju hårt angripen av skaderöta och flera av dessa spelare tvingades sitta i ett av de väderskyddande avbytarbåsen och titta på. Kul att se f.d. IFK-spelaren Edina Begovic bland de tidigare lagkamraterna, men jag noterade även ett par av "mina" tjejer i Stigtomta IF F02-04 på läktar​en, ett par av IK Tuns spelare ​samt nestor Caj Hjelm. Mer om honom senare.

    öppen träning IFK Nyköping Pia Sundhage
    En hel del intresserade och nyfikna titta på när Pia Sundhage tränade IFK Nyköpings damer under den sena fredagseftermiddagen på Rosvalla

    Den oundvikliga frågan var ju varför i hela fridens namn Pia Sundhage befann sig i Nyköping för att genomföra ett träningspass med IFK Nyköpings fotbollstjejer i slutet av april anno 2017. Om jag ska nysta i hela den frågeställningen börjar den tråden hos Ebba Tengroth Landquist. Via Josefina Tengroth (i IFK:s ledarstab) hamnar vi hos Olle Zakrisson, en norrlänning med alla attribut som vi inte förknippar med tystlåtna personer som endast talar på inandning och bara svarar på tilltal. En flygresa från Nederländerna med Pia Sundhage på samma flygplan och saken var som man säger biff. Imponerande, är mitt efterord till hur sjutton detta gick att få i lås.

    Jeremias Varas Neil Franklin Pia Sundhage
    IFK Nyköpings assisterande tränare Jeremias Varas, huvudtränaren Neil Franklin samt Svenska Fotbollsförbundets Pia Sundhage på Rosvallas konstgräsplan A

    Ajax-trianglar är "vardagsmat" i fotbollsvärlden men med klockrena instruktioner blir det så mycket bättre. Spelarna i IFK:s damtrupp lyssnade och genomförde de olika moment som Pia hade förberett under det lätta träningspasset. Regnet kunde inte riktigt hålla sig borta vilket inte heller kulingvindarna gjorde. Det stora skyfallet började dock precis när träningen var över och alla hunnit in under tak.

    genomgång Pia Sundhage Rosvalla
    Pia Sundhage med alla spelare och ledare i IFK Nyköping Dam runt sig på Rosvallas konstgräsplan A

    Så var det Caj Hjelm. Jag nämnde hans namn tidigare i inlägget då han satt på läktaren och iakttog vad IFK och Pia hade för sig. Efter träningen klev han fram till Pia och naturligtvis kände de varandra sedan tidigare. Caj Hjelm är meriterad och har känningar i fotbollsvärlden som går långt utanför Nyköpings stadsgränser. Självklart fortsatte även Caj till Nyköpings BIS fotbollsherrars träning för att byta några ord även med dem.

    Pia Sundhage Caj Hjelm
    Caj Hjelm och Pia Sundhage bytte några ord efter träningspasset som Pia genomfört med IFK Nyköpings fotbollsdamer

    Caj Hjelm John Wall
    Caj Hjelm i samspråk med Bissarnas tränare John Wall

    Jag fick se något jag nog aldrig trodde skulle hända. IFK Nyköpings fotbollstjejer fick en träning med Sveriges förbundskapten. De unga spelarna kanske inte bryr sig om damfotbollens historia i vårt land men de vet i alla fall att så mycket högre upp i hierarkin än Pia Sundhage kommer man inte. Och hon är ju känd från TV... Jag kan varmt rekommendera Jennifer Wegerups bok "Damelvan" för den som vill förstå mer om vad Pia och hennes jämnåriga fick kämpa för när damfotbollen var i sin linda i vårt land.

    Jag gjorde i ordning ett bildgalleri från IFK Nyköpings träning och Pia Sundhagens spektakulära närvaro i Nyköping. Du hittar 80 bilder HÄR >>>

    Jag är starstruck!

    Nu ska jag ägna fotbollspremiärhelgen med att vara med flicklaget på träningsläger i Strångsjö. Luftmadrass och sovsäck, jag har en hel ask Voltaren med mig (jag börjar bli för gammal för det där...)
    Tags
    • Rosvalla
    • IFK Nyköping Fotboll Damer U
    • IFK Nyköping Fotboll Damer
  • United mot Bajen i Damallsvensk premiär

    Lasse Jansson, onsdag 19 april 2017, 23:41
    Det är något alldeles speciellt med seriepremiärer. Förväntningar men också anspänning och kanske en viss osäkerhet på var man står i förhållande till motståndarna. Som spelare har man säkert någon ny lagkamrat i den närmaste omgivningen som man inte kan till 100% ännu. Publiken brukar sällan få se säsongens bästa fotboll presteras under de första omgångarna av säsongen. Nu spelar det väldigt liten roll i just Eskilstuna där den lojala publiken trippar till Tunavallen oavsett omgång eller motstånd i Damallsvenskan för de blåklädda hjältarna i United.

    Tunavallen Eskilstuna panorama
    Tunavallen i Eskilstuna är numera hem för allsvenska lag både på dam- och herrsidan

    Tunavallen läktare på kortsida
    En viss ombyggnation och uppfräschning har skett på Tunavallen till denna säsong i och med att AFC Eskilstuna spelar i herrallsvenskan. Här ser du ståplatsläktare på den ena kortsidan av arenan.

    publik Damallsvenskan Tunavallen Eskilstuna
    2013 åskådare trotsade kylan när Eskilstuna United under Annandag påsk spelade premiärmatchen mot Hammarby IF FF

    Eskilstuna United slutade i fjol på en stark tredjeplats. Deras premiärmotståndare Hammarby kom på andra plats i Elitettan och gör således comeback i landets högsta serie denna säsong. De höll på att åka på en rejäl kalldusch redan en timme innan matchstart då de hamnade i spärrelden från bevattningssystemet som plötsligt slogs på under deras uppvärmning på konstgräset. Från en samlad spelarring till en utspridd skara lätt panikskrattande tjejer inom loppet av tre sekunder.

    plastgräsbevattning Tunavallen
    Det vattnades friskt på konstgräset innan matchstart

    Jag kan inte erinra mig att jag varit uppe i Eskilstuna på någon premiär tidigare säsonger. Nu hade jag mina randiga skäl och rutiga orsaker, inte bara av nyfikenhet på Uniteds nyförvärv. I Hammarby IF spelar sedan tidigare Nyköpingsbekanta Patricia Kaldoyo (reservmålvakt i denna match) men numera också Amanda Johansson. Amanda är fostrad i IFK Nyköping och har ​sedan spelat i Elitettan för Uppsalalaget Sirius. Lite extra kul då jag varit ledare i ett flicklag (93:or) som många gånger kämpat mot det övermäktiga motståndet som Amanda och hennes duktiga kompisar i IFK bjöd på när vi möttes på någon plan i Nyköpingsområdet.

    Jag har fotat Amanda när hon spelat fotboll många gånger tidigare men denna gång var det extra kul. Och nu har du också svaret på varför hon dyker upp på relativt många bilder i bildgalleriet från matchen (som jag länkar till längre ner i detta blogginlägg).

    Patricia Kaldoyo Hammarby IF FF
    Hammarby IF FF:s målvakt Patricia Kaldoyo värmer upp på Tunavallen

    Amanda Johansson Hammarby IF FF
    Lineup med Hammarby IF FF:s Amanda Johansson i sin allsvenska debut som skedde på Tunavallen i Eskilstuna

    Amanda Johansson Hammarby IF FF
    Amanda Johansson ute på planen i Hammarby IF FF:s bortaställ under den allsvenska premiärmatchen mot Eskilstuna United på Tunavallen

    Till Eskilstuna United har det tillkommit några enstaka nya namn. För mig känns det extra roligt att det också är en återkomst i och med att Petra Johansson (tidigare Larsson) åter spelar i laget efter ett års uppehåll p.g.a. barnafödande. Petra var så ruskigt bra i United under säsongen 2015 att hennes spel tog henne till landslaget i säsongens elfte timme och kort därefter förkunnade hon att hon skulle lägga skorna på hyllan (läs; låta graviditet och barnafödande utvisa om det fanns någon fotbollsframtid efter den livsomvälvande resan). Tillsammans med Petra Andersson bildas ett tufft och tätt mittfältspar som jag får finslipa namnet på, men det borde bli något i stil med "Petramuren" eller "Petrornas rike".

    Petra Johansson Eskilstuna United DFF
    Petra Johansson is back in business hos Eskilstuna United

    Vad mer fanns i Eskilstuna Uniteds startelva som var nytt efter vintern? Två nyförvärv kunde jag se och den ena var Hanna Glas från Umeå IK FF. Det klassiska Umeå IK som på något sätt format det moderna damfotbolls-Sverige efter de enorma framgångar man haft. Några år av allt stramare budgettyglar gick inte till sist och laget degraderades till Elitettan efter säsongen 2016. Hanna har anslutit till United tillsammans med bl.a. skotska Fiona Brown, en -95:a med näsa för mål. Det ska bli riktigt intressant att se vad dessa nya spelare kan tillföra till ett välbalanserat Eskilstuna United säsongen 2017.

    Hanna Glas Eskilstuna United DFF
    Hanna Glas återfinns numera i Eskilstuna Uniteds matchställ

    Fiona Brown Eskilstuna United DFF
    Skotska Fiona Brown har anslutit till Eskilstuna United inför säsongen 2017

    En välkänd men också extremt otursförföljd spelare som lämnat Eskilstuna United dök upp på Tunavallen. Men i "fel" klubbdress. Jag tänker på Elena Sadiku, en spelare som p.g.a. två korsbandsskador mestadels fått ägna sina år i United med rehabilitering, men som nått stor popularitet eftersom hon är en glad och mycket trevlig prick. Nu är hon i det närmaste återställd och fortsätter sin fotbollskarriär hos Hammarby IF. Givetvis är hon värd alla tänkbara lyckönskningar. Denna premiärmatch spelades utan inhopp från Elena men förhoppningsvis är hon snart i hetluften igen.

    Elena Sadiku Hammarby IF FF
    Elena Sadiku återfinns numera hos Hammarby IF FF

    Premiärmatchen på Tunavallen blev en inte allt för glimrande tillställning. Skälen har jag nog redogjort för i inledningen av detta inlägg. Det fanns säkert en viss anspänning hos båda lagens spelare och de var nog båda två mer framgångsrika i sitt försvarsspel än i sitt anfallsspel. Hos Eskilstuna United fanns dessutom ett par av fjolårets startspelare på bänken från start och både Mimmi Larsson samt Annica Svensson har haft vissa skadebekymmer. Mimmi fick speltid under andra halvleks sista halva och visade med sitt inhopp att hon tillför och behövs i Uniteds anfallsspel.

    Eskilstuna United startelva 20170417
    Eskilstuna United startelva ​Annandag påsk i premiärmatchen mot Hammarby

    Hammarby IF FF startelva 20170417
    Hammarby IF FF comeback-startelva ​i den Damallsvenska premiären på Tunavallen den 17/4 -17

    Rickard Aspegren, Sara Persson och Josefin Aronsson
    Domartrion Rickard Aspegren (assisterande), Sara Persson och Josefin Aronsson (assisterande)

    Det blev en match där hemmalaget hade kommandot i stort sett hela tiden. Deras bollinnehav innebar visserligen en hel del anfallsförsök men den där sista spetsen saknades. Hammarbys spel var försiktigare men de var disciplinerade och duktiga i sitt försvarsarbete. Några direkt sylvassa anfallsvapen verkade dock inte finnas i verktygslådan denna gång. Matchens enda mål tillkom i 50:e minuten då Fiona Brown viker in från högerkanten och någon meter utanför straffområdesgränsen skickar hon iväg ett ganska beskedligt skott. Bollen slinker mellan Hammarbys målvakt Emma Holmgrens grepp och rullar retfullt långsamt in över mållinjen. En bjudning, javisst, men summerar man bollinnehav, hörnstatistik och anfallsförsök var United definitivt närmare segern även utan detta turliga/oturliga mål.

    Emma Holmgren Hammarby IF FF
    Emma Holmgren i Hammarby IF-målet försöker förtvivlat vända sig om och nå den undanflyende bollen

    Mycket mer har jag inte att skriva om denna premiärmatch. Med stor sannolikhet kommer jag tillbaka till Tunavallen någon mer gång under säsongen och då är jag nyfiken på hur spelet och laget "satt sig". Det är några spelare och positioner som blir extra spännande att se hur de reagerar efterhand som säsongen och motståndarna klaras av.

    För den som velat se de inledande matcherna i Damallsvenskan har årets lösning på streamingfronten varit mindre lyckad. Damallsvenskan.tv är tjänsten man kan prenumerera på för att få 100% täckning av hela säsongen. Jättebra men inte om de tekniska bekymren fortsätter på det sätt som hela första omgången led av. Jag svor över en mindre viktig detalj men INGENSTANS på deras hemsida står det vad ett abonnemang kostar. (Nu har jag tagit reda på vilka ekonomiska villkor de har men jag anser att man måste skriva ut detta vilket de själva duffar på när jag mailar dem. Märkligt.)

    Damallsvenskan.TV
    TV-sändingarna från årets Damallsvenska har inte börjat med någon teknisk succé


    Jag har fått ihop ett bildgalleri med drygt 170 bilder från premiärmatchen som du hittar HÄR >>>

    Over and out
    Tags
    • Eskilstuna United DFF
    • Damallsvenskan
  • Min IFK-drömelva

    Lasse Jansson, måndag 17 april 2017, 13:59
    De första fotbollsmatcher utanför Stigtomtas trygga värld som jag fotograferade var IFK Nyköpings damlag då de spelade seriespel i division 2 säsongen 2010. På den tiden motsvarade division 2-spelet ungefär den nivå som de fortfarande spelar på fastän det p.g.a. serieomläggning heter division 1 nuförtiden. Många matcher på framförallt Folkungavallen har det blivit genom åren. Många otroligt duktiga fotbollsspelare har sprungit framför kameran. Det borde vara en enkel sak att ta ut ett drömlag ur de IFK-trupper som förekommit sedan dess, eller?

    Det visar sig vara knepigare än vad jag först trodde att ställa upp en startelva med de spelare jag kan välja bland. Så pass knepigt att jag behöver ha en bänk med ytterligare ​spelare. Utöver dessa finns så mycket kunnande, kompetens och karaktär och jag vill på intet sätt hävda att mitt val är en absolut sanning. När jag väger prestationer som min drömelva (inkl. avbytare) åstadkommit är det sett över längre tid i IFK Nyköping och i mitt fall är det alltså säsongerna 2010 till 2016. Många duktiga tjejer måste utelämnas och det känns även prekärt att ha tre så extremt skickliga spelare som avbytare till denna drömelva.

    Hur skulle man då ställa upp detta drömlag? Jag kom fram till två fungerande uppställningar med dessa spelare; klassisk 4-4-2 eller mer offensiv 3-5-2.

    Här kommer min IFK-drömelva, formerad för att i första hand spela 4-4-2:

    Målvakt

    Patricia Kaldoyo 120519 Eneby BK
    Patricia Kaldoyo, här fotad den 19/5 2012 mot Eneby BK


    Ytterbackar

    Amanda Johansson 100925 Älvsjö AIK FF
    Amanda Johansson, från möte mot Älvsjö AIK FF den 25/9 2010

    Julina Andersson 140524 Tyresö DFF
    Julina Andersson, från match den 24/5 -14 mot Tyresö DFF


    Mittbackar:

    Hanna Johansson 130907 Rytterne IS
    Hanna Johansson, bild tagen den 7/9 -13 mot Rytterne IS

    Frida Ahlerup 140524 Tyresö DFF
    Frida Ahlerup, här i famnen på Saosann Rammo, den 24/5 2014 mot Tyresö DFF


    Yttermittfältare:

    Fia Jonsson 100807 Bajen DFF
    Fia Jonsson, i match mot Bajen DFF den 7/8 2010

    Tove Almqvist 130525 Västerås IK
    Tove Almqvist, foto från den 25/5 -13 då IFK mötte Västerås IK


    Centralt mittfält:

    Melinda Hall 110430 Enskede IK
    Melinda Hall, fotad den 30/4 2011 i match mot Enskede IK

    Therese Andersson 110702 Stuvsta IF
    Therese Andersson, när IFK mötte Stuvsta IF den 2/7 -11


    Anfall:

    Hanna Persson 120602 Boo FF
    Hanna Persson, på ett regnigt Folkungavallen den 2/6 2012 då IFK mötte Boo FF

    Alma Sjödahl 120421 Smedby AIS
    Alma Sjödahl, fotograferad den 21/4 2012 i mötet med Smedby AIS


    Avbytare:

    Karoline Pettersson 100807 Bajen DFF
    Karoline Pettersson, bild från den 7/8 2010 då IFK mötte Bajen DFF

    Edina Begovic 120908 Tyresö DFF
    Edina Begovic, här från matchen mot Tyresö DFF den 8/9 2012

    Saosann Rammo 120908 Tyresö DFF
    Saosann Rammo, foto från den 8/9 -12 mot Tyresö DFF


    Ovanstående lag skulle kunna göras om för att spela 3-5-2 och då skulle jag förmodligen låta Karoline Pettersson ta plats i startelvan:
    Patricia Kaldoyo
    Julina Andersson - Frida Ahlerup - Hanna Johansson
    Karoline Pettersson - Melinda Hall - Therese Andersson - Tove Almqvist - Amanda Johansson
    Hanna Persson - Alma Sjödahl

    Om jag summerar allt jag sett, det jag tycker & tänker finns det ett namn som definitivt är min MVP:
    Therese Andersson
    Therese är i mina ögon den som haft allra störst betydelse för hur IFK Nyköping ser ut och fungerar i modern tid (läs -10-talet).

    En spelare som inte nämns här ovan men som förtjänar tapperhetsmedalj, lojalitetspoäng och kulturbärarstipendium är Amanda Nordlie. Genom alla år jag tittat på IFK Nyköpings damlag har hon funnits med. Fortfarande oförskämt ung, trots att hon vid det här laget är erfaren och rutinerad.

    Amanda Nordlie 140524 Tyresö DFF
    Amanda Nordlie i Melinda Halls armar den 24/5 -14 då IFK mötte Tyresö DFF


    När jag tittat igenom åratal av bildmaterial fångade jag upp några random bilder som kommer här nedan i form av bonusmaterial, vare sig du vill eller inte...

    Bemir Brkic 110617 BorensIK
    En väldigt ung Bemir Brkic som linjedomare då IFK Nyköping mötte Borens IK den 17/6 2011

    Björnfot Tony Daniel 100807 Bajen DFF
    Den 7/8 2010 såg ledarbänken ut så här hos IFK: Henrik Björnfot, Tony Engwall och Daniel Leppänen

    Melinda Hall 140524 Tyresö DFF
    Melinda Hall efter hennes mål mot Tyresö DFF den 24/5 2014

    Frida Ahlerup 160917 Örebro SK Söder
    Frida Ahlerup segermål på stopptid mot Örebro SK Söder den 17/9 2016 gav en serie bilder som är svåröverträffade


    Nu har jag inte motiverat varje position i min drömelva men så här ser den i alla fall ut. Hur ser din IFK-drömelva ut? Håller du med eller vill du plocka fram spelare från längre bakåt i tiden (som jag tyvärr inte riktigt har samma koll på)?
    Tags
    • IFK Nyköping Fotboll Damer
    • Div 1 Södra Svealand Damer

Lasse Jansson

Fotbollslasse? Den ursprungliga anledningen till detta alias är att jag för flera år sedan skulle registrera en mailadress. Med fyra döttrar som alla spelar eller har spelat fotboll har jag mina fötter stadigt i fotbollsmyllan. Mitt fotointresse är nyväckt sedan några år och mycket av det jag bloggar om tar stöd i mina bilder. Efter nästan 4 år med en damfotbollsblogg kände jag att tiden det tog var allt för omfattande. Men att blogga och sportfotografera då och då, när andan faller på, om framförallt lokala sporthändelser ser jag som en utmärkt och rolig hobby.
 

Vill du nå mig funkar det på något av nedanstående sätt:

Mailfotbollslasse@gmail.com

Mobil: 070-775 39 27

På Twitter går det att följa @Fotbollslasse.
Instagram? Jodå, fotbollslasse gäller även där!

Andra bloggare

© Lokalsporten 2012 - 2016 | Webbyrå Tankbar