Vi älskar lokal sport!

  • 2-dagars folkrace på Björshult

    Lasse Jansson, tisdag 13 juni 2017, 22:39
    Det är hög tid att vädra petroliumångorna ur skallen och återinsätta de röda blodkropparna i blodomloppet istället för bensinen. Motorlasse behöver lämna plats för Fotbollslasse. Med detta skrivet tvingas jag ändå erkänna att jag inte kunde motstå frestelsen att åka till folkrace-festen på Björshultsbanan i helgen.

    folkraceaction
    Action på Björshultsbanan under Mekonomen Vårby racet i helgen

    In i det sista tvekade jag om jag skulle avsätta någon tid för tvådagarstävlingen på Björshult som SMK ​Nyköping arrangerade. Med 180 deltagande ekipage samt en stor och entusiastisk publik var det givetvis ​en tävling som förtjänade uppmärksamhet i form av en bevakning. Om nu jag kan göra den rättvisa är en helt annan femma.

    Björshultsparkering
    All ledig yta inne på tävlingsområdet gick åt till depå vilket gjorde att den tillresta publiken fick finna sig i en promenad från en närliggande odlingsyta som tillfälligt utgjorde parkering

    Nu blev det en helg-kompromiss och jag valde att fokusera min kvarvarande energi på finalpasset som drog igång vid 15.30-tiden på söndagen. Synd för alla deltagare som inte kvalificerat sig till någon av de många finalerna men de som kommit så långt får i alla fall chansen att se sina fordon i mitt bildgalleri. Alltid något.

    proppfullt depåområde Björshultsbanan
    Det proppfulla depåområdet sjöd av liv och aktiviteter när jag kom till Björshultsbanan under söndagseftermiddagen

    Mekonomen Vårby racet, som tävlingen döpts till, maxade antalet deltagare utifrån bedömningen om vad som skulle hinnas med under två hela tävlingsdagar. Dispens för tävlande efter klockan 18 på lördagskvällen gick inte att få. Intresset för folkracetävlingar verkar otroligt stort och säkert fanns det många fler som gärna hade varit med och kört i helgen. Antalet besökare vid banan gjorde att kioskerna tömdes snabbare än beräknat. Nu gjorde kanske inte detta jättemycket med tanke på att söndagseftermiddagen avslutades med regnskurar och man ville nog hellre stå och kura under sitt paraply än att äta en uppblött hamburgare i regnet.

    tävlingsledare
    Inför finalpasset var det oerhört hektiskt för tävlingsled​ningen att räkna ut vilka bilar som skulle göra upp om klassegrarna

    Arrangemanget var stort och för de som av olika anledningar inte kunde vara på plats så direktsändes tävlingen på webben. En lift med kamera på hög höjd bredvid speakertornet försåg alla distansintresserade med ljud och bild. Utöver denna live-bevakning gav lokaltidningen tävlingen utrymme och sedan var jag i gott sällskap av många entusiast-fotografer runt banan (eller på innerplan).

    fotoposition Björshultsbanan
    Min vana trogen tog jag position längst ner på banan i rundeln där jag också hade uppsikt över liften med livekameran

    Det nästintill unika inträffade att det inte dammade när jag besökte en motortävling. Istället fick jag och framförallt kamerorna utstå en hel del väta från ovan. Vatten i måttliga mängder är avsevärt skonsammare mot fotoutrustningen så jag klagar inte. Däremot blev det nog väldigt slipprigt ute på banan för finalisterna som oftast passerade de såphala asfaltspartierna på tvären. Fråga SMK Nyköpings Robin Norling vad som händer om vindrutespolningen slutar funka när leran sprutar från alla håll och kanter. (Han tvingades bryta B-finalen i framhjulsklassen på grund av detta.)

    folkrace regnskur
    Regnskuren ​pågick som tur var inte under hela finalpasset på Björshultsbanan

    Jag blir imponerad över kunnandet hos förarna när det gäller folkrace. Egentligen kan ju precis vad som helst hända i denna motorsportgren. Och hur bra du än kör finns alltid risken att du tvingas bryta. Bilarna är ju liksom inte några monster-WRC-fordon med ett serviceteam som matchar ett Formel 1-stall. När det är dags för finalerna har dessa bilar fått utstå en hel del plågsam behandling under många heat.

    Folkrace - när aerodynamik inte är en issue

    Jag tyckte det blev extra charmigt att se finalerna då bilarna var halvt sönderslagna, misshandlade och knöliga. Många av dem stånkade och hostade, bolmade och knäade. Inte en kvadratmillimeter av karosserna var rena. Ändå står folk i långa köer efter tävlingen, beredda att betala 200 kronor i anbud, för en av dessa fordon. Svårdefinierade till märke och modell när inte en enda originallinje finns kvar från ursprungsritningarna på fabriken. Att merparten är Volvo behöver jag inte skriva, det är underförstått.

    folkrace anbud
    Många, många valde att lämna anbud på någon eller några av de bilar som hade tävlat på Björshultsbanan under helgen

    Det fanns flera insatser på banan som stack ut. Jag såg hemmaåkare som gjorde det bra även om det inte räckte hela vägen. Jag såg klassvinnare som var otroligt säkra. Jag såg vildsinta satsningar och vågade manövrar. Och då var jag endast på plats några få timmar. Folkrace är sannerligen en ypperlig sport. Och drägligt ekonomiskt överkomlig.

    Vi gratulerar följande segrare i de olika klasserna:
    Damer: My Adolfsson, Haninge MK, nr 304
    Juniorer: Dennis Arthursson, Norrköpings MK, nr 203
    Veteraner: Börje Adamsson, MK Ramunder, nr 422
    Seniorer bakhjulsdrivet: Jesper Sundström, Jungnerligans RC, nr 41
    Seniorer framhjulsdrivet: Kim Christensen, SMK Vingåker, nr 128
    samt segraren i Superfinalen: Marcus Svärd, MK Orion, nr 126

    Hela resultatlistan med samtliga deltagare hittar du HÄR >>>

    rullning Johan Andersson
    Johan Andersson, MK Ramunder, bjöd på denna rullning i bakhjulsklassens C-final

    Jag tackar för mig med en länk till ett bildgalleri som innehåller drygt 200 bilder. Du hittar folkrace-galleriet HÄR >>>

    Nu får jag nog ägna fotbollen lite tid så att de inte tror att jag glömt bort dem!
    Tags
    • SMK Nyköping
    • folkrace
    • Björshultsbanan
  • Semifinal för damerna i rugby 7s

    Lasse Jansson, söndag 11 juni 2017, 11:49
    Det är fullt förståeligt att man ideligen tittar sig över axlarna när man fått en rugbyboll i händerna. Det finns ingenting annat som lockar motståndarna så mycket som att få tag på den bollen. Till vilket pris som helst. Du kan antingen göra dig redo för att bli bryskt tacklad till marken eller springa utav bara sjutton. Vill du slippa uppvaktningen kan du förvisso göra dig av med bollen, och det gör du regelrätt genom att kasta den snett bakåt till en lagkamrat som då får motståndarnas fokus. Schysst. Eller annars försöker du sparka bollen åt något håll, och ingen verkar veta vilket riktning den orunda bollen väljer.

    rugbyboll
    Rugbybollens lockelse

    Tjusningen med rugby är stor. Mycket stor. Och det är en alldeles charmant sport att bevaka. Trivsamt förpackad i 7-mannavarianten blir rugbyn än mer publikanpassad med händelserika och intensiva matcher. Rugby 7s är numera en OS-gren och detta ger ytterligare publicitet till sporten.

    Norrköpings Rugbyklubb Troján arrangör semifinal dam
    Norrköpings Rugbyklubb Troján arrangerade 7s semifinal för damerna i Norr under lördagen

    Det börjar närma sig SM-slutspel för den svenska rugbyn 7s. Precis som i fjol avgörs finalsspelet under SM-veckan ​och detta år går tävlingarna av stapeln i Borås den 30/6-7/7. Rugby-finalspelet pågår den 1-2 juli. Damernas semifinalspel har delats in i två regioner, Nord och Syd. Fem lag i varje region ska skalas ner till sammanlagt åtta deltagande lag i SM-slutspelet, ingen större utrensning med andra ord. Jag valde ​att lördagen den 10/6 att åka till Bollspelaren i Norrköping där den lokala rugbyklubben Troján stod som delarrangör till den norra regionens semifinalspel. Samma plats som fjolårets SM-slutspel avgjordes på. Trivsamt.

    Bollspelaren Norrköping
    Bollspelaren är rugbyns hemvist i Norrköping

    Bollspelaren rugby
    En något grådassig himmel gjorde lördagens spel till en lagom varm aktivitet i Norrköping

    I Norrköping tävlade Exiles Ladies, Linköping Ladies (med representanter från Norrköping RK Troján), Enköping RK, Vänersborg RK och Uppsala RFC om fyra platser i finalspelet den 1-2 juli. Samtidigt på Pilevallen i Trelleborg gjorde fem lag upp om den södra regionens platser i finalspelet och anmärkningsvärt där var att fjolårsmästarna Göteborg RF kom sist och därmed inte kommer att försvara sitt guld. För att föregå handlingarna och slutföra stickspåret kring den södra gruppen så gick följande lag vidare därifrån; Kalmar Södra IF, Malmö RC, Lugi RK samt Pingvin RC A.

    sekretariat Bollspelaren
    Sekretariatets plats på Bollspelaren i Norrköping avslöjar ​var SM-veckan arrangerades 2016

    På Bollspelaren spelades fem omgångar och redan tidigt såg man lagens styrkeförhållanden gentemot varandra. Vi få som fanns på publikplats fick se en hel del bra laginsatser, starka individuella prestationer och härlig mental laddning. Det gick också att utläsa hur tufft det är att spela fyra 7-mannamatcher under några få timmar. I sista omgången var det mer "kliv, kliv, överlev" än skönspel. Lag som egentligen var underlägsna sin motståndare lyckades streta emot riktigt bra på ren och skär vilja.

    publik Bollspelaren
    Man lyckades nog inte nå ut till allmänheten i Norrköping kring detta arrangemang och läktarna stod tämligen tomma under semifinalspelet

    rugbykiosk Bollspelaren
    Partytältets tak över kiosken på Bollspelaren kom till nytta då det duggregnade lite i slutet av tävlingen

    Dagens alla matcher bjöd på totalt två gula kort och mindre än en handfull skadeavbrott. Båda dessa detaljer förvånar mig som erfaren fotbollsbevakare. I min värld skulle matcherna vara helt förryckta av utvisningar och rullande i gräset på grund av smällar man fått. I rugbyvärlden tar man en smäll med jämnmod och sällan eller aldrig tappar man humöret. Befriande och en hel del likt handbollen som har samma livsåskådning.

    skador rugby
    När det väl inträffar en skada i rugbyn kan man utgå från att den drabbade inte kan delta något mer i spelet den dagen

    rugbyskavank
    Äsch då, det är bara en liten skavank

    När samtliga lag spelat fyra matcher vardera, alla mötte alla med andra ord, så kunde vi summera tabellen enligt följande:
    1. Exiles ladies, 8 poäng
    2. Vänersborg RK, 6 poäng
    3. Uppsala RFC, 4 poäng
    4. Linköping Ladies, 2 poäng
    ---------------------------------
    5. Enköping RK, 0 poäng

    Den officiella tabellen hittar du här >>>

    Stockholm Exiles ladies
    Segrande Stockholmslaget Exiles ladies i semifinalspelet på Bollspelaren i Norrköping

    Exiles ladies tog sig alltså genom semifinalspelet som fullpoängare. De övertygade verkligen och hade en oerhörd rörlighet och flyt i sitt spel. Att Enköping RK förblev poänglösa är inte helt rättvisande då de minsann visade prov på stort kunnande. Inget lag som föll ur rugby-ramarna med andra ord.

    rugbyaction
    En stor dos av rugbyaction fastande på kamerans minneskort

    Jag delar glatt med mig av ett bildgalleri från lördagens semifinalspel. De 177 bilderna visar förhoppningsvis upp all action som rugbyn har att erbjuda. Du hittar bildgalleriet HÄR >>>

    Stort lycka till för alla deltagande lag i det kommande SM-slutspelet!
    Tags
    • Rugby
  • När rallyt kom till byn

    Lasse Jansson, söndag 04 juni 2017, 14:29
    Med åren har det blivit svårare och svårare att få acceptans för att genomföra rallytävlingar på våra grusvägar. Markägare och vägsamfälligheter är helt enkelt inte lika sugna på att upplåta ​vägsträckor för motorsporten. Även om vägarna återställs efteråt. (Det handlar om ganska stora summor som arrangören måste lägga ut för att hyvla vägarna till ursprungligt skick. Jag hörde under lördagen talas om belopp runt 60-70 000 kronor för Gästabudstroféns 6 specialsträckor.) En annan sak som jag tror långsamt ändras till det sämre är allmänhetens vett och etikett i samband med rallytävlingar. Till exempel att parkera sin bil på anvisad plats och inte på ställen som försvårar utryckningsfordons framfart. Är rally som folklig publiksport på väg att försvinna?

    ss 4 Gästabudstrofén 2017
    Delar av den för stigtomtabor så bekanta Salingerundan var avstängd under lördagen eftersom specialsträcka 4 lagts på denna grusväg

    En månad tidigare än vad som skett de senaste åren arrangerade SMK Nyköping sin klassiska Gästabudstrofé på grusvägar i södra Södermanland. Om vi ska benämna tävlingen rätt så heter den Heda Gästrabudstrofén och då vet man också vilket företag som är huvudsponsor till rallyt. Gästabudstrofén är deltävling nummer två i Svenska Rallycupen som i år består av totalt 7 deltävlingar.

    gamla stations- och industriområdet
    Det gamla stations- och industriområdet i Vrena sjöd av liv under lördagen

    Vrena är på många sätt speciell som ort. Det är mycket "före detta", "gamla" och "förr i tiden" när man pratar om platser i byn. Å andra sidan har orten många fördelar och en alldeles särskild Vrena-anda. Motorsport står också högt i kurs hos Vrena-borna och en lämpligare plats som centrum i en rallytävling är svår att hitta i Södermanland. Nu valde SMK Nyköping att förlägga Gästabudstroféns start och depåområde i Vrena och därmed utgjorde byn mellan Hallbosjön och Långhalsen själva epicentrum i rallytävlingen ​under ett intensivt dygn. Närliggande småorter fick också delar av kakan då tävlingens 6 specialsträckor placerades i utkanten av Ripsa, Bettna, Stigtomta, Stavsjö och slutligen Björkvik.

    Strandängen gamla bandyarenan
    Vid den gamla bandyanläggningen Strandängen skedde starten i Gästabudstrofén

    Det är inte bara de tävlande som behöver förbereda sig och sina fordon inför en rallytävling. Arrangörens arbete med allt från ansökningar till funktionärsbemanning av stationer, material, trycksaker, säkerhet m.m. tar enorm tid med en absolut deadline vid tävlingsstart. Då måste allt klaffa och vara på plats. En så pass stor tävling som Gästabudstrofén är inget man rakar av på en fikarast. För att klara av det stora behovet av funktionärer under rallyt samarbetar SMK Nyköping med närliggande orter såsom t.ex. Flen och Katrineholm. När de har tävlingar är det "bara" att bjuda igen för SMK Nyköpings medlemmar.

    startredo deltagare Gästabudstrofén
    Strax efter klockan 09.00 på lördagsförmiddagen stod de första ekipagen redo för starten klockan 10.00 nere på Strandängens gräsmatta

    För den som av någon anledning inte tål Volvo innebär moderna rallytävlingar stor risk för grava utslag och klåda. Det svenska bilmärket dominerar bland ekipagen. Nu fanns det givetvis många andra bilsorter ute på specialsträckorna och transportsträckorna och ville man se fyrhjulsdrivna fartmonster eller klassiska godingar fanns det även sådana exemplar i det cirka 160 bilar starka startfältet.

    Gästabudstroféns depåområde
    Runt den nedlagda fabriken i Vrena trängdes servicebilar och rallybilar inför starten klockan 10.00

    Det lilla jag vet om rally är inte värt att nämna. Egentligen. Men inför denna traditionella rallytävling har jag förstått att det finns fler i min omgivning som vet ännu mindre om rally. Jag har förklarat specialsträckor, transportsträckor, tävlingsregler och bilar för nyfikna åhörare. Kanske är det så att jag under min uppväxt ute i Bränn-Ekeby fick min beskärda del av både sommar- och vinterrallyn. En sak som är avsevärt bättre idag är resultatrapporteringen. Under lördagens tävling gick det att löpande få sträcktider och placeringar från www.tavlingsconsult.com. Resultatet efter årets Gästabudstrofé hittar du hos dem i efterhand via denna länk. Förr stod man som ett levande frågetecken i skogen när en bil passerade.

    transportsträcka
    Bakom Djälps lada dyker en bil upp på transportsträckan mellan ss4 och ss5 (via Enstaberga och gamla E4:an till Stavsjö)

    Mitt upplägg för detta års rallytävling var att skaffa bilder från start- och depåområdet i Vrena på morgonen. Därefter ville jag ha några bilder från starten av specialsträcka 4 eftersom min plan var att stå i slutet av denna sträcka och fota hela det kvarvarande startfältet. Den geografiska närheten för mig som stigtomtabo var ypperlig och sträckans första starttid var klockan 13.20. Perfekt.

    Ryanair inflygning Skavsta
    Att fota rally bakom Djälp innebar också att man hade Skavsta inom ett par stenkasts avstånd

    När jag gick upp mot Stora Ramshult på Salingerundan var det för att få en bild på startlinjen för ss 4. Ett par funktionärsbilar stod på vägen och givetvis var Stora Ramshults ägare framme för att prata med dem. Man kan lugnt säga att han vet en del om motorsport den där Gummse. Nu är rallycross hans gren men han tyckte i alla fall att de där rallyåkarna kunde ha fått åka över hans gårdsplan för att ta sig vidare mot Salinge. Nu blev det inte så utan sträckningen låg på utsidan av gården. Man kan inte alltid få som man vill, Lars-Johan.

    Stora Ramshult Gummse
    Stora Ramshult egen rallycross-kung Lars-Johan "Gummse" Gummsesson var givetvis framme och pratade med ett par av SMK Nyköpings funktionärer vid starten av ss 4

    Snacket på byn var annars den obehagliga och olyckliga brand som tidigare på lördagsmorgonen härjat på Bagghult. Boningshuset brann ner och det fanns risk för att alternativvägen för utryckningsfordon för rallytävlingen på ss 4 skulle hindras. Nu utgjorde detta inget hinder och sträckan behövde inte strykas. Jag hade de rykande ruinerna framför ögonen hela tävlingen där jag stod och fotade och det är få saker som ger såna obehagskänslor som husbränder. Usch. Ingen kom till skada denna gång och det är en tröst mitt i allt elände.

    Bagghult ruiner
    De pyrande resterna av Bagghult och en skorstensmur var det enda som var kvar efter boningshuset

    Hemmaförarna lyckades bra i årets upplaga av Gästabudstrofén. I klass 4, C-förare 2WD, vann Hampus Jakobsson. Inte illa för en ung och omskolad rallycrossåkare. I den mindre klass 7 C-förare/Grupp E vann Alexander Broberg. Robin Norling tog en fin 2:a-plats i klass 10, 1300 Rallycup. En lika fin placering tog Andreas Hultström i klass 5. Pallplatser i form av tredjepriser gick till Vrena-sonen Eric Johansson i klass 2, Michael Svärdh i klass 8 samt till Nicklas Gustafsson i klass 7. Jag hänvisar ännu en gång till resultatlistan via denna länk för en komplett bild över hur det gick för alla förare.

    Jag valde alltså att endast stå på en enda punkt vid denna rallytävling. Prioriteringen var att försöka få med alla kvarvarande ekipage. Om jag jagat halva Södermanland runt, eller för den delen valt att försöka flytta på mig efterhand som specialsträcka 4 avgjordes, skulle jag ha missat fler fordon än vad jag skulle lyckas fota. Nu hittade jag ett hörn av världen där jag som bäst kunde få tre olika vinklar och avstånd till de förbipasserande fordonen.

    Robin Norling SMK Nyköping
    Första synliga kurvan där det i denna bild är Robin Norling som kommer ångande

    Hampus Jakobsson SMK Nyköping
    Efterföljande storsväng förevisas i bilden av Hampus Jakobsson

    Eric Johansson SMK Nyköping
    Slutligen fanns den raksträcka som tillät mig att försöka panorera då rallybilarna for förbi. I denna bild är det Eric Johansson som fastnat på bild. I bakgrunden ser du gården Hjälma.

    Jag valde position utifrån möjligheten till olika vinklar men allra mest för att det illgula rapsfältet var en åtråvärd komponent i rallybilderna. I mitt bildgalleri har jag, förutom de allra först passerande bilarna, lyckats publicera två biler per tävlande. Det blir onekligen mastigt, tjatigt och enahanda att se samma böj och rapsfält i bild efter bild men på detta sätt blev det så "rättvist " som möjligt för alla deltagare. Du hittar mitt bildgalleri med 312 bilder HÄR >>>

    Detta var utomordentligt trevligt. Måhända har jag en och annan åsikt att framföra till SMHI som utfärdat en molnig men regnfri dag. Den sista timmen frös jag så förskräckligt om fingrarna i det tilltagande regnet att lag nästan inte lyckades ända inställningar på kameran.

    Har du inte sett rally någon gång måste du givetvis bege dig ut i den svenska klorofyllen och ta del av denna eminenta sport. Punkt.
    Tags
    • Svenska Rallycupen
    • SMK Nyköping
    • Gästabudstrofén
  • Torsdagsrallyt ur mitt perspektiv

    Lasse Jansson, lördag 27 maj 2017, 15:38
    För mig har det alltid varit självklart att poängtera att det är mitt perspektiv som kommer fram när jag bevakar och rapporterar om sporthändelser. Allt är i olika grad subjektiv​t och ​efter torsdagens upplevelser på Ekebybanan utanför Eskilstuna blir det ännu svårare att vara objektiv.

    Rallylasse
    För en kort stund blev jag Rallylasse istället för Fotbollslasse

    Opel Ascona JP Racing
    Här är den rallybil jag fick sitta med i under ett heat av Eskilstuna Sprintcup. JP Racing-stallets Peter Johansson har en riktig pärla i denna Opel Ascona från 1981, 2410 cc och 280 hk som ska förvaltas på bästa sätt längst ​banorna den far fram på.

    Eskilstuna MK arrangerade på Kristi Himmelsfärdsdagen den andra deltävlingen i Eskilstuna Sprintcup och tävlingen gick under namnet Torsdagsrallyt. En rallysprint där man åkte på den 2,1 km långa Ekebybanan (i Hällbybrunn) utan noter. Det sistnämnda öppnade upp för mer annorlunda konstellationer i rallybilarna än brukligt då någon kartläsare inte behövdes. Det är dock inte så enkelt att vem som helst kan sätta sig på passagerarplatsen i rallybilen. Nej, en tillfällig licens måste lösas i tävlingssekretariatet.

    EMK temporärlicens
    En temporärlicens löstes åt mig på torsdagsmorgonen för att jag skulle få sitta med under ett heat av rallysprinten. Notera även den enorma mängd pokaler som är uppradade i bortre delen av rummet. Något som skulle delas ut senare under dagen till välförtjänta pristagare i alla olika klasser.

    Redan i februari bjöds jag in att delta som passagerare under ett av heaten i torsdagens tävling. Den framåtsträvande och offensiva Peter Johansson i JP Racing-stallet tackade på detta sätt för bilder jag tagit och dessutom gav han mig en upplevelse att bära med mig för all framtid. Utöver en betydligt större förståelse för motorsporten fick jag även en djupare insikt i depålivet och allt som är runt omkring en tävling. Ovärderlig erfarenhet för mig som då och då bevakar motorsport.

    baninspektion Ekebybanan
    Förarna gick längst banan under torsdagsmorgonen för att memorera sträckningen

    Sprintcupen förarmöte
    Med en halvtimme kvar till första start genomfördes ett kortare förarmöte klockan 09.30 på Ekebybanan

    Mitt fokus denna tävling var naturligtvis det egna åket i en rallybil. Inte alla förunnat att få uppleva en sådan sak. Nu åker jag sällan någonstans utan kamera och givetvis försökte jag bitvis dokumentera tävlingen när jag ändå fanns på plats. Mitt huvudintresse låg på JP Racing-stallet vilket gjorde att den första hälften av startfältet blev fotograferad men jag släppte fokus för de med startnummer på den andra halvan. Cirka 130 ekipage deltog och tyvärr missade jag åkbilder på t.ex. SMK Nyköpings bäst placerade deltagare. Mer om det lite längre ner i texten.

    Ekebybanans depåområde
    Myllret, mullret och trängseln i depåområdet på Ekebybanan var påtagligt

    Med sin stora servicebuss stack JP Racing ut i depåområdet. De rullade in med bussen redan under onsdagskvällen och kunde då göra den obligatoriska besiktningen av bilen samt i lugn och ro gå baninspektionen. Jag dök upp vid 08.30 på torsdagsmorgonen för att fixa den tillfälliga licensen samt testa ut overall, hjälm, provsitta bilen för fyrpunktsbältets skull m.m.

    serviceplats i depå för JP Racing
    JP Racings serviceplats på depåområdet låg en bit från de övriga deltagarna

    Då jag satt på passagerarplats redan i första heatet och Peter hade startnummer 8 var det snabbt dags för eldprovet. Ner med ändalykten i racingstolen, tajta till fyrpunktsbältet och koppla in sig på intercom-utrustningen. Efter att vi rullat genom depåområdet till starten bakom en långt hus värmdes motorn upp till bra arbetstemperatur. De följande dryga 2 minuterna av mitt liv tillbringades i ett adrenalin- och lyckorus ackompanjerad av ljudet från den härliga motorn, de ideliga växlingarna på den extremt knixiga banan och handbromssvängarna på den nyvattnade och sladdriga underlaget. Att se detta utföras gav mig än större respekt för alla förare där ute på banan. Minsta ouppmärksamhet eller oförsiktighet bär käpprätt och bokstavligen åt skogen. Att sitta fast som i ett skruvstäd var verkligen nödvändigt men tillsammans med bilens störtbåge kändes det ytterligt tryggt när Peter med säkert handlag rattade oss genom heat 1.

    Peter Johansson Opel Ascona JP Racing Ekebybanan
    En panorering från heat 2 med Peter Johansson bakom ratten på sin Opel Ascona

    Under heat 2 av Torsdagsrallyt satt SMK Nyköpings ordförande Hampus Juteryd med i bilen och i det avslutande heatet åkte Peters sambo Rosemari Nilsson med. Parallellt med mina försök att smälta intrycken umgicks jag med övriga stallmedlemmar i depån men sökte också upp ett par olika positioner längst banan för att fota tävlingarna. Där andra satt och åt Skogaholmsmackor med stekta ägg kunde vi njuta av lyxen med hemlagad mat. Aldrig har väl lasagne med fräsch sallad smakat så gott. Tack!

    Eskilstuna Flygklubb intilliggande flygfält
    Det intilliggande flygfältet tillhörande Eskilstuna Flygklubb innebar ett stort antal landningar genom trädtopparna under dagen

    Jag hörde Peter beklaga sig en aning över underlaget på banan före och efter första heatet. Den nyvattnade banan var slipprig. Nu genomfördes de tre heaten konsekvent med samma startordning och varje gång var det nyvattnat när de med lägst startnummer skulle köra. Det var inget jag hörde något negativt om men i min värld borde det ha haft en viss inverkan på resultaten. Nåväl, det dammade så det räckte och blev över i grytan som det gamla stenbrottet utgör, och vattnandet av banan var absolut nödvändig för att vi på sidan inte skulle försmäkta helt.

    publik Ekebybanan
    Huvuddelen av publiken höll sig på kanten till grusgropen och undvek således den värsta anstormningen av damm

    motorsportsdamm
    Motorsportdammet är ett gissel för publiken och mina kameror

    Ekebybanan Eskilstuna
    Runt kanterna och nere i det gamla stenbrottet sträcker sig Ekebybanan utanför Eskilstuna

    dammbekämpning Ekebybanan
    Vatten är en tillfällig lösning på dammproblematiken

    Jag fick i depån lära mig att mekaniska haverier hör motorsporten till. Något man lär sig acceptera utan att få en mental härdsmälta. Att meka som en galning mellan heaten är en sak men när det tar stopp på riktigt tar man det uppenbarligen med jämnmod. En plågad plånbok skulle i alla fall ge undertecknad hjärtsvikt om något rasar under en tävling.

    Christoffer Chribbe Haglund
    Christoffer "Chribbe" Haglund, startnummer 44, fick kasta in handduken under heat 2

    Hampus Jakobsson JP Racing
    Likaså fick Hampus Jakobsson bryta tävlingen under heat 2

    Bäst bland ekipagen som på något sätt var kopplade till JP Racing denna gång blev Mikael Jakobsson med Jonny Ekholm bredvid sig i en Volvo 740. De kom på 5:e plats, 11,2 sekunder efter täten, i klass 2 A-förare övriga 2-hjulsdrivna. I den klassen kom Peter Johansson 8:a (av totalt 15 placerade fordon). Peter ​lyckades kapa 2-3 sekunder för varje heat han körde vilket innebär att dödvikten han släpade runt banan i första heatet inte var till någon direkt fördel...

    Mikael Jakobsson SMK Nyköping
    Mikael Jakobssons Volvo 740 i heat 3, strax innan målgång

    Vad fick den månghövdade publiken runt banan se för övrigt av framgångsrika SMK Nyköpings-åkare? Ett par resultat sticker ut lite extra och ska givetvis uppmärksammas här i bloggen. Det finns givetvis massor av bra insatser från lite olika håll av startfältet. Jag noterar t,ex. att Pontus Florin från Eskilstuna MK i tredje heatet med sin Honda Civic Type R3 kom i mål på en tid under 2 minuter (1:58.5) och han vann klass 2 C-förare, övriga 2-hjulsdrivna. Bilarna i den fyrhjulsdrivna klassen klarade banan som snabbast på tider runt 1:50. Nu har jag en lokal vinkel på detta och lyfter istället Frans Harrén Söderbäck och Johan Karlsberg i klass 3, A-B-förare, 0-1400 cc som kom trea (och leder Eskilstuna Sprintcup i sin klass efter deltävling 2).

    IMG_7391_FransHarrénSöderbäck
    Frans Harrén Söderbäck och Johan Karlsberg i en Suzuki Swift

    Allra bäst gick det för Adam Carlsson och enduro-killen Rasmus Stenbacks (som passade på att åka med på den plats som annars brukar fyllas av Jens Jakobsson när det handlar om kartläsning). De vann klassen 3, C-förare, 0-1400 cc och är verkligen att gratulera till en fin tävling. Här brast det i min uppmärksamhet och koll på övriga SMK Nyköpings-ekipage under tävlingen och jag har ingen egen bild på bilen men får tacka Anders Carlsson för nedanstående bild. Komplett resultatlista från tävlingarna hittar du här.

     Adam Carlsson Rasmus Stenbacks
    Rasmus Stenbacks och Adam Carlsson segrade i sin klass under andra deltävlingen i Eskilstuna Sprintcup. Foto: Anders Carlsson.

    En förträfflig dag på Ekebybanan nådde sitt slut och jag kunde lätt febrig åka därifrån med ett belåtet leende på läpparna. Jo, jag hade feber på vägen hem och den har inte släppt ännu, ett par dagar efter tävlingen. Nu tror jag att jag ska skylla på förkylningen och inte bilåkandet. Denna upplevelse gav mig så mycket större förståelse för motorsport i allmänhet och rallysprint i synnerhet. Utöver ett antal bilder som jag levererat direkt till JP Racing finns ett bildgalleri med knappt 200 bilder från tävlingarna som du hittar HÄR >>> Jag påminner om att det i huvudsak är den första hälften av startfältet som fastnat på mitt minneskort denna gång.

    Tack!
    Tags
    • Sprintcupen
    • SMK Nyköping
  • Sprint-DM i OK Hällens regi

    Lasse Jansson, lördag 20 maj 2017, 12:12
    Det fanns för mig flera goda skäl att besöka torsdagens Sprint-DM i orientering:
    * Jag har tidigare varken sett eller bevakat någon orienteringstävling.
    * Sprinttävlingar är kompakta och lättöverskådliga.
    * Nyköping som tävlingsarena ligger i mitt närområde.
    * Lokalpatriotiskt håller jag alltid på OK Hällen som arrangerade denna tävling.
    * Vädret var suveränt och den skira grönskan i mitten av maj är underbar.
    * Johan Eriksson i OK Hällen ville ha mig på plats. "Tvingade" är ett för starkt ord... typ.

    Sprint-DM målområdet Folkungavallen
    Målområdet bakom Folkungavallen under torsdagens Sprint-DM i orientering

    OK Hällen
    Stigtomtas bidrag till orienteringsvärlden är OK Hällen

    Johan Eriksson OK Hällen
    Johan Eriksson lade ut en krok som jag nappade på. Där har du den direkta orsaken till att jag bevakade Sprint-DM.

    Orientering är den mest sociala sport jag kan komma på. Trots att det till syvende och sist är en individuell idrott. Nu tävlar man många gånger i lag då det är stafetter men det är trots allt bara du som springer, bara du som ska snubbla fram i eländig terräng och bara du som tar beslut om vägval när du närapå svimmar av syrebrist samtidigt som du fipplar med kompassen och tummar på en ständigt felvänd karta.

    orientering i stadsmiljö
    Orientering i stadsmiljö är mer tillrättalagd än ute i terränglådan

    Orientering är extremt inkluderande. Här känner man att alla är välkomna. Säg de sporter där dessutom verkligen alla oavsett ålder tävlar sida vid sida?! Med de olika åldersklasserna kan alla hitta sin nivå att tävla på utifrån sina förutsättningar. Potentialen att vara bidragande till folkhälsan är därmed stor, mycket stor.

    gammal som ung
    Sida vid sida, gammal som ung

    Det finns massor jag inte vet eller förstår om orientering. Fördomar om skynken i skogen där de tävlande duschar och sitter på holken efter avslutat tävlande frodas i mitt inre. Likaså går jag i förvissningen att en orienterare drar på smilbanden först när det är snöblandat regn, en halvmeter lera och allmänt usla väderleksförhållanden. Gärna i kolsvarta natten också. Förmodligen stämmer inte detta helt och hållet... Det är hur som helst en av de mindre glamorösa sporterna och insatsen för att tillhöra världseliten står inte i paritet med den mediala uppmärksamheten och den ekonomiska vinningen.

    ökontroll
    En av torsdagskvällens kontroller var placerad på en ö ute i Nyköpingsån

    Sprint-DM lockade till sig drygt 300 startande varav 292 stycken hittade tillbaka (!) till målet på ett korrekt sätt. Målområdet bakom Folkungavallen samlade upp många av de tävlande där också tävlingssekretariatet fanns. OK Hällens kiosktält drog lika mycket uppmärksamhet som start- och resultattavlan. Allmänt trevligt, enligt min uppfattning. Jag noterade också att man inte är en riktig orienteringsklubb om man inte har en enorm strandflagga som signalerar för omvärlden var man håller hus för stunden.

    Eftersom jag var ute i någorlunda god tid till första tävlingsstart klockan 18.45 förhörde jag mig om den ungefärliga bansträckningen. Jag gick den i omvänd ordning och spanade in placering​arna av några kontroller. Slutligen hamnade jag vid starten som placerats i Landstingshusparken.

    startområdet Landstingshuset
    De startande slussades från Folkungavallens ingångsport till Landstingshuset där de sedan släpptes iväg mellan klockan 18.45 och ca 19.30

    OK Hällen är rutinerade och erfarna när det gäller att arrangera stora orienteringstävlingar. Deras eg​na tävling Stigtomtakavlen gick av stapeln under Långfredagen och Påskaftonen detta år och då höll man till vid Dambroängen utanför Ålberga. I kyla och snö. Då var det säkert extra många orienteringsleenden i ​startleden.

    orienteringsstart
    Startredo. Många fokuserade ansikten då kartan greppats och man hade en stund att läsa in sig innan det var dags att lägga benen på ryggen.

    Jag fotade en liten stund vid starten innan jag gick med i strömmen av orienterare genom parken och ut mot Repslagargatan. Med sikte mot gamla fängelset vek jag sedan av till vänster för att slutligen komma till Fors Fabriker och en vacker sträcka av Nyköpingsån. Det blev några bilder på de tävlande här och där men någon heltäckande dokumentation över tävlingen var helt omöjlig för en ensam fotograf att få till. Då hade jag nog behövt stå vid målgången eller starten hela tävlingen.

    sista kontrollen in mot mål
    Sista kontrollen in mot målrakan med Nyköpings Lasarett och en nedgående sol i bakgrunden

    Precis som under en rallytävling stod jag och såg de tävlande passera en efter en utan att jag hade någon som helst koll på huruvida det gick bra eller dåligt. Det blev inte lättare för mig som orienteringsnovis att de tävlande saknade nummerlappar, nu visste jag garanterat inte vem som var vem. Några lokala Stigtomtakändisar såg jag dock i vimlet, en tröst så god som någon.

    Peter Öberg OK Hällen
    Peter Öberg, OK Hällen, hyfsat känd i orienteringssammanhang och numera glad motionär

    Johanna Engström OK Hällen
    Johanna Engström i OK Hällen är framgångsrik. Under Sprint-DM blev det en andraplats i D21, 5 sekunder efter segrande Lisa Andersson från Ärla IF.

    Ella Stenils OK Hällen
    OK Hällens Ella Stenils känner jag givetvis igen, hon är ju en av 02:orna i "mitt" fotbollslag

    Banlängden varierar utifrån tävlingsklass. Nu tycktes det som om de mest framgångsrika oavsett sträcka kom i mål ​efter ungefär 15 minuter. Intensivt och varje litet misstag i vägvalet blir direkt utslagsgivande. Sprint-disciplinen har onekligen sin charm. Analyserna efteråt var säkert behövliga för att ta lärdom till nästa gång. OK Hällens banläggare har fått beröm efteråt då de tävlande verkar ha tyckt att det var en bana som bjöd både klurigheter och rolig orientering.

    vägvalsanalys
    Direkt efter målgången var vissa helt uppslukade av vägvalsanalysen

    Hur tävlingen gick i alla klasser och hur startfält m.m. såg ut kan du se med hjälp av denna länk, väldigt informativt och tydligt presenterat. Jag nöjde mig under kvällen bakom Folkungavallen att titta när de yngre deltagarna valde från prisbordet. Många svåra val som behövde göras även där.

    prisbord
    Prisbordet efter genomfört lopp i Sprint-DM

    resultatlistor Sprint-DM
    Resultatlistor häftades upp vartefter klasserna summerats

    Jag var inte ensam att bevaka torsdagskvällens sprint-tävling. Södermanlands Nyheters egen orienteringsexpert Tomas Larsson gjorde vad han kunde för att hämta in resultat och tankar från tävlingen. Mitt fokus var nog mer på att hämta in bilder än något annat. Som vanligt med andra ord.

    Tomas Larsson SN
    Södermanlands Nyheters Tomas Larsson intervjuar i målområdet

    Mina ansträngningar med kamerorna under Sprint-DM resulterade i ett bildgalleri innehållande 171 bilder. Långt ifrån heltäckande. Hade du tur eller otur slapp du vara med på bild. En sak är säker, deltagarnas fighting face i slutspurten var givande att fota. Sedan får man se upp när det kommer till bilder på löpande deltagare, det finns nog ingen som ser bra ut om man fotar dem precis i en stegisättning. Jag har försökt att vara hänsynsfull när det gäller urvalet av bilder :-) Du hittar bildgalleriet HÄR >>>

    Detta var första gången jag såg en orienteringstävling men det får absolut inte vara sista gången. Tack!
    Tags
    • Orientering
    • OK Hällen
© Lokalsporten 2012 - 2016 | Webbyrå Tankbar